Vad är egentligen en bra ekonomi vid 35 års ålder?

Vad är egentligen en bra ekonomi vid 35 års ålder? Allt är såklart relativt och kanske egentligen omöjligt att svara på.

Hur som, mitt problem är att jag ständigt pendlar mellan att känna mig rik och ekonomiskt lyckad, till att känna att jag ligger efter och kunde ha haft det betydligt bättre.

Lönemässigt känner jag mig nöjd, jobbar inom IT och tjänar runt 60k. Samtidigt tror jag inte att jag kommer högre nu, det är revisionen på 2% om året som gäller nu om jag inte går mot en chefsposition eller egenkonsult, vilket jag inte vill.

Tillgångar däremot, det är väl här jag ofta känner att jag ligger efter. Jag har en lägenhet som köptes för ca 3,5m som är värd runt 4,8m idag. Ca 300k i aktier och ytterligare kanske 300k i klockor, ädelmetaller och lite konst.

Det som verkligen skaver är att jag haft bra inkomst de senaste 10 åren men varit sen in på börsen och bostadsmarknaden. Mina kollegor som ligger på samma lönenivå och var inne tidigt köper villor för 15-20msek idag.

Jag har helt enkelt börjat för sent för att kunna ta del av en rejäl ränta på ränta effekt inom snar framtid. Hur kommer man över detta? Jag blir ibland helt galen på att tänka på vad jag kunde haft.

Osäker på diskussionsunderlag, mer tips hur man kommer ur dessa tankemönster?

Mätt med dina förutsättningar och som du säger, dina vänner har villor för miljoner så är det ganska dåligt för dig. Förmodar du är väldigt slösaktig och inte insatt i ekonomi vilket är synd du har grunden för ekonomisk frihet innan du fyller 50 men du kommer förmodligen avgå vid 65 år och ett dåligt sparande som ungefär alla äldre gör idag... lycka till!

Japp, jag har spenderat väldigt mycket. Nu sparar jag sedan 1 år tillbaka ungefär 20.000kr i månaden. Kan leva ganska gott trots det, så jag har verkligen bränt pengar på skräp.

Jag kan relatera till vad du snackar om. Ofta är det ju så att det desto bättre det går för en (ekonomiskt), desto rikare personer stöter man på i vardagen. I slutet av tonåren när jag var student kände jag mig riktigt välbeställd när jag levde på CSN och hade ca 250k på kontot. För ungefär ett år sedan hade jag tio gånger så mycket som då och nu nästan hundra gånger så mycket som jag hade som student. Ändå finns det tillfällen i vardagen då jag känner mig fattigare än någonsin. Tankar som att jag aldrig kommer kunna hyra en yacht en sommar utan att det svider kan uppstå när jag pratar med någon som jag vet har hundratals miljoner. Jag kan samtidigt tycka det är lite tillfredsställande att titta på Lyxfällan och tänka att jag hade kunnat lösa situationen för alla deltagare under ett år och fortfarande ha mycket pengar kvar.

Jag tror väl att frågan man ska ställa sig är om man vill jämföra sig med andra överhuvudtaget. Det är ju på både gott och ont för du kan jämföra såväl nedåt som uppåt. Jag tror dock att man får bestämma sig för huruvida man ska jämföra sig och då ta både det onda och det goda. Då ger det en, en känsla av framgång när man jämför sig nedåt men samtidigt en känsla av att man vill ha mer när man jämför sig uppåt. Gör man bara endera kan det nog leda till brist på ambition eller att det känns omöjligt.

Har du koll på din pension?
Beräkna och om du inte är nöjd så börja pensionsspara privat på ett isk-konto.
Personligen siktar jag på att gå i pension innan 65, men troligare är att man kommer gå ner i arbetstid.

Säljer du din lägenhet och aktier så kan du väll också köpa en villa för 15-20 miljoner, om du skulle vilja.

Ekonomisk frihet är viktigt och det tycker jag också. För egen del handlar det om att kunna bo i området jag vill, på ytan jag vill, köpa det jag vill ha utan att titta vad det kostar. Detta inom rimliga gränser givetvis.

