Män som säger sig stå bakom feministiska tankar, men förkastar feminismen

Efter att ha läst flertalet trådar och inlägg här slås jag av en sak. Det tycks väldigt vanligt med män som upprörs över ”dagens feminism”, menar att den är överdriven, att den inte står för lika rättigheter, jämställdhet osv. Att den bara vill främja kvinnan på bekostnad av mannen. Fine, alla har rätt till sin åsikt, även om jag långt ifrån håller med.
Det jag blir fundersam över är att samma män ofta säger sig stå bakom mäns och kvinnors lika rättigheter, egentlig jämställdhet osv. Jag måste då fråga: om nu allt vad feminismen står för och gör är så jävla förkastligt, vad gör ni själva för att främja ett jämlikt samhälle? Vad gör ni för att minska objektifiering av kvinnor, minska löneklyftor, förhindra att kvinnor gång på gång utsätts för våld i relationer osv. Det är lätt att säga att man är för jämställdhet, men inte lika roligt kanske när det inkräktar på det man ser som sina egna rättigheter? Vilken del av den patriarkala snuttefilten har ni släppt taget om för att skapa ett mer jämlikt samhälle?

1. Våld i nära relationer
Kan inte påverka mer än mitt eget, och där förekommer inger sånt (mer än lite smisk på rumpan när hon är på det humöret..

Däremot verkar många kvinnor dras till våldsamna män som flugor till hästskit, men där ligger ju en del egenansvar också i vem man väljer att umgås med. Jag umgås tex inte med tungt kriminella då det innebär en ökad risk att råka illa ut.

2. Löneklyftor.
I princip en myt när man räknar in arbetade timmar och vilka yrken man har. Det skiljer typ 1%, och den i sin tur beror på att kvinnor är sämre på att löneförhandla.

3. Objektifiering.
Vagt begrepp som det ofta slängs med, men vad menas egentligen? Men biologin är som den är. Kvinnor har bröst och kurviga rumpor för att tilltala män och visa att de är könsmogna, män tänder på dessa attribut. Det är så vi är genetisk programerade.

4. Patriarkatet
Har inte existerat på många år, en feministmyt helt enkelt som man hänvisar till när man behöver skylla sina tillkortakommanden på någon annan än sig själv.
Tvärtom har vi ett samhälle i dag som alltmer är ett matriark.

Det mesta tror jag. Som är viktigt i alla fall. Men visst får man kämpa - tidigare i alla fall - med sina privata olater som städning, tvätt osv.
Lite uppdelat är det också och det beror väl på bådas kunskap och intresse.
Jag sköter vissa delar av huset och hon har koll på utgifter.
Sedan kör jag väl bilen 90% av nån djävla anledning - vana.
För övrigt har jag inga problem med jämlikhet, men retar mig på överdriven feminism.
Löner, befordran, karriär mm skall ju vara helt lika efter förutsättningarna.
Irriterar mig på kvinnofientliga trådar och inlägg här.

Handlar om att feminism i nutidig mening är tung obskurantism med rötter i tysk-fransk flummfilosofi från vänsterkanten, medans feminism enligt folk som förkastar “feminism” är Common sense-liberalism i klassisk mening. Nuff Said.

Varför skulle man inte kunna vara för jämställdhet men mot femnism , de allra flesta är ju för jämstäldhet, men är inte femenister.


Jag upplever att den stora skillnaden är att de som är för jämstäldhet även är införstådda med att rättigheter inbegriper skyldigheter, medans femenister inte förstår det.

Det förkastliga ligger ju i att de inte anser sig ha några egna skyldigheter, utan andra har skyldigheter gentemot dem, och att det ska medföra mer långtgående rättigheter , till femenisten....

Påtalar eget ansvar och vara något mer än bara ett kön... eller säger man genus.....

Jobba mer om du är missnöjd, finns inget "lönegp mellan könen", finns lönegap mellan kompensnivå och antal arbetstimmar

Påtalar eget ansvar, folk som slås åker oftare på stryk


Det är inte jämstäldhet om den inkräktar på andra individers rättigheter eller frihet, då är det förtryck, eller femenism.


Att arbeta och öka min kompetens, för att bidra mer och inneha ett större värde för min arbetsgivare/samhälle, genom skatteöverföring så finnansierar jag ett antal kvinnor och barn, gruppen "män" finnansierar förövrigt allt överskott i samhället.

