20 år sedan Göteborgskravallerna - delge era minnen, tankar och analyser!

Det är med vemod man inser att det nu, i juni 2021, redan gått tjugo år sedan det hölls EU-toppmöte i Göteborg och USA:s president George W. Bush hedrade Sverige med sitt besök.

Sådana historiska begivenheter kunde inte tillåtas passera obemärkt, och därför tog ansvarsfulla krafter i både Sverige och grannländerna tillfället i akt och ställde till med en sjujävla gatufest i Götet. Stenkastning, fönsterkrossning, skrik, batongslag och en massa annat kul. Närmare 200 skadade samt omfattande materiell förödelse.

Det vore intressant att läsa hur ni i dag ser på händelserna, i synnerhet ni som bor i Göteborg. Var ni själva med, var ni åsyna vittnen?

https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgskravallerna

Trots att jag alltid får bannor för mitt citerande av artiklar i ETC, kan jag den här gången inte låta bli. Tidningen intervjuar en snubbe från Majorna, Per Englund, som "tagit studenten" året innan händelserna, och var en ung, aspirerande fotograf då det brakade loss. Nu är han aktuell med fotoboken Slaget om Göteborg, som även innehåller en novell av Henrik Bromander och ett förord av Anna Hellgren.

Så här berättar Englund:

– Jag var politiskt medveten, och kom liksom från en socialistisk bakgrund och den miljön. Så det var självklart att vara på stan för att både demonstrera och fotografera. Men jag var inte aktiv i någon politisk rörelse, utan mer ”generisk Majorna*vänster” säger han med ett skratt.
/---/
Tiden, och mer grundmurade journalistiska granskningar, har så sakta förändrat historieskrivningen av vad som egentligen hände i Göteborg under EU-toppmötet 2001. Men när det begav sig var den rapportering som kablades ut över världen helt nyansfritt svartvit. Det var de onda demonstranterna som förstörde staden, mot de goda poliserna som försvarade den.

– Det var fruktansvärt, och bedrövligt. Medias vinkel på det kom ju att piska upp stämningen i samhället och slita isär befolkningen i två läger. Det blev nästan som en mobb, folk som tyckte det var synd att polisen inte sköt fler och att alla i Göteborg var stenkastare. Det blev enormt laddat och nästan svårt att förstå idag, säger Per Englund.
/---/
Per Englund rörde sig både i kompisgäng och ensam under de tre dagarna juni 2001. Han tog sig dit han kunde mellan avspärrningarna och fotograferade allt han kunde. Tyckte han i alla fall då.

– Jag tyckte att jag hade fotat jättemycket, nio rullar! Men nu är det nästan skrattretande. Jag tog drygt 300 exponeringar, och det tar jag på kanske 5–10 minuter idag. Men jag är både lite frustrerad över att jag inte tog mer, samtidigt som det finns något fint i det. Jag kan värdesätta att jag gjorde så många aktiva val och inte bara pepprade på. Det här var ju analogt. Film kostar pengar, det är jobbigt att byta rulle och många sådana tekniska parametrar som spelade in.

Han är övertygad om att allting hade utspelat sig väldigt annorlunda om det skett idag.

– Nu med smartphones, att alla har tillgång till en kamera, blir det en annan demokratisk aspekt. Hade det här varit idag så tror jag inte det hade blivit samma snedvridna bild som kablades ut under de här tre dagarna. Det var ju fruktansvärt missvisande och det tog lång tid innan den mer nyanserade skildringen kom ut.

Vi får veta att Englund gett ut flera fotoböcker bakom sig, men att det tog tid för Slaget om Göteborg att ta konkret gestalt.

– Tio år efter kände jag att det var alldeles för tätt inpå. Det gick inte att prata om det då, såret var liksom inte läkt än. När det var 15 år fick jag någon form av tanke att det kunde vara värt att plocka upp det här materialet. Jag kom på det för sent då, men då började idén att etableras och något år senare började jag skissa på bokidén.