För att kunna köpa en bostad för 20 milj. så krävs utöver en väldigt bra lön, ett stort kapital. Dina vänner ska iså fall varit med på hela bostadsresan som varit de senare åren och bara gjort lyckade köp alt. haft kapital genom andra vägar.

Hur som helst så har du en väldigt bra lön för din ålder. Vad exakt är det du saknar då? Kan du inte köpa det du vill? Resa dit du vill? Att spara 20 000 kr i månaden är oerhört bra. Använd en ränta-på-ränta kalkyl för att se hur mycket ditt sparande kommer växa de kommande 10-15 åren.

Runt 35 bör man väl ha ett par millar i förmögenhet.

Hög risk ger möjlighet till hög avkastning men även bra chans att det går utför lika mycket.
Du valde låg risk och stabilitet men då får man även inte samma chans för hög avkastning.

Ta reda på varför du värderar rikedom som du gör. Om dina kollegor hade gjort sämre affärer p.g.a. otur/dålig tajming eller sur marknad, hade du fortfarande varit avundsjuk på dem eller hade du varit glad med att sitta säkert och tråkigt med din risk? Det kommer alltid finnas någon som är mer framgångsrik eller har mer pengar men samtidigt är du mer framgångsrik än många andra. Är det ditt ego som är ömtåligt? Du kanske är nöjd med att spendera det du har på "roliga" saker och det är inget fel på det men då kanske du inte kan köpa en herrgård heller.

Om du kommer fram till att pengar och prestige är allt som ger dig värde i livet - ja då har du fått en senare start än din kollegor som har prioriterat detta tidigare.

Hur man kommer över detta är att mentalt ändra sig själv till att antingen vara nöjd med var du redan har eller prioritera hårdare. Det går alltid att nörda ner sig i ekonomisk teori och praktik, att gör sina egna analyser på investeringar och således kunna hitta möjligheter. Det smartaste sättet att "köra förbi" kollegorna är att bli bättre än dem på att investera - då tar du ikapp deras försprång.

Men många orkar inte lägga ner arbete och tid på att göra grundliga förarbeten vid investeringar och kör på som en speltorsk - allt med hög risk/hög avkastningsmöjlighet och då räcker det med ett par ruttna äpplen och lite otur så är man tillbaka på start igen.

Oberoende av ålder så är det att kunna betala med egna tänade pengar för sitt levande och sina vanor samt att kunna ge samma stöd åt en annan persons levande och vanor.

Andras tillgångar är väll förfan ingen måttstock, 60 papp i månaden är mer än de flesta tjänar i Sverige. Vettefan vad du jämför med när du kallar detta dåligt, elon musk kanske?

Jag har verkligen jobbat för min lön. Noga valt utbildning, valt bra arbetsgivare och bytt arbetsgivare i rätt lägen, lagt väldigt mycket av min fritid till att vara up-to-date inom allt som är nytt inom det jag jobbar med. Helt enkelt sett till att vara bättre än alla jag konkurrerar med.

Nu inser jag att man inte kommer speciellt långt med en bra lön, det är betydligt viktigare att investera och äga tillgångar över tid. Jag tjänar nästan top 5% i Sverige men jag kan inte ens köpa ett ordentligt hus nära Stockholm eller en större lägenheten innanför tullarna. Jag har ca 2m i tillgångar om jag räknar ihop "vinst" jag skulle kunna ta hem i bostaden och tillgångar. Känns inte som det är mycket alls idag. Visserligen kan jag spara ihop 1m per 4 år.

Vet inte om jag fastnat i "mycket vill ha mer?" för jämför jag mot folk som tjänar 25k/månad inser jag ju att jag har det väldigtbra.

Har du partner idag? Om du står ensam på lägenheten tycker jag du ligger bra till!
Det finns ingen bil också som du glömt nämna?
Är ni 2st som har lägenheten gemensamt är det kanske inte lika bra men fortfarande bättre än många i din ålder.

De som köper hus för 15 miljoner har säkert partner och då är ju dina teoretiska 9.6 miljoner (om du hittar en partner i samma sits som dig) inte lika långt borta.