Rika bor billigare än fattiga

Min hyresrätt i Stockholm kostar ca 6600 kr/mån. 4 rum o kök (88 kvm). Inte alls dåligt med tanke på den bekvämlighet som den innebär. Jag behöver inte ligga ute med pengar för kontantinsats m.m som bostadsköpare gör och kan istället investera mina pengar. Ser än så länge ingen problematik med upplägget..

Om du köper hus får du räkna med kostnaden för lån (alternativt alternativkostnaden för pengarna).

Lånar du säg åtta miljoner till ett hus (och lägger in två själv) kostar lånet ca 160 000 kr per år vid en ränta på två procent, d.v.s ca 13 300 kr per månad. Alternativkostnaden för de två miljonerna kan med goda grunder sägas vara ca 8 % (d.v.s ungefär snittavkastningen på svenska börsen), eller då 160 000 kr ytterligare per år. Totalt kostar detta tiomiljonershus 26 600 kr i bara ränte- och alternativkostnad. Cashar du huset kan man räkna allt som alternativkostnad och får då en betydligt högre kostnad.

Till detta kommer kostnader för uppvärmning, el, underhåll o.s.v.

Självklart är tiomiljonershuset betydligt trevligare än en billig hyrestvåa, men billigare är väl svårt att påstå.

Dom skapar problem skulle jag hellre kalla det. Vem får betala tror du? Jultomten?

Det går inte att bo så mycket billigare än att bo på gatan som många fattiga gör. Rika måste jobba på sina tråkiga jobb och amortera bolån, billån och allt möjligt. Rika bor alltså inte billigare än fattiga.

Jag uppfattade ditt tidigare inlägg som att du själv var hantverkaren som fick städa upp efter hemmafixarna. Men om du istället är den part som får betala så förstår jag din ilska.

Ja, eftersom vi inte har en marknadsekonomi när det gäller hyresrätter blir de ju helt felprissatta. Nu vet jag inte exakt var din lägenhet ligger, men det låter ju helt klart som att den egentligen borde kosta kanske det dubbla. Med en sådan rabatt är din hyresrätt ekonomiskt antagligen betydligt bättre än motsvarande bostadsrätt.

Dock är det ju så att det i normalfallet knappast är "fattiga" som får den typen av attraktiva hyresrätter.

Jag flyttade nyligen till Stockholm för ett nytt jobb (ny examinerad från uni), detta var ganska oplanerat så stod helt utan bostadskö i staden. Var alltså tvungen att bege mig ut på andrahandsmarknaden och om man bortser att det var sjukt svårt att hitta en lägenhet (var även uteslutande tidsbegränsade kontrakt, 6 mån - 1 år eller liknande) var det även väldigt dyrt.

För mig var det helt enkelt inte ekonomiskt försvarbart att fortsätta hyra i andrahand jämfört med att köpa. Min far hade nyligen gått bort och fick ihop ganska precis till en handpenning från försäkringsbolaget. Om jag inte fått det skulle det vara oerhört dyrt för mig att bo och jobba i staden, betalar ungefär en tredjedel i bostadskostnader nu när jag bor i bostadsrätt.

Det är klart man kan argumentera för att alla inte har rätt att bo i stora städer och att det är mitt eget fel att jag inte planerat bättre. Men för mig är det tydligt att avsaknaden av hyresrätter forcerar fram en situation där bostadsrätt ibland är det enda försvarsbara bostadsformen och har man då inte släktpengar så kan dessa i princip vara omöjliga att få tills man hunnit spara ihop till handpenningen. En kanske fem till tioårsperiod då man alltså blir hänvisad till över prissatta korttidsboenden.

"Rika" tjänar alltså i mitt scenario in ca fem till tio år överhyra och då har vi inte ens börjat ta hänsyn till eventuell värdeökning av bostaden. Att få bostad i Sveriges storstäder är inte lätt för personer som saknar startkapital och det är helt klart de fattiga som drar nitlotten. Med ammorteringskravet ställs även ännu hårdare krav på hushållets-ekonomi, som ensamstående som sparat ihop handpenningen och har en månadsinkomst på säg 30-35k är det inte långt ifrån att du inte kommer att ha råd att ta lån för att köpa i Stockholm överhuvudtaget.

Alltid när nån drar till med argumenten ovan så brukar jag svara - Hur gör de i Albanien?

Kom igen. Vi omfördelar massor av pengar.

Det finns välfärd för alla i princip gratis.

Det är gratis att plugga, du kan bli vad som helst utom kung.

Klart Sverige har sina orättvisor, men snälla, lite perspektiv om vi får be...

Edit: Skrev att det är gratis att plugga, men det är givetvis fel. Rätt är att man får betalt för att plugga.

Håller naturligvis med dig om att bostadssituationen i sthlm för unga nyexaminerade akademiker är tung. Särskilt om man inte extrajobbat och lagt undan pengar under sin studietid.

Men inte skall det väl ta 5-10 år att spara ihop till en kontantinsats? Eller tänker du att du skall köpa en trea på kungsholmen som första bostad?

Som första bostad efter examen duger gott en etta och då krävs väl en kontantinsats på runt 250.000-300.000 ungefär? Ännu mindre om man kan tänka sig att bo i de mer avlägsna förorterna.

Det bör för en akademiker med god disciplin och lite halvsnål livsstil gå att fixa på 1,5-2 år.

Bara för att man väljer att göra mycket själv måste man räkna in vad sin egen tid kostar om man ska få en värdig jämförelse eftersom en hyresrätt kommer underhållas av avlönad personal.

Blev mycket personliga exempel här, men jag köpte en lägenhet för ca 2.5 miljoner och fick lån på cirka 2 miljoner, alltså krävdes en handpenning mellan 400-500.000 kr (tog så högt lån jag fick med min månadsinkomst, hårdare idag med amorteringskravet). Säg att du får ut 30.000, bör ge cirka 24.000 kr i månaden. Sparar du 6000kr i månaden har du sparat ihop det efter 5.5 år (utan investeringar då). Helt klart inte omöjligt att göra snabbare, men här kommer även hyrespriserna in. Om du betalar 6000 i hyra istället för 10000 gör stor skillnad på hur lång tid det kommer ta att spara ihop till handpenningen. Sedan går det garanterat att spara mer, tycker bara inte det är eftersträvansvärt med ett system där vi kräver att unga personer minimerar konsumtion bara för att ha någonstans att bo.

I teorin, ja. I verkligheten, nej. Då ytterst få äger sina bostäder, utan är istället belånade livet ut och betalar därmed räntor och avgifter till judiska banker.

I Stockholm t.ex har bostadpriserna nått fullständigt orimliga höjder, vilket innebär att det nästan alltid nu är mer ekonomiskt försvarbart att hyra (att det sedan är svårt att få tag på en hyreslägenhet också är dock en annan fråga).