Och om Bromanders novell berättas:

I novellen får man möta en ung aktivist från Lund, och en polis från Mariestad. Genom de bägge personerna berättas hela händelseförloppet. Men man får även möta dem nu, 20 år senare och genom det förstå hur händelserna i Göteborg kom att påverka både dem själva och resten av samhället.

https://goteborg.etc.se/kultur-noje/slaget-om-goteborg-20-ar-senare

Jag minns händelsen som den första och enda gången en vit kaosande överklassunge blev skjuten av polisen.

Det är alltså 20 år sen jag insåg att svensk public service och TV4 faktiskt ljög tittarna rakt i ansiktet. Det var av misstag man råkade visa när den 19-årige läkarsonen blev skjuten rakt framifrån mitt under sitt gatstenskast mot polisen. I flera dagar hade media uppgett att han var skjuten i ryggen. Media ljög.

Jag minns mest att en bekant dök upp till skateboardrampen och såg helt trasig ut i ansiktet. Han hade råkat hamna mitt i skiten när han gick genom centrala Göteborg, och fått ansiktet nedtryckt i asfalten av polisen. Han var typ 12 år gammal.

En polis låg skadad på marken. Kollegor skyddar honom med dragna vapen. Då kommer en person med en gatsten och är redo att kasta på den liggande skadade polismannen. Kollega skjuter skarpt mot hotet.

Socialistmedia lät polisen bära skulden trots att ett mordförsök på polisman avvärjdes.

Vänsterns totala förstörelse, rån, misshandel, mordbränder, upplopp och plundring hamnade i skuggan, som vanligt i Sverige

Sedan dess har polisen suttit i TV-soffor och bett om ursäkt för att de utövar sitt yrke.

Skattefinansierade journalister har efter EU-kravallerna fått sätta agendan för vad polisen får och bör göra.

Fullt normalt i Sverige.

Det var på den tiden tokvänstern var MOT globalism. Innan dom rövhattarna fick synkrona order uppifrån & istället blev FÖR globalism.

Samma idioter, samma kaos, men totalt motsatt åsikt. Helt rimligt i en vänster-hjärna.
Nyttiga idioter är bara förnamnet.

Jag minns mest att vänstern i vanlig ordning lyckades mjölka det maximalt. Man sökte hela tiden konfrontation och till slut begick polisen ett par halvmisstag, som man då kunde diskutera ad nauseam istället för sin luddiga agenda. Kravallande högerextremister i samma antal hade mötts med stridsvagnar.

Instämmer även i observationen om globalism. Då var EU och annan överstatlighet djävulen (de fick verkligen ut det budskapet) men nu är det tvärtom. Jag begriper fortfarande inte riktigt hur den vändningen gick till och varför den inte diskuteras mer.

Positivast i denna mysfest är Bromander, som aldrig lär bli Sveriges Houllebecq men är den ende som i alla fall kan nå honom till fotknölarna.

Man får tänka på att det var samma dagar som Hultsfredsfestivalen. Ungdomar fick välja mellan att se sina favoritband eller åka till Göteborg. Det var nog många som tog sig från Hultsfred till sin kamporganisations demonstration - de var ju inte alla samtidigt - och tillbaka igen. I Hultsfred spelade detta år Rage Against the Machine som ju egentligen var bandet framför andra för kravalldemonstranterna.

Fast kravet på den tiden från vänstern var Tobinskatten. 1% skatt på alla globala finansiella transaktioner. För några dagar sedan lyckades G7 enas att få till 25% global företagsskatt.

Protestanterna mot globalism var alltså för den överstatliga infrastrukturen som globalisterna själva ville ha. Känns lite lurigt...

Ras Cricket gjorde låten "Polisen Slår" efter denna "incident", nä jag minns inte så mycket var 11 år då men minns det flög en del stenbumlingar.

Här är när Westberg kastar sten: https://media2.nyatider.nu/wp-content/uploads/2020/04/hannes-westberg-01.jpg

Var på den bilden ser du kollegor som skyddar en skadad polis på marken?

Annan bild från tillfället: https://skvitts.files.wordpress.com/2011/06/hannes-sten.jpg?w=489&h=313
Inte heller där ser jag någon skadad polis på marken.

Jag minns att jag tänkte "Gött, hoppas idioten dör!" när jag läste om skjutningen. Tyvärr överlevde idioten!