Ekonomiskt oberoende. Sen då?

Det finns ju många trådar här om hur man uppnår att bli ekonomiskt oberoende. Men anta att du nu nyss blev det. Inte så att du har tiotals eller hundratals miljoner tillgängligt, utan du har så inte behöver jobba mer om du vill, du får en för dig bra inkomst ändå på avkastnignen från börsen eller ett större arv t.ex. Dina vänner har inte det, utan jobbar på som vanligt och de har också ett bra tag kvar till sina pensioneringar. Du är i samma förutsättningar i ditt liv i övrigt (t.ex. familj och barn om du har det). Corona får vi anse vara överstökat.

Första månaderna är säkert underbara. Men vad gör ni sen? Hur fördriver du dagarna? Jobbar kvar på samma jobb? Slutar jobba helt? Byter till något helt annat jobb? Vilka nya hobbys tar du upp? Lever du med samma utgifter som innan eller köper du dyra bilar o.s.v. så pass att du måste fortsätta jobba ändå?

Frågan är ställd av nyfikenhet. Jag är själv inte ekonomiskt oberoende.

Personligen har jag alltid drömt om ett självförsörjande liv ute på landet. Har du en liten gård som betalar sig själv så har man ju tid till precis vad man vill göra.

Det är ju oftast strävsamhet och ekonomisk medvetenhet som till slut leder fram till ekonomiskt oberoende. De egenskaperna upphör inte driva dig bara för att du nått ett mål. Du fortsätter i samma anda.

Jag är inte ekonomiskt oberoende, men i en ålder och bättre ekonomisk ställning än jag någonsin kunnat föreställa mig för en massa år sedan. Jag valde att hoppa av tryggheten med fast anställning och istället arbeta som egenföretagare. Jag lär mig numera nya saker hela tiden och måste behålla fysisk och psykisk skärpa för att vara intressant på marknaden. Samtidigt kan jag numera ta några månaders ledighet varje år. Ibland två, ibland fyra. Visst, jag nettar något mindre än förr, men har ett så mycket bättre liv numera. Bestämmer själv vilka uppdrag jag tar och hur länge etc.

En släkting som nyss sålt halva företaget blev mångmiljonär men jobbar stenhårt fortfarande. Tidiga morgnar och sena kvällar. Äter onyttigt, tränar inte, försummar i viss mån sin familj etc.

Ekonomiskt oberoende förändrar inte per automatik livet. Man måste stanna upp och se de nya möjligheterna.

Jag känner några ekonomiskt oberoende individer. Några hör till familjen och två är goda grannar.

Familjemedlemmarna gick i pension tidigt, därefter har de rest mycket och hjälpt såväl barn som barnbarn med aktieportföljer, bostäder, bilar m.m.

Grannarna sålde sitt företag när de var drygt fyrtio år gamla och i samband med det gick de i pension. De har spenderat mycket tid ute på sitt lantställe och de har berättat att det är många som frågat dem, är det inte tråkigt att inte jobba? Varpå de brukar säga; verkligen inte.

Personligen skulle jag bosätta mig i Florida och Spanien. Spendera mycket tid med att fiska, arbeta ideellt och förhoppningsvis passa barnbarnen framgent.

Jag har kämpat för att bli oberoende sen dag ett jag började jobba och har kommit en bra bit på vägen.

Men jag har insett att det nog inte hade blivit särskilt bra för mig att inte fylla stora luckor med arbete. Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle göra till den graden att jag gett upp den planen om pension vid 40-45 år (även om det är ganska troligt att jag hade kunnat så som det ser ut nu) då jag är rädd att jag nog tappat det sista förståndet och blivit extremt isolerad genom att bara sitta hemma.

Jag hade gärna gått ner i tid istället för att försöka bygga något annat projekt som hade kunnat låta mig dedikera tid till och för tillfället driver jag företag inom min expertis men sneglar för tillfället åt att ta mig in på andra marknader som är mer givande men mycket mindre betalt.
Men jobba hade jag nog gjort ändå men det hade bara varit skönt att veta att jag inte måste om jag inte känner för det någon dag.

Har tänkt MYCKET på detta också, min tanke är: (detta kan bli utdraget..)

Säg att jag har en passion för fotboll, jag tränar fotboll på hög nivå. Börjar sedan leva på detta och blir en Zlatan nummer två. Detta kanske är kul i några år, sedan blir det ett tvång och eventuellt ingenting som du bara kan lägga åt sidan heller pga kontrakt etc.

Likadant om du skulle vara e-sports proffs, kul i början sen blir det en s.k vardag också..
Tänker att pengar i drivor måste vara väldigt liknande, guld och gröna skogar i början och en bit framöver. Men när ingen annan har den fördelen, då måste du försörja dina vänner och bekanta för att de typ ska ha råd och skippa sina vardagliga beting för att hänga med dig. *ish

PewdiePie (svensk youtuber för de som missat)
Han har uppnåt nirvana utav sin karriär, han är störst på det han gör och han har inte längre engagemanget att hålla upp samma typ utav material. Han förklarar det själv, att plattformen han en gång vigde sitt liv till är inte den samma idag och heller inte han eller övriga världen.
Att han besitter astronomiska siffror utav tillgångar ekonomiskt men att han beskriver det som:
"jag vet att det låter klyshigt, men fram tills att man själv har uppnått ekonomiskt oberoendehet. Så förstår man inte hur lite pengar betyder. Pengar är verkligen inte allt" (grovt översatt till svenska ifrån engelska)

Men att det är med hjälp utav pengarna som han fått en annan syn på världen och hur hans finansiella omfång kan bidra till att göra den bättre. Det är väldigt fint och jag anser honom vara lite utav en Rollfigur inom många fack därav kanske denna anekdot.

