• 1
  • 2
2021-05-18, 13:24
  #1
Medlem
Jag har under flera månader inte gjort något. Jag klarar inte av vardagen längre. Jag har slutat studera trots att jag försöker motivera mig själv. Jag lämnar inte mitt rum utan sitter och spelar datorspel 24/7. Jag äter skit. Jag sover sent. Jag har ett bristfälligt förhållande till familjen.

Jag bara orkar inte göra någonting och jag vet inte vad jag ska göra. Jag misslyckas nu med studierna men jag får inget "klick" i huvudet för att komma igång. Jag har depression men det har aldrig varit så problematiskt.

Allt förvärrades sedan pandemin. Jag känner mig bara trött hela tiden, fullständigt berövad av positiva känslor. Varje dag har jag självmordstankar som är ständiga. Särskilt då jag inte klarar av att vara produktiv.

Kan inte ens få jobb.
__________________
Senast redigerad av Mitochondria 2021-05-18 kl. 13:27.
Citera
2021-05-18, 13:34
  #2
Medlem
Jag har liknande tankar och känslor. Hur gammal är du? Hur länge har du studerat?
Citera
2021-05-18, 13:38
  #3
Låter som depression enda sättet ur en depression är att försöka tvinga sig att börja göra saker igen. Börja smått typ 5 min promenad , läsa bok , lyssna på glad musik etc. Försök gradvis minska data tiden. Sen kanske även söka hjälp.
Citera
2021-05-18, 13:42
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Sonafnorr
Jag har liknande tankar och känslor. Hur gammal är du? Hur länge har du studerat?

23 år, snart 24. Studerar 4 av 5 år på högskolan.
Citera
2021-05-18, 13:55
  #5
Medlem
knullklassons avatar
Klart som fan man mår skit om man sitter inne och spelar datorspel 24/7 och dessutom äter skräpmat. Vore jävligt konstigt annars!
Citera
2021-05-18, 13:56
  #6
Medlem
Har du träffat en psykolog eller terapeut av något slag?
Citera
2021-05-18, 14:02
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Sonafnorr
Har du träffat en psykolog eller terapeut av något slag?

Nej, jag blir oftast nekad och hänvisad till vårdcentralen som inte kan hjälpa mig.
Citera
2021-05-18, 14:18
  #8
Medlem
Jag förstår verkligen dig i det du säger och är i exakt samma sits. Har du vänner som du brukar vara med? Det kan ''stilla'' smärtan man har i en stund när man går ut och har kul. Men sen när man är hemma igen så blir allt tomt igen, förstår dig.
Citera
2021-05-18, 14:20
  #9
Medlem
sanctofils avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mitochondria
Nej, jag blir oftast nekad och hänvisad till vårdcentralen som inte kan hjälpa mig.

Du kan söka dig till en "privat" terapeut (eller psykolog) som är ansluten till landstinget och ändå ta del av högkostnadsskyddet.

edit: Vad betyder oftast nekad? Vem nekar dig vård? Varför kan inte vårdcentralen hjälpa dig?
__________________
Senast redigerad av sanctofil 2021-05-18 kl. 14:28.
Citera
2021-05-18, 14:22
  #10
Medlem
Du är deprimerad helt klart, känner igen mig i situationen.
Det som hjälpte mig var att börja promenera varje kväll, längre och längre turer. Med musik i lurarna började det gå på automatik.
Sen om du möter läkare, försök undvik SSRI och andra ”mirakelpiller”, det enda dom gjorde för mig var att radera livslust sexlust osv.
Det går att lösa naturligt med motion oavsett hur beige det än låter. Ge det ett försök
Citera
2021-05-18, 14:54
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av svinpels99
Du är deprimerad helt klart, känner igen mig i situationen.
Det som hjälpte mig var att börja promenera varje kväll, längre och längre turer. Med musik i lurarna började det gå på automatik.
Sen om du möter läkare, försök undvik SSRI och andra ”mirakelpiller”, det enda dom gjorde för mig var att radera livslust sexlust osv.
Det går att lösa naturligt med motion oavsett hur beige det än låter. Ge det ett försök

Är deprimerad men inte tror på mig eller förstår vad det innebär. Ibland känner jag för att bara avsluta mig själv för att hämnas mot deras förväntningar och ignorans.
Citera
2021-05-18, 15:14
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mitochondria
Nej, jag blir oftast nekad och hänvisad till vårdcentralen som inte kan hjälpa mig.

Det är inte så att du söker på fel sätt? Att du blir hänvisad till vårdcentralen är ju för att de är första steg. Första steg brukar vara att träffa terapeut på vårdcentralen och göra olika självskattningstest. Efter det går de vidare med remiss till psykiatrin om det behövs eller så kommer du få en terapeut på vårdcentralen.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in