Att skaffa barn i dagens samhälle.

Hej!

Jag har lite funderingar gällande att skaffa barn i det fina sverige som vi har idag 2021. Jag är född tidigt 90-tal och minns mina barndomsår upp till ungefär 10års ålder som trygga och fina. Vid 10 års ålder flyttade min familj ifrån ett tryggt svenskt villaområde i södra delen av landet upp till Linköping pågrund av att min far fick en högre tjänst på ett företag beläget i en stor och välrenommerad företagspark.

Vi flyttade in i ett område som bestod av villor i 5-8 miljonersklassen och hade närhet till både företag och en skola som jag och min bror kunde gå i. Det här området består av en "finare" del och en "sämre" del. Den sämre består av radhuslängor med mycket socialbidragstagare. I min klass, som bestod av 30 elever, fanns det bara 4 andra svenskar och vi blev mobbade och slagna på rasterna mer eller mindre varje dag av de andra invandrareleverna. Polisen var inblandad till och från. I 5 år fick jag utstå mobbning och trakasserier. Jag minns att vi var hemma hos en av mina mobbare för att prata med deras föräldrar vid ett tillfälle och pappan slog till sin unge med näven rakt i hans ansikte framför oss. Varpå jag fick mer stryk dagen därpå när jag skulle gå hem från skolan.

Och dagens samhälle har ju knappast blivit bättre. PISA tal som som är bland de sämsta i hela europa, kriminalitet som kryper nedåt i åldrarna, bostadsbrist och en tokhög invandring. Hur ska man kunna försäkra sig om att ens barn inte far illa? Jag blev deprimerad under min tid som offer av mobbningen. Jag vill inte att mina barn ska behöva genomgå samma resa som jag gjorde eller en ännu värre variant.

Hur har ni gjort? Hur går era tankar?

Jag tänker att det lilla man kan göra är att lyfta frågor likt dessa i sin bekantskapskrets, och inte bara på anonyma forum. Ska förändring till måste det ske underifrån i samhället. Det går tyvärr inte att undvika problem i det längre loppet, men att flytta från storstäderna är en garanterat bra idé för att komma ifrån de inneboende problemen som storstäder idag har. Men, angående skolan, se till att sätta dina barn i friskolor. Kommunala skolor är de som har störst problem när det kommer till sociala frågor.

Med den inställningen du har och att du är född på 90-talet, ska du absolut inte skaffa några barn.

Det finns givetvis fortfarande kvar en jävla massa bra ställen att låta sina barn växa upp på.

Det gäller bara att ha råd... och det är föräldrarnas ansvar. Kolla upp området noga.

Sverige ser ut som alla andra länder i Europa, med skitställen, ganska bra områden, och sedan underbara platser med näst intill noll äckliga invandrare, knark, våldsbrott och psykfall.

Jag har inte varit igenom den skit du varit igenom men sambon är gravid och får vi inte maktbyte 2022 ser det så mörkt ut, bokstavligen också, att vi kommer lämna landet.

Om du inte kan dra, flytta till en småstad som ännu inte drabbats lika hårt av att Sverige styrts av kvinnlig blind empati.

Jo absolut. Jag är ju inte direkt ensam om de här upplevelserna i min umgängeskrets känslan är väl bara att det är lite hopplöst. Utbildningen jag har kräver närhet till en storstad eftersom att det är där jobben finns. Samtidigt så saknar jag småstadsidyllen från mina barndomsår. Jag antar att det man får leta efter är en småstad som ligger på pendelavstånd till en storstad.


Jag håller med dig. Norge är ett alternativ som jag tittar lite närmare på, vi har nämligen släkt där. Jag vill ju helst inte flytta bort från Sverige men om det är det som krävs så blir det väl så. Man vill ju inte vänta tills man är 40+ att skaffa sina första barn för att man inte har råd att bo i de allra mest exklusiva och säkra områdena innan man blivit till åren.