Det är ju trendigt att vara sjukskriven i någon form av könsförvirring eller modesjukdom istället för att bidra till samhället och andra.

Tycker du inte att delar av rörelsen står på fallasier? Du använder själv en del retoriska rävsaxar faktiskt.

Det finns ingen patriarkal snuttefilt och lika rättigheter och möjligheter är det enklaste svaret man kan ge.
Det borde till och med du förstå innebörden av.
Lika rättigheter och möjligheter än motsatsen till lika utfall eftersom vi alla är olika och vill olika saker, har olika förutsättningar osv.

Du ska få möjligheten att utveckla ditt behov av feminism (kvinnlig positiv särbehandling på bekostnad av män) med följande fråga:

Vad är det för rättigheter män har som kvinnor saknar?
Om du visste hur mycket män missgynnas i Sverige hade du för länge sen blivit maskulinist.

Och du, skönhets och modeindustrierna är ett par av världens bästa industrier och vilka som driver den marknaden är kvinnorna själva. Tiktok, instagram, facebook osv är också en möjlighet för miljarder kvinnor att få synas.
Ni vill vara objekt. Syns ni inte, finns ni inte.
Övertron på att haussa inkompetenta kvinnor överallt i tron att representation är nyckeln till framgång är så otroligt naiv att man missar hela poängen.
Vill du göra något minnesvärt och bra, ska du inte starta ett coverband och göra bleka kopior av sånt som redan finns.
Du måste skapa något nytt. Och vi här ute, som ska köpa skiten bestämmer om det är bra eller inte.

På varje Minecraft eller Spotify går tusen dåliga idéer. Och möbeltillverkare, biltillverkare, musiker osv.

Ganska bra sammanfattat tycker jag.

För egen del är det främst två saker som gör att jag inte kommer överens med feminismen.

1) Deras beskrivning av verkligheten stämmer inte (mycket pga ”tysk-fransk flumfilosofi”). De överskattar grovt sociala förklaringsmodeller och erkänner i praktiken inte att könen är fundamentalt olika. Den allra mest moderna varianten tycks ju inte ens erkänna att kön egentligen existerar i objektiv mening.

2) De prioriterar jämlikhet i utfall mellan grupper före jämlik behandling av individer.

Den första punkten, den felaktiga verklighetsbeskrivningen innebär också att den moderna feminismen inte förstår de problem de påstår sig vilja lösa.

Tycker man inte att det är ok att mörda folk är man bokstavstrogen kristen fundamentalist.

Vad fan muttrar du om? Bara för att jag är för jämställdhet betyder det inte att jag accepterar ditt joller om ”löneklyftor” och ”objektifiering” som om kvinnan vore ett efterblivet barn som måste bäras in i framtiden. Om kvinnan vill minska löneklyftorna så behöver hon jobba under villkoren arbetsmarknaden kräver. Män offrar mycket för sina jobb, det får kvinnan vackert slicka i sig om hon vill tjäna lika mycket pengar.

Objektifieringen försvinner i samma sekund kvinnorna slutar sminka sig och hänger tillbaka pattarna innanför kläderna istället för att spela ut det billigaste karriärkortet genom tiderna. Vill du bli tagen på allvar, sluta omyndigförklara dig själv. Samhället är inget rosa kuddrum där man kan cherrypicka bara de bra sakerna och strunta i resten av skiten. Jag behandlar kvinnor med respekt genom att behandla dem som vilken man som helst, att erbjuda friska människor en hjälpkrycka de inte behöver är att se ned på dem.

Patriarkat, my ass. Om vi verkligen levde i ett patriarkat skulle du spendera din tillvaro vid spisen och knappast vara tillåten att yla om dina kvinnosaksfrågor överhuvudtaget. ”Tänkte inte på det”, right?

Exakt!

Hur tycker du att svaren du fått hittills varit?

Är du förvånad?
Du kanske ska testa ett "fetmapositivt" inlägg också?
De håller tydligen på att starta en kampanj just nu inom alfabetssoppans och feminismens, intersektionalitetens och kritiska rasteorins paraplyer.

Woke funkar inte här.
Här synar vi bluffarna med en flugsmällas träffsäkerhet.