Ekonomiskt sinnelag: extremt välskött ekonomi vs. konstanta lån och kreditkortsköp

Vissa människor som jag har träffat har väldigt välskött ekonomi. De tar aldrig något på avbetalning, sparar aggressivt och försöker alltid kapa sina utgifter. De är helt enkelt extremt medvetna om inkomster/utgifter. Sen finns de dem som använder kreditkort för jämnan och ser lån som en självklarhet. De kanske redan sitter på ett flertal kreditkortsskulder men trots det fortsätter att ta lån, för att de "verkligen behöver" den där grejen till bilen, huset eller garderoben.

Jag kan inte begripa hur det kan skilja så mycket i logik när det kommer till ekonomi. Vad fan beror det på? För egen del är det bara logiskt tänkande att man absolut inte ska ta något på kredit eller lån om det inte rör något större som t.ex. ett bostadslån. Om man för jämnan behöver ta ett lån så "är det något som är fel". Om man tar ett lån till en soffa för 40.000 så ska man säkerställa att den kan vara avbetald så snabbt som möjligt och inte under 8 års tid, för det kan dyka upp andra oförutsedda utgifter och rätt som det är sitter man där med 8 räkningar att delbetala, utöver allt man redan betalar för månadsvis.

Jag blir så frustrerad när jag ser människor fullständigt misshandla sin ekonomi. Folk i lyxfällan är extremfall men jag ser ändå vettiga människor som inte verkar veta bättre. Jag förstår fan inte.

Hur ser ni på det?

Det sociala arvet från uppväxten och föräldrarna står för en hel del, även för smarta människor. Det som vuxna gör under uppväxten, gör man själv sedermera — vare sig medvetet eller ej.

Vissa är är generellt ansvarstagande i livet, men dövar ångest och psykiska problem med shopping eller spelberoende.

En del har en slags "high risk, high reward"-personlighet som mynnar ut i stora chanstagningar i livet. Dessa satsar maniskt på att tjäna pengar, men lika maniskt på att få pengarna att växa eller bara "röra på sig", typ via tveksamma investeringar eller affärer. Här hittar man många alkoholiserade människor med egna företag och ADHD.

Själv brås jag mest på min mamma, som alltid var sparsam och strukturerad i sin syn på ekonomi. Har tjänat allt från 14.000 netto i månaden till 29.000 (än så länge), men alltid haft pengar över utan att ens behöva kolla kontot eller skapa ett excelark — det är som en instinkt.

Tror väldigt mycket på det fetmarkerade. De människor jag tänker på är allt annat än dumma men något i "kunskapsöverföringen" gick fel. Man pratade inte om det. "Det löser sig"-tänket.

Jag tycker bara det är fascinerande, och lite sorgligt på samma gång.

Förmåga att tänka långsiktigt. Rätt många saknar det. Vissa lär sig med tiden när det går in i väggen, några blir upplärda av sina föräldrar, flera lär sig aldrig.

Jag skulle aldrig beklaga mig över hur andra medvetet prioriterar i sitt liv, men om de inte själva förstår konsekvenserna av sitt agerande så har jag gärna en diskussion med dem.

Man lever bara en gång. Jag spyr av stress när framtiden är ekonomiskt oförsäkrad. Det gäller både min framtid och de jag är glad i. Väljer man ett fattigare liv för att man inte orkar vänta på att spara och det inte ger dig stress, så för all del, jag respekterar det. Men de flesta som gör det förstår inte att de kastar bort en potentiell förmögenhet.

Vad säger ni om den här verkliga personen.

Skulle nog kunna realisera fram 8-10 mkr net

Bor i hyresorätt* som kostar mycket (pga stor o central) har flera bilar o garage till alla-
kostar på sig dyrt/dyraste när det behövs - har placerade värdepapper

Har köpt det mesta i dyra kläder möbler o kapitalvaror

Har tröttnat på att spara o gör av med allt som kommer in ink avkastning i pengar.

Anser att numera skall sparandet enbart bestå i värdeökningar på befintliga värdepapper**
+ det som ev råkar bli över efter att ha unnat sig det mesta.

Är denne person ekonomisk/rimligt smart - eller en ekonomisk idiot.

* personen skulle kunna köpa en juste köpebostad cash men då blir det inga löpande
värdeavkastningar i pengar värda namnet

**börsen skall ju ha så bra avkastning -

Tror att sociala medier och snabblån påverkar vissa mycket som jämför sig med sina vänner och har Carpe Diem som motto och kan ha som argument att man kan dö imorgon så varför inte leva livet och ha kul?

