Vad är felet och hur löser man det här?

Vem bestämmer i ditt liv? Om du tänker dig att ditt liv är en film där du har valt ut manus, skådespelare etc, vad skulle hända om du vågade ändra på något? Det låter ju som att det finns en hel del saker som gnager. Välj ut en och jobba med den. Se vad som händer.

Väldigt många känner en rastlöshet och allmän existensiell oro just nu pga de tiderna vi lever i och det är ju svårt att göra så mycket åt.

Ilska/sorg/skuld/skam är känslor som är ologiska och svåra att logiskt hantera. Kanske behöver du våga möta dessa känslorