Jag söker råd från er som tycker att det är viktigt med maskulinitet och att utvecklas i sin manlighet med allt vad det kan innebära.
Jag har en son som närmar sig puberteten. Jag och hans pappa är separerade, så den bild man förr hade av att ha familj har fått anpassas en hel del. Sonen har en bra relation med sin pappa, men det mesta av vardagslivet har sonen med mig. Det är jag som ansvarar för det mesta av hans uppfostran. Jag och hans pappa har en bra kommunikation, men jag upplever inte att han sätter samma värde på dessa bitar.
När det nu inte finns en pappa hemma så vill jag göra det bästa för att sonen ska utvecklas till en bra och trygg kille och sedan man. Han är skärpt och skolan är inte tillräckligt utmanande för honom rent intellektuellt, så han blir uttråkad. Hemma fastnar han lätt i att lära sig olika saker vid datorn, vilket är bra men även det har sina nackdelar om han gör för lite av annat. Jag satte honom på kampsport vilket sedan sket sig pga. att allt stängdes. Vi är ofta ute i skogen och promenerar och pratar om allt möjligt.
Jag har funderingar om att dra med honom på gym lite längre fram. Köpa hem mittsar och gå lös på. Jag har en del mer manliga intressen som jag kan ta med honom på eller prata om, men samtidigt är jag kvinna. Så jag inbillar mig inte att det blir samma sak. Jag är troligtvis hönsigare än jag tror och de samtal vi har blir inte desamma som om de hade varit med en man.
Jag tar gärna emot tips om hur jag gör det bästa för min son. Aktiviteter, böcker, inspirerande män att följa på nätet, eller annat som ni kommer på som man bör tänka på. Gällande porrkonsumtion tänker jag prata med honom om hur påverkar hjärnan. Men frågan är hur mycket man ska skydda honom från vad han faktiskt kan leta upp själv på nätet. Filter eller annat skydd, eller inte alls?
Att skaffa en styvpappa till sonen är inte den typen av råd som jag är intresserad av här.
Jag har en son som närmar sig puberteten. Jag och hans pappa är separerade, så den bild man förr hade av att ha familj har fått anpassas en hel del. Sonen har en bra relation med sin pappa, men det mesta av vardagslivet har sonen med mig. Det är jag som ansvarar för det mesta av hans uppfostran. Jag och hans pappa har en bra kommunikation, men jag upplever inte att han sätter samma värde på dessa bitar.
När det nu inte finns en pappa hemma så vill jag göra det bästa för att sonen ska utvecklas till en bra och trygg kille och sedan man. Han är skärpt och skolan är inte tillräckligt utmanande för honom rent intellektuellt, så han blir uttråkad. Hemma fastnar han lätt i att lära sig olika saker vid datorn, vilket är bra men även det har sina nackdelar om han gör för lite av annat. Jag satte honom på kampsport vilket sedan sket sig pga. att allt stängdes. Vi är ofta ute i skogen och promenerar och pratar om allt möjligt.
Jag har funderingar om att dra med honom på gym lite längre fram. Köpa hem mittsar och gå lös på. Jag har en del mer manliga intressen som jag kan ta med honom på eller prata om, men samtidigt är jag kvinna. Så jag inbillar mig inte att det blir samma sak. Jag är troligtvis hönsigare än jag tror och de samtal vi har blir inte desamma som om de hade varit med en man.
Jag tar gärna emot tips om hur jag gör det bästa för min son. Aktiviteter, böcker, inspirerande män att följa på nätet, eller annat som ni kommer på som man bör tänka på. Gällande porrkonsumtion tänker jag prata med honom om hur påverkar hjärnan. Men frågan är hur mycket man ska skydda honom från vad han faktiskt kan leta upp själv på nätet. Filter eller annat skydd, eller inte alls?
Att skaffa en styvpappa till sonen är inte den typen av råd som jag är intresserad av här.
När gamlingarna dör ut så kommer den nya "modernbög" generationen istället ^^
