Som flera redan varit inne på i tråden: en kombination av arv och miljö. Vi lever i ett konsumtionssamhälle där vi bombarderas med reklam och där många är oerhört impulsiva och vill köpa den och den dyra prylen på en gång och klarar inte av att vänta några månader tills de har sparat ihop pengar. Det och det faktum att många nuförtiden är totalt jälva förståndshandikappade och oförmögna till basal matematik typ procenträkning och liknande (tack svenska skolan), minns något avsnitt av lyxfällan när personen som satt i ekonomiskt knipa inte visste vad ränta vad för något
När det gäller den ärftliga komponenten är det något som kan göra mig förvånad: känner flera personer som har vuxit upp under mycket knappa omständigheter (vi snackar typ med ensamstående deltidsarbetande eller sjukskrivna flerbarnsmammor i miljonprogramsområden med noll kronor på kontot en vecka innan utbetalning av lön/bidrag) som trots hyggliga inkomster från lönearbete har ekonomier totalt körda i botten med skyhöga räntor från SMS-lån etcetera. Kan tycka att det rent logiskt borde vara tvärtom, har man växt upp i ett hem där pengarna ofta var slut och sett sin mamma sitta vid köksbordet och gråta över att inte kunna betala någon oförutsedd utgift borde man ha förstått vikten av att ha en ordnad ekonomi och ha ett jävla driv att inte själv hamna i samma ekonomiska utsatthet men så funkar det tydligen ofta inte.
I grunden handlar det väl också om hur man ser på pengars roll: för de med kass ekonomi är det oftast ett medel till snabba kickar i form av omedelbar behovstillfredställelse. För mig är pengar mest ett medel till sinnesro, har av naturen en orolig och ångestfull personlighet och samtidigt jobbar jag som frilansare med inkomster som ofta kan variera rätt mycket från en månad till en annan (och ingen A-kassa) så jag har sett till att lägga undan motsvarande ett par årsutgifter utöver det som är bundet i huset så jag slipper oroa mig för den biten under överskådlig tid. Vilket inte var svårt att åstakomma eftersom jag avskyr konsumtionshets och tycker att livet är som bäst när man får vara ute med fru och barn i naturen eller sitta och mysa med en bra bok och ett glas vin framför brasan under vinterhalvåret.
Slutligen måste argumentet att det är att "leva livet fullt ut" och liknande för att motivera köp på delbetalningar, SMS-lån och andra kassa ekonomiska beslut vara det mest förståndshandikappade av dom alla framfört av idioter som lurats att tro att verklig lycka ligger i köpet av nästa svindyra pryl eller liknande, men det är tur för alla parasiter som tjänar pengar på era beslut att ni finns (hej Klarna).
När det gäller den ärftliga komponenten är det något som kan göra mig förvånad: känner flera personer som har vuxit upp under mycket knappa omständigheter (vi snackar typ med ensamstående deltidsarbetande eller sjukskrivna flerbarnsmammor i miljonprogramsområden med noll kronor på kontot en vecka innan utbetalning av lön/bidrag) som trots hyggliga inkomster från lönearbete har ekonomier totalt körda i botten med skyhöga räntor från SMS-lån etcetera. Kan tycka att det rent logiskt borde vara tvärtom, har man växt upp i ett hem där pengarna ofta var slut och sett sin mamma sitta vid köksbordet och gråta över att inte kunna betala någon oförutsedd utgift borde man ha förstått vikten av att ha en ordnad ekonomi och ha ett jävla driv att inte själv hamna i samma ekonomiska utsatthet men så funkar det tydligen ofta inte.
I grunden handlar det väl också om hur man ser på pengars roll: för de med kass ekonomi är det oftast ett medel till snabba kickar i form av omedelbar behovstillfredställelse. För mig är pengar mest ett medel till sinnesro, har av naturen en orolig och ångestfull personlighet och samtidigt jobbar jag som frilansare med inkomster som ofta kan variera rätt mycket från en månad till en annan (och ingen A-kassa) så jag har sett till att lägga undan motsvarande ett par årsutgifter utöver det som är bundet i huset så jag slipper oroa mig för den biten under överskådlig tid. Vilket inte var svårt att åstakomma eftersom jag avskyr konsumtionshets och tycker att livet är som bäst när man får vara ute med fru och barn i naturen eller sitta och mysa med en bra bok och ett glas vin framför brasan under vinterhalvåret.
Slutligen måste argumentet att det är att "leva livet fullt ut" och liknande för att motivera köp på delbetalningar, SMS-lån och andra kassa ekonomiska beslut vara det mest förståndshandikappade av dom alla framfört av idioter som lurats att tro att verklig lycka ligger i köpet av nästa svindyra pryl eller liknande, men det är tur för alla parasiter som tjänar pengar på era beslut att ni finns (hej Klarna).