Volvo har gått ner sig i woketräsket.

Tack.
Jag har en känsla av att du kommit fram till en plats där du kan se perspektiv och hur annorlunda det offentliga samtalet idag är jämfört med för bara 50 år sen, då väldigt många fler saknade den skyddade verkstad vi vill ge alla våra våra barn idag.

Man visste att man hade klasskamrater som fick spö hemma, (aga-lagen kom som en följd av detta) vilka som söp och var elaka på fyllan, vilka som var sk "nyckelbarn", vilka som fick nån hundralapp för att hålla sig undan när helgen kom för att föräldrarna hade andra planer än att passa ungar och vilka som var tvungna att förlita sig på sina syskon för att ens få mat på bordet.

Då läste vi om mammor som reste iväg utomlands med sina nya pojkvänner medan barnen fick klara sig själva hemma.

Han har skrivit flera böcker, som vart och ett ger en tydlig bild av allt det där vi slutat prata om, men som BRIS och MINDs får höra i stort sett dagligen.

Den offentliga hegemonin handlar om hur synd det är om kvinnor hela tiden, men de som verkligen lider är barnen.

Alla sorters barn. Skilsmässobarn eller barn i familjer med "heder", är "lika" allvarligt.

Barn som aldrig blir riktigt vuxna borde förbjudas att få egna barn.
Men det finns ingen som varnar dem.

Japp, precis så är det. Jag är egentligen inte särskilt road av att gapa och skrika och förlöjliga feminister och kvinnor här men det är i min mening det enda som kan bita på vansinnet. Hänga ut dem och deras vansinnes'logik' och sanslösa mentala gymnastik för att få ihop offerrollen samtidigt som de osar hat mot män och pojkar.

För mig handlar det om en större publik som läser det som skrivs och mitt slutmål är att försöka göra mitt till för att skydda barnen som lider i detta vansinnet, och då främst pojkarna som blir tvungna att växa upp i detta sjuka hatet som inte är till nytta för någon.., inte ens feministerna i slutänden.

Jag har nog nämnt en och annan gång att jag växte upp på barnhem på 60-70 talet i den eran när det var som allra värst med pennalism, våld och övergrepp och ingen insyn eller kontroll från samhället. Jag hade antagligen tur och föddes med en mentalitet som tog mig ur det mentala fängelset och lever ett väldigt gott liv nu. MEN, jag känner mig moraliskt skyldig att göra mitt till för att hänga ut det vansinnigt sjuka byket som idag kallas 'feminism' och 'kvinnokamp' och som egentligen handlar om makt och hat där barn är de som lider mest. Det är som ett Sim-City spel med riktiga liv för dessa sjuka människor.

..och nej, jag går INTE på nåt försök från nåt försök här från nån feminist med mjuk röst som tror sig ska kunna komma med medlidande och lirka sig in i samma 'utsatthet' som mig. Ni feminister har haft det som MO sedan decennier att parasitera in på alla andra grupper i samhället för att försöka hålla er relevanta. Jag ser det, alla ser det.

..så, bring it on bitches!

Jag ska försöka hålla sinnet öppet och ge honom en chans till. Men ska han vara som han var senast så får han skylla sig själv!

Ja, jag har skrivit flera gånger här om hur jag tycker att vi har långt kvar till ett på riktigt barnvänligt samhälle även om det långsamt blivit bättre. Förr kanske man visste det du beskriver, föräldrar som slog, söp osv men man talade inte om det mer än möjligen som skvaller och det skulle gå bra långt innan man försökte göra något åt det för att hjälpa barnen, det sågs som en privatsak. Idag är de områdena bättre belysta men inte tillräckligt.

Läste du bara om mammorna, aldrig om papporna?

Det kan ju vara synd om fler i ett samhälle samtidigt, faktiskt. Det är ingen tävling att vinna, även om man kan tro det ibland här på forumet.

Jag vet inte vem som ska bestämma vilka som får skaffa barn och inte. Vem som skulle se sig som så allvetande att han eller hon tar sig den rätten. Någon frivillig finns det garanterat, men det borde automatiskt diskvalificera dem ifrån den posten.

Du vet mycket väl att män varit de som varit utåtagerande.

Allteftersom p-pillret, den kvinnliga frigörelsen tagit fart och den sexuella revolutionen, med efterföljande skyhöga ökning i skilsmässor och gränslös sexualitet, där Sverige i sedvanlig ordning var tvungna att vara värst och den blonda svenska kvinnan gick på export för högvarv runt hela jorden blev arbetargrabben mer och mer isolerad vid sin raggarbil, sitt flak öl, sin rock'n'roll och sin korvkiosk och såvitt vi vet, sitter han kvar därute i bruksorterna och undrar vars brudarna tagit vägen. Den traditionella mansroller är bortskammad. Toxiskt patriarkat.
De byggde visserligen landet i sitt anletes svett och när kvinnor ansåg att det var bra nog, skickade de ut dem.

De utbildade sig, flyttade till stan och försöker krigsmåla sig i form på den lokala förortspizzerian.
Under tiden får ho ta sig några enstaka ons.

Vi är långt ifrån varann idag. Längre än nånsin och väldigt många mår väldigt dåligt över detta.
Många äter antidepressiva, ångestdämpande och vi har ett av jordens högsta dödlighet i tunga droger.
Vid sidan av ett omfattande alkoholmissbruk.

De som sitter inne är söner till singelmammor.
Jo, det är faktiskt den starkaste prediktorn för att det ska gå åt helvete för ungarna.
Börja med att tala om för kvinnor att inte skaffa barn med män de inte tänkt att leva med, åtminstone till barnen är stora nog.

Det som gäller med D Eberhard är att han baserar sina uttalanden på ungefär samma filosofi och fakta kunskaper som Jordan B Peterson.

Det är ett omfattande faktaunderlag i botten som inte går att bortförklara lite käckt postmodernt.
Ett underlag som står tvärt i kontrast med genusteorier och annat flum.
Till stor del, var det detta som gjorde Hjernevask så effektiv mot norska statens finansieringar av genusvetenskapen.

"Anything you can do, I can do better".
"Yes I caaaaaaan!"

Låter inte det som "Kvinnor kan" v2,0?

Jag vet hur det gick för 1.0.

Jag har inte sett att kvinnor skulle ändratys särskilt mycket på några år.
Att en del av dem har minne som guldfiskar visste vi.

Men think pink, bara.
Gör det.

Att Volvo kommer försvinna lär inte ske.

Men Volvo är långt ifrån det varumärket som de en gång var, och de säljer långt ifrån lika många bilar längre som de gjorde för 10,15, 20 eller 30 år sedan - varken när det personbilar, lastbilar eller bussar. De har helt klart tappat mark till övriga konkurrenter.