Men summa summarum:

Jag hade gärna varit oberoende ekonomiskt, men det hade inte behövt va 1000 tziljoner utan kanske rimligen 10,12 kanske 15 miljoner. Det hade räckt gott för Mig och min familj att inte behöva oroa oss för framtiden, givetvis så skulle Jag inte kunna släppa allt helt. Men jag har svårt för att tro att jag skulle gå ned på 50% som så många säger på Kontoret. Det låter mest som något man vill chefen ska höra!

- Jag skulle säga upp mig,
- Starta ett eget företag där jag gjorde något jag tycker är kul och intressant.
- Bygga hus, med mark i rimlig mån.
- Investera stora delar av pengarna och återinvestera när tillfälle ges.
- Investera i barnens ekonomiska framtid

Nu vart det kanske lite långt, men det behövde väl komma ut Ha de gott !

Dragit ner arbetandet till ett absolut minimum men arbetar med min "hobby", tränar, läser, är ute och rör på mig, lyssnar på musik. Ska resa mer förstås efter coronan.

Tänk dig en vanlig jobbtillvaro fast med 5-6 lediga dagar i veckan istället för två och en månad ledigt vid jul från 10 december och så tio veckors ledigt på sommaren.

Känns inget konstigt alls men det skulle kännas väldigt konstigt att börja arbeta 21,4 dagar i månaden och bara ha fem veckor semester.

I samband med arbetslöshet och ett arv jobbade jag inte under 1,5 år. Det var inget vidare, inga som helst ekonomiska bekymmer pengarna kommer att räcka fram till pensionen, sen kommer det nya varje månad. Emellertid blev jag dum i huvet i brist på rutiner, regelbundna vanor och social stimulans.
Nu jobbar jag 75% ochtrivs bra med det

Jim carrey sa en gång att han önskade att alla människor kunde bli rika och framgångsrika så att de kunde köpa allt de velat ha för att förstå att det inte är svaret.

Jag hade aldrig slutat jobba. Hade jobbat 50%. Dels för att jag tycker om mitt arbete men även mina arbetskamrater. För mig handlar allt om framtiden och att inte behöva oroa sig ekonomiskt. Det är det enda som är det viktiga med att bli ekonomiskt oberoende. Inte att kunna köpa materialistiskt skit. Att komma hem till en tom kylskåp är aldrig roligt. Pengar kommer och går men minnena är det enda som kommer att bestå i livet. Ekonomiskt oberoende kan vara trevligt om man verkligen hatar sitt liv och vill hitta en annan väg ut men trivs man med tillvaron, kamrater och en familj att komma hem till varje dag då behövs det inte mycket mer i livet för att vara nöjd. Jag kommer alltid att jobba tills den dagen mina ben går sönder. Att bli pensionär skrämmer mig. Arbete ger mening i livet om man sysslar med det man verkligen vill göra.

5 milj hade jag klarat mig galant på.

Kan inte säga att jag är ekonomiskt oeberoende men har det gott ställt. Bra med pengar på banken. Jag gör precis samma sak som jag har gjort hittills. Jag har inte ändrat kurs eller saktat ner trots att jag har en stor ekonomisk frihet.
När jag var luspank eller levde "from paycheck to paycheck" dagdrömde jag om att bli rik och undrade hur livet skulle bli. Det som har jag insåg ju mer pengar jag lade på hög, var att jag inte kände den där lyckan man trodde man skulle känna. Jag insåg istället hur jag lurat mig själv genom att tro att pengar leder till lycka. Det enda som det givit mig på riktigt är att jag knappt har någon stress kvar över räkningar etc. Jag har fortfarande samma driv och har insett att det är resan som är hela grejen, inte destinationen.

Det hjälper ju om man har ett högre mål i livet, som t.ex. staten Israels kompletta förintelse.

Det är väl bra att ha någon plan men som jag ser det är ju den stora charmen med ekonomiskt oberoende att man inte behöver låsa sig till en plan och hålla fast vid den.


Tror evt. att jag startar AB och gör konsultjobb inom det jag är bra på när jag väl börjar närma mig ekonomiskt oberoende.
Jag gillar att jobba men vill göra det på mina villkor och i mindre utsträckning än idag, gärna på distans.

Att kunna styra mängden arbete och schema hade varit guld. Vissa veckor kanske man vill jobba 60 timmar och andra 0, att alltid vara låst vid 40 eller mer är tradigt.
Det hade varit schysst att fritt kunna anpassa sitt schema efter väder och andra roliga möjligheter som dyker upp.

Även att påverka vilka projekt/kunder man tar sig an och plocka russinen ur kakan.
Idiotkunder och arbetsmoment som inte är stimulerande kan i princip skäras bort.

Mer tid för matlagning, hemmafix/snickrande/trädgård, tv-spel, träning och ute-aktiviteter i skog och mark.
Skulle också vilja göra en del resor som annars inte hade varit möjliga p.g.a. tidsbrist.
Hyra boende över längre tid till bättre pris och stanna åtminstone några månader i taget, lära känna ställena mer på djupet.

Jag är inte så brydd av att vänner och familj jobbar på som vanligt, då har man ju möjlighet att anpassa sig efter deras scheman och ändå få betydligt mer tid med dem än innan.
Som det är nu är det ju ett pusslande om man jobbar olika tider eller måste få en massa annat gjort på fritiden.

Utgiftsmässigt hade jag nog ökat på dem då jag för tillfället lever jävligt snålt under ackumuleringsfasen.
Om det sedan innebär att jag harvar på som vanligt tills jag når en sådan nivå eller om jag börjar jobba halvtid tidigare och låter portföljen växa på sig av sig självt har jag inte bestämt.