Stickningar, yrsel, domningar och massa annat

Hej, jag gör nu denna tråd för att se om där finns någon som använder flashback som kan ge mig svar och hjälpa mig, för nu orkar jag inte mer.

Jag har under större delen av livet levt med stress och ångest, men det har aldrig fysiskt påverkat mig förens (nu?).

Under de senaste åren har jag trott att jag haft problem med mitt hjärta, jag gick och kollade upp detta för över en månad sen. 2 EKG som såg perfekta ut. Läkaren sa att det var stress.

I samma veva började jag få muskelryckningar över hela kroppen, läkaren sa att det också kan vara stress. Okej, visst.

Vi spolar fram en månad, muskelryckningar kvar. Sen händer det. Jag vaknar upp en dag med massa stickningar i hela kroppen, stickningar som hoppar runt över hela kroppen och aldrig stannar, sen brännande känsla i händerna på det. Även tungan stack till väldigt mycket.

Fort mot läkaren som tog blodprover, allt såg bra ut. Stress. Okej tänkte jag, visst.
2 Dagar senare börjar mina ögon sticka, mitt högra öga får ett tryck och känslan av att det blir suddigt. Högra delen av ansiktet får en domning som börjar nere vid höger hals.

Tog mig fort till vårdcentralen igen, stress. Okej.
En dag senare slutar det sticka lika mycket men jag får en yrsel som gör mig svimfärdig, här orkade jag inte längre och tog mig till akuten där jag fick träffa en neurolog som gjorde reflex tester på mig och sa att allt var okej, han skickade hem mig igen.

Nu vaknar jag upp med yrsel och känner mig svag i bröstkorgen när jag reser mig upp, ögonen kliar, blir lite suddiga, extraslag i hjärtat, stickningar ibland men inte hela tiden som innan, jag blir trött och somnar, verkligen faller in i sömn. Små huvudvärk som går som blixtar, domningar.

Har någon upplevt detta och kan berätta vad som händer med mig? Läkarna hittar ju ingenting. Jag är extremt rädd nu och tror verkligen att jag kommer dö av det snart.

Det är panikattacker. Ångestrelaterat, ingen läkare kommer hitta något fel på din kropp för att det sitter i hjärnan. De fysiska symptomen du känner är en bieffekt av adrenalinet kroppen sänder ut varje gång du får en panik.

Det är inte farligt, du kommer inte dö även om det känns som att du kommer göra det.

Tack för svar, jag vill så gärna tro på detta, men jag har sett att det finns en tråd från en person som gick igenom EXAKT samma grejer som mig och i samma ordning som jag gjorde, hur stor är oddsen att vi båda får exakt samma symptomer i samma ordning om det är stress och ångest?
(Den personen fick inte heller svar av läkare, dom hittade inget)

Kan du eller någon snälla trycka in ett bra svar i huvudet på mig så att jag lugnar ner mig. Vill även påpeka att jag läste den personens inlägg idag och har sen dag ett skrivit ner mina symptomer, har alltså inte inbillat mig att jag har samma som denna. Har försökt kontakta den personen för att se om denne fick svar av läkare till slut, men tror inte personen kommer logga in igen på ett tag.

Det finns inget att hitta. Alla dina fysiska symptom är typiska för panikattacker.


https://www.1177.se/sjukdomar--besva.../paniksyndrom/
https://www.internetpsykiatri.se/beh.../paniksyndrom/

Har levt med panikattacker sen 1997 och ja man man tror att man ska dö. Orkar inte bry mig längre, vaknar jag upp mitt i natten med panik så tänker jag bara: ”men låt mig dö då”.
Senaste attacken var för ett par timmar sen, livet är underbart.

Du beskriver mig själv på exakt samma sätt som jag skulle göra.

Jag har äntligen börjat förlika mig med att jag är sönderstressad och att jag av alla symptom utvecklat hypokondri.

För mig är symptomen inte påhittade, allt är "verkligt" och det är svårt att acceptera och att leva med men det går. Självinsikt är första steget

Självklart är man rädd när man ständigt förtrycker alla känslor i kroppen att just "detta" jag känner nu är på riktigt och att jag borde söka hjälp..

Jag antar man vet den dag man FAKTISKT behöver söka vård... men känslan kvarstår att man en dag får höra av läkaren "Synd att du inte sökte för detta tidigare för då hade vi kunnat göra något åt det"..

Moment 22 alltså..

Låter som att det var jag som skrev det där
Haft samma symtom periodvis sedan många år tillbaka.

Svenska sjukvården är ett skämt dock. Blev inte heller tagen på allvar och så gjorde jag också Ekg samt var hos neurologen som kollade min reflexer och sedan skickade hem mig.

Fattar ingenting, kan inte gå runt såhär, blir yr från ingenstans, extremt yr. Ont om jag trycker lätt i högra ögat, som att det gör runt om självaste hela ögat och värk i smalbenen och armarna/händerna.

Jag satt nyss och chillade och så bara kom yrseln.

Låter som att du håller på att utveckla hypokondri.

Jag köper vad du menar, men känns som det är svaret på allt när folk inte vet vad som är fel med en. Just av denn anledningen så var jag jävligt noga med att skriva ner händelseförloppen dag för dag.

Att jag skulle tro att jag är allvarligt sjuk förklarar inte dom faktiska symptomerna jag har och att jag helt plötsligt inte orkar med något längre, sen är det väldigt intressant att vi är några som upplevt exakt samma sak.

Jag får inte ont i handen och tror jag ska dö, jag får 5-6 olika symptomer inom två veckor som utvecklas och DÅ tror jag att jag ska dö.

Kan du med säkerhet bekräfta att dessa symptom inte bara är i ditt huvud?

Låter som ångest och hypokondri. Jag har samma problem men bättre just nu. När du får symtom res dig och gå ut i friska luften, gå en promenad, ta djupa andetag och andas ut låångsamt några ggr. Då lättar det och du kan tänka klarare. Sedan tar du och bestämmer dig för att inte gå in i rädslan för då skapar du symtomen igen. Bli lite arg på din egen mesighet och bestäm dig för att vara starkare än rädslan. Den går att besegra.

Om det lättar när du slutar fokusera på symtom så kan du ju också vara säker på att det är ångest-skapat. Ta tag i den tanken.

Viktigt komma utomhus i alla fall ifall du bara vill göra en enkel grej. Tänk ett steg i taget sedan; sov tillräckligt, motionera, ät grönsaker, sup inte, osv. Alla de där sakerna. För det kan ju vara så att du har någon näringsbrist eller hormonell obalans som faktiskt ger symtom men som inte är farlig alls. Det kan du själv fixa genom hälsosamt leverne.