Jag har PTSD - fråga vad du vill!

Rimlig fråga. Det är på bättringsvägen men mitt sexliv är inte så tillfredställande för mig på grund av att jag har ytterst svårt att kommunicera. Att berätta vad jag gillar och inte gillar känns liksom som att ge någon ett laddat vapen. Jag har svårt att säga nej när jag är obekväm och svårt att be om något jag vill ha. Zonar ut och kan se sex som en syssla som bara måste göras. Känner mycket press att vara allmänt knullbar och vara ett bra ligg. Tror det är för att andra reducerat mig till en uppsättning sexuella funktioner länge, och nu har jag blivit van vid det och ser mig själv på samma sätt.

Detta är en stor del av terapin och det är som sagt på väg att bli bättre.

När det kommer till vad jag gillar sexuellt så föredrar jag heterosexuellt partnersex och har en del kinks inom BDSM-paraplyet jag diggar. Men då jag inte kan kommunicera går detta ofta fetbort och kräver en sjuhelvetes tillit och babysteps för att ens komma in i det området.

Svår fråga! Jag är ganska bra på att dölja det i stunden, men det tenderar att explodera under senare tillfällen istället när jag ansamlat för mycket. Då märks det.

Kom ihåg att jag bara kan ge info från mitt eget perspektiv och att jag inte är varken psykolog eller läkare. Tror du att du behöver vård kan du be om att få göra screening för PTSD hos allmänvården. De kommer förmodligen remittera dig vidare för att göra utredning. Detta går under högkostnadsskydd.

Lever du i en relation idag ?
Om så är fallet vet din partner om vad du har varit med om ?

Nej. Jag har levt i relation där min partner vetat om min problematik, men det var innan flera av övergreppen skedde, så det fanns liksom mindre att hantera då.

Har haft kortvariga relationer efter det men de har på sin höjd vetat att jag varit med om våldtäkter och övergrepp, men inga detaljer om hur detta gått till eller hur det påverkar min vardag. Att berätta om det våld jag bevittnat i barndomshemmet är svårt eftersom jag gärna vill att en partner ska kunna ha god relation till mina föräldrar, och att konsekvensen kan bli att den inte vill träffa dem.

Ja, men hur märks det? Alltså blir du utåtagerande, får tusenmetersblicken, börjar kallsvettas, hyperventilerar eller vad?

Kan man få sjukersättning för PTSD?

Jag kan så relatera till det. Känslan att inte våga berätta i detalj. Rädslan att inte bli trodd. Rädslan att få höra "men du sa inte nej. Du gick inte därifrån". Skam. Skuld. Ilska. Som riktas på fel håll dvs mot dig själv.

Jag vill skicka en stor kram till dig som en medsyster. Du är stark som vågar stå upp så här. Jag vet hur svårt det är.

Det går att komma tillbaka. Och din styrka som syns genom det du skrivit lyser igenom. Jag tror på dig när du inte tror på dig själv.

Kram.

Ah! Jag blir först tyst och inåtvänd, sen börjar jag gråta och drar mig undan. Beroende på hur stark känslan är kan olika saker hända:

Förhållandevis låg ångest: Gråter en stund(ca 30-90 min) och kan sen återgå till det normala, speciellt efter lite tröst och kroppskontakt. Blir bekräftelsesökande.
Hög ångest: Gråt, tjutande, kan inte sitta still, impulser att dricka alkohol eller ta lugnande
Mycket hög ångest: Gråt, tjut, illamående och kräkningar, hackar tänder, hyperventilerar, river över armarna

Vet inte! Tror det är ovanligt att få det om du "bara" har PTSD eftersom det finns så bra behandling, men i kombination med annan kronisk diagnos är det säkert möjligt.

Skammen är det tveklöst värsta. Tack för backningen <3

Är det någon neuropsykitatrisk undersökning man går för att fastställa diagnosen?