Transkribera visdomsord till värmländska - en utmaning

Nedanstående visdomsord skall uttalas på värmländska för att komma till sin fulla rätt:

"Så är det, så blir det - först kliar det, sedan svider det."

Som synes är den korrekta skrivspråkssvenskan inte särskilt väl lämpad att uttrycka denna djupsinnighet - det ska helt enkelt vara den mest bondska värmländska som tänkas kan.

Är det möjligt tror ni att transkribera eländet till en värmländska som är det korrekta uttalet trogen samtidigt som den är begriplig även för icke-värmländsktalande individer (och, bör jag kanske tillägga, utan alltför många specialdesignade diakritiska tecken)?

På norra sidan Vänern vet jag inte hur det skulle låta, men här är ett försök till en västgötsk variant:

-- { Sôddent ä dä, sôddent blir dä — fösst kliier dä, sen swiier dä. }

Om inte Skövdeborna känner igen sig, så kan jag avslöja att denna dialekt talades i en numera avfolkad by strax hitom (bortom/sidenom) Herrljunga omkring nyåret 1897. Men apropå "swiier" (svider): det är alldeles allvarligt att dialekter mellan Skövde och Falkenberg hade ett w-ljud som påminner starkt om det i engelska ord som "word" och "switch". Det är ett halvvokalt ljud, vilket illustreras av engelska "one" / "won". På Hallandssidan av gränsen mot Västergötland sade man förr "swart" för svart (jämför danska "sort" och tyska "schwarz").

Beror ju lite på var i värmland men..

Tôck ärrä, tôck bli(r)'ä, föscht klier dä sen svir dä.

Tjocka L naturligtivs och nästan inget mellanrum mellan orden.

Men det är ju hopplöst att läsa/skriva på mål, till och med på min egen (fryksdalsdialekt) måste jag ta om flera gånger när jag läser nyskriven lyrik tex.