Citat:
Dokumentärer av detta slag är ofta kritiska men samtidigt balanserade till sitt innehåll. Denna dokumentär kan man knappast påstå är särskilt balanserad. Den röda tråden är att ett gäng idealister till lärare grundade en skola. Vissa som gick på skolan hamnade i suboptimala situationer eller fick uppleva negativa händelser, som sedan orsakat trauman. Men detta är inte på något sätt unikt för solvikskolan, utan snarare något de flesta svenskar känner igen. Det är osannolikt att berättelserna från tidigare elever är särskilt representativa, annars hade skolan stängts för länge sedan.
Sigrid och Daniels sorgliga öden kopplas samman med skolan. Exakt vad som hänt dessa under sin skoltid beskrivs aldrig särskilt tydligt. Det är dock uppenbart att publiken ska tolka in det värsta, även om det kanske inte är sant. Det kan var så att deras skoltid hade en väsentlig påverkan deras öden. Men eftersom de beskrivs så vagt, uppfattas det mest som om syftet är att få till en emotionell reaktion av publiken.
Pär är utan tvekan den stora syndabocken. Han kan knappt framställas som en mer osympatisk människa och borde definitiv aldrig tillåtits arbeta som lärare. Men samtidigt undrar man om den karln inte mest bara är ärlig och ej mediatränad? Han är trots allt en bokstavlig Boomer. Man kan jämföra med Helenas närmast överdrivet välpolerade framträdande, man undrar vad som ligger och gömmer sig under den ytan.
Det som är slående efter de två första delarna av denna dokumentär, är hur oklart det är vad Jasper egentligen försöker förmedla för budskap. Är Saltvikskolan densamma nu som då? Är detta ett radikalt men inte helt missvisande porträtt på Montessoriskolor? Vad vill grabben få sagt, att han gick på en lite mer galen skola än alla andra? Kanske kommer svaret i sista delen. Men hittills uppfattas denna dokumentär mest som ett urspårat gymnasiearbete med en stor produktionsbudget.
Sigrid och Daniels sorgliga öden kopplas samman med skolan. Exakt vad som hänt dessa under sin skoltid beskrivs aldrig särskilt tydligt. Det är dock uppenbart att publiken ska tolka in det värsta, även om det kanske inte är sant. Det kan var så att deras skoltid hade en väsentlig påverkan deras öden. Men eftersom de beskrivs så vagt, uppfattas det mest som om syftet är att få till en emotionell reaktion av publiken.
Pär är utan tvekan den stora syndabocken. Han kan knappt framställas som en mer osympatisk människa och borde definitiv aldrig tillåtits arbeta som lärare. Men samtidigt undrar man om den karln inte mest bara är ärlig och ej mediatränad? Han är trots allt en bokstavlig Boomer. Man kan jämföra med Helenas närmast överdrivet välpolerade framträdande, man undrar vad som ligger och gömmer sig under den ytan.
Det som är slående efter de två första delarna av denna dokumentär, är hur oklart det är vad Jasper egentligen försöker förmedla för budskap. Är Saltvikskolan densamma nu som då? Är detta ett radikalt men inte helt missvisande porträtt på Montessoriskolor? Vad vill grabben få sagt, att han gick på en lite mer galen skola än alla andra? Kanske kommer svaret i sista delen. Men hittills uppfattas denna dokumentär mest som ett urspårat gymnasiearbete med en stor produktionsbudget.
Jag kan faktiskt hålla med dig lite grand. Att dokumentären byggs upp "så man ska tolka in".
Lite elakt inklippt om Pär.
Sigrid förväntade man sig att det skulle vara så att hon tagit livet av sig, men hon dog i en bilolycka.
Det märks också hur det är inklippt lite elakt, då Pär ska beskriva personlighetstyperna.
Jag tror inte heller han är så mediatränad som du säger.
Men jag håller inte alls med dig om att det är ett urspårat gymnasiearbete.
Detta är folks egna berättelser rakt upp och ned. Vad menar du är vinklat i det hänseendet?
Lärare och även sådana som skapat skolan håller med om till och med aga. Läraren Helena erkänner att hon kanske omedvetet har styrt barnen, men att hon dragits med i andan.
Det är uppenbart att de har rent utsagt reglerad och pinsam pedagogik och att de gått helt vilse i sin lära.
Det är sekteristiskt hur de har gjort sina egna tolkningar och barnen har fått på sig tvångströja i "hur de ska bli fria". Det är de vuxna som satt regler för hur barnen ska bli fria.
Till och med detta med temperamenten sitter ju lärare Helena rakt upp och ned och erkänner att detta är ett verktyg för undervisningen. Hur menar du att detta skulle kunna vara vinklat?