Det kan också gå för långt åt andra hållet med vissa som aldrig gör något för pengarna och avstår sådant som man gillar bara för att kunna spara så mycket som möjligt hela tiden.

Har en del att ösa ur i denna fråga. En av slutsatserna dragna sen länge är att många av slösarna förutom att vara impulsiva också drivs av omedelbar behovstillfredsställelse. Ungefär som ungarna i de berömda experimenten som inte kunde låta bli att äta sin marshmallow när de lämnades ensamma, fast de visste att de skulle få en till om de bara kunde vänta i en kvart eller tjugo minuter med att äta upp den första.

De vill ha något - exempelvis en ny vinterjacka eller en semesterresa till Mallis. De vill ha den nu, inte sen. Och de tänker lite i termer av vad de egentligen har råd med. När en annan person kommer fram till att den antingen får semestra i en stuga i Dalsland istället eller spara ett halvår först så känner slösaren mest bara att den måste köpa just den där jackan eller åka just precis till Mallis NU! De upplever sig ha en mer eller mindre absolut rätt till det och då blir det också logiskt att t ex ta konsumtionslån eller som ett minimum göra av med allt man tjänar varje månad och aldrig bygga upp några reserver.

Som allt annat tror jag det handlar om en kombo av medfödd personlighet och vad man får med sig för beteenden hemifrån. Själv har jag blandade influenser från uppväxten men har alltid varit åt det försiktiga hållet. Sen jag började sommarjobba som rätt ung har jag t ex aldrig varit pank eller ens i närheten av det. Alltid haft marginaler och aldrig konsumerat något annat än bostäder och ett par bilar (som jag betalat av i minst samma takt som värdeminskningen) på kredit. Har däremot syskon som drar lite åt det andra hållet, dock inte i närheten av Lyxfällan. Ungefär som hon jag har mina barn med. De är inga mellanting mellan sina föräldrar utan är antingen ungefär som mig eller som sin mamma i inställningen.

Att människor inte är "strängt kalkylerande nyttomaximerande miniräknare" som Nicklas Andersson skulle säga. Vi styrs av känslor. Att planera långsiktigt är dessutom inte en del av våran hjärna som fungerar speciellt bra.

Hur ser inlägg på forumet ut idag när börsen skakade till? "Nu är det krash på gång" osv. Alltid samma sak. Folk är kortsiktiga och reaktiva, inte långsiktiga och planerande. Det gäller aktier, konsumtionslån, allt.

Fun fact: För ett år sedan trodde ca hälften av befolkningen på sjunkande bostadspriser, trots enorma centralbanksstimulanser och låg ränta (alltså allt som talar för höga bopriser). Just nu är det rekordfå på 4% som tror på sjunkande priser. Vi extrapolerar det förflutna och är extremt trångsynta.

Om jag ska tala i egen sak shoppar jag mest för att lätta på ångest/deppighet, och då kan det bli kredit. Men de flesta är inte medvetna om varför de gör som de gör, life life YOLO och sen fattar man konsekvenserna långt senare. "Tänk om jag hade köpt mindre prylar och mer aktier..." ja, tänk om.

Alla som lånar, konsumerar och köper aktier/råvaror är vinnare. De som håller i sina kronor är förlorare.

Jag har en kompis som har för vana att bränna rubbet innan nästa löning. Två gånger har han "suttit i skiten" och frågat mig om lån, stora lån på minst 50k, gärna mycket mer. Jag har dock nekat eftersom det är liten chans att jag någonsin skulle få se de pengarna igen.

Han försvarar sitt spenderande med att han vill leva nu, och att han kan dö imorgon. Så där har du väl svaret på varför vissa bränner pengar som att det inte finns någon morgondag.

Tror i grund och botten de handlar om girighet.

Man vill helt enkelt ha saker.

På sätt och vis är det ännu värre nu då folk jämför sig inte längre med grannen utan hela världen.

Det skapar en illusion om att alla har råd med dyra resor, bilar etc.


Personligen så vill jag så klart ha saker men att ha ett konto som växer och växer är mycket roligare just för det blir enklare med räntaeffekten att tjäna pengar.

Vet en kille som kom från en ordnad familj där pappan till och med satsade extra på att lära grabben matematik och privatekonomi just för att han inte skulle hamna i klistret.

Samma grabb kunde sen panta sitt Playstation för att ha råd med hasch och sen köpa tillbaka sitt Playstation med förlust och sen göra om samma procedur med jämna mellanrum.

Han köpte pizza och cigg på faktura. Alltid avbetalning. Nu har han ett jobb åtminstone men där var varken arv och miljö uppenbart boven i dramat. Och nej, man blir inte ekonomiskt oansvarig på grund av haschrökning.