Övervägde att inte ens svara på ditt inlägg. Eftersom att det var så dumt.

Men jag förstår inte hur du tänker? Att man har sitt barns bästa i åtanke även innan man sätter dom till världen är väl knappast något negativt? Den naiva mentaliteten att alla som är födda 90 och senare skulle vara bortskämda kräk som inte vill anstränga sig är en kraftig övergeneralisering. Men jag antar att du syftar på det, då det verkar vara en åsikt som har bitit sig fast hos internettroll som har blivit till åren.

Tycker det är väldigt intressant att människor anammar varandras idéer om att man inte kan skaffa barn för att världen eller samhället är så hemskt. Hört samma sak av invandrare. Mobbning har alltid förekommit och vuxna kan faktiskt sätta en standard för barn i hur vi uppträder mot varandra. Sedan så blir världen bara bättre. Mitt eget samhälle... Nåväl jag håller faktiskt med om att det är kaotiskt och finns inte på världskartan att jag skulle sätta barn i en förskola i anknytning till sämre områden och inte i ett "normala" heller. Enbart ett väldigt fint område skulle duga då jag inte skulle sätta barn i något socialt experiment med "pedagoger"och praktikanter som missköter uppdraget med att hålla svensk standard på barnomsorg. Slutsatsen drar jag av vad jag ser, undermålig barnomsorg. Barnen och deras ursprung har jag givetvis inte något som helst emot. Jag skulle däremot inte stoppas från att skaffa barn om jag kunde producera sådana. Men det är väl som så att de privilegierade alltid söker problem i livet och tycker det är normalt att yra existentiell ångest som ursäkt för att inte skaffa barn. Ingen tvingar någon och låt istället bara bli så behövs det inte hittas på skäl till varför inte.

Ja det är väl intressant. Men jag har väldigt stor förståelse för de som tvekar på att skaffa barn. Att skaffa barn i syfte att förbättra samhället är ju ett experiment i sig. Absolut, det är väldigt viktigt att vuxna människor sätter gränser för vad som är ett okej beteende och inte. Jag blev uppfostrad att man inte skulle slå tillbaka exempelvis. Men att jag inte försvarade mig hjälpte inte att förbättra min situation eller samhället i stort.

Sätter du väluppfostrade barn i en hemsk miljö kommer de bara bli utnyttjade av mobbarna som inte är lika väluppfostrade. Vi blev mobbade för att vi var "svennar". Klart jag anser mig tillhöra dom privilegierade i samhället men det gör inte så att jag inte bryr mig om mina framtida barns bästa. Väluppfostrade hör hemma hos väluppfostrade och vice versa. Får man ett suddgummi slängt i bakhuvudet på lektionerna under fem års tid utan att lärare griper in och sätter stopp så tappar man till slut hoppet om samhället.

Tack för att du tog dig tid att skriva!

Det har aldrig någonsin gått att försäkra sig om att ens barn inte kommer fara illa. Tvärtom, risken har alltid varit och kommer förmodligen alltid vara mycket hög att ens barns liv blir miserabelt (inte bara under barndomen utan under större delen av livet), att de av olika anledningar drabbas av konstant och svår ångest eller depression.

Mobbning finns överallt och det går inte att som förälder skydda sina barn från att bli mobbade.

Flytta till en lugn villaförort i typ Stockholm eller Göteborg så har du gjort vad du kan.

Jag har själv utsatts enbart för att jag var blond och blåögd och det var inte ens av "riktiga" invandrarbarn specifikt utan adopterade,bland barn och svenskar och mycket grövre än något suddigum. I veckan har lokalblaskan hängt ut nazister och en av dem som ska vara bland de värre ingick i ett gäng som brukade retas smått med mig. Inte berörd person och jag tog aldrig illa upp faktiskt och jämför jag var definitivt hatet mot mig för att jag var ljus och svensk mycket värre och där jag även anklagades för att vara nazist för att ursäkta det som pågick (jag var SSU:are och inskriven medlem med anhörig i min släkt som skaffat barn med judisk person). Faktum är att enda gången jag någonsin fått en ursäkt för alla svårigheter jag tvingats utsättas för var när en fd skinnskalle som vuxen bad om ursäkt för att han inte stått upp mot mobbningen mot mig i skolan. Problemet var att jag aldrig upplevde mig mobbad av skinheadsen bara att det var en annan grupp än mig. Jag tänker att det antagligen då inte kändes likadant för de få elever på den skolan med andra ursprung eller utseende än typiskt svenska. Man kan alltså alltid någonstans se att ungar uppträtt på vis man tänkt var obehagligt och kan vara värre idag.

Det finns vissa problem med att elever från sämre områden får en hårdare attityd och jargong. Men jag möter ofta barn och kan absolut inte hålla med om att de skulle vara ouppfostrade osv. Något förvånande började flera barn hälsa på mig tidigare i veckan när jag passerade en skola (jag känner inte barn överlag och har inte egna varav det är mer under andra omständigheter man möter barn som hälsar eller pratar) och vill väl snarare hävda att jag var den ouppfostrade som fortsatte mitt samtal i telefon utan att reflektera över att hälsa tillbaka till något av barnen. (Kan tillägga att jag har haft social fobi och inte riktigt reagerar automatiskt alla gånger i sociala sammanhang).

Barn speglar oss vuxna. Jag vet en skola där rasism inte förekommer alls men flertalet problem bland eleverna som jag inte anser är acceptabla. Saken är att om samhället och vuxna klarar av att helt eliminera rasism på en skola med socioekonomiskt utsatta barn, klarar de även av att lära dem bättre attityder kring andra beteenden sinsemellan. Antirasismen motarbetar istället förändringar kring andra problem eftersom den inpräntat i barnen att det de har gemensamt är att de är offer för rasism eller att rasism är något mycket fult och illa utan att den talat om andra problem och attityder. Att förklara för ett barn att det inte bara är hudfärg eller ursprung som sårar om det pekas ut och narras, är egentligen inte jättekomplicerat.

Barn skaffar man inte för samhället men det jag ser som ett socialt experiment är att tillåta allt enbart för att barnen inte kommer från höginkomsttagare. Mötte häromdagen en förskoleklass där barnen gick i grupp med någon jag antar var praktikant som ryckte i kläderna på dem, lufsade klädd som alla ungdomar idag men med huvan över sig för att inte synas. Och det är ett jäkla socialt experiment att invandrarbarn ska utsättas för människor som vaknar varje dag och går ut i livet för att se ut som knarkare och kriminella. Men såklart,får de ha slöja får väl unga män också dölja sig under stora huvor medan de skäller på barnen (kritiserar inte vuxna med slöjor eftersom jag inte bryr mig om den saken utan klädseln för att se ut som en missbrukare). Kan tillägga av rättvisa att även jag haft praktik som ung i området för att jag misskötte skolan och få skulle in på grundskola som praktikant och att även jag såg ut som knarkare. Det är just det jag reagerar på. Barn och unga behöver särskilt stöd och finare manéers folk till förebilder. Inte människor Soc eller kriminalvården skickar. Det är svensk kulturtradition men vad skulle de rika tycka om att få ungdomar som slår ut dem själva, på sina barns förskolor och skolor?

Det är jäkligt lätt för dig. Du behöver bara välja område med lite omsorg. Du kan passa in. Normerna i problemområden är att det ska pratas ut om allt, accepteras utan gränssättningar, att övriga samhället ska anpassas istället osv. Lägg på fattigdom, låg utbildning hos föräldrarna, psykisk ohälsa osv och de här barnen är få som verkligen har chanser. Skillnaden är vilken grupp man sätter barn i. Ju mer problem, desto mer smittar det. Ju mer lösningar, desto större harmoni sprider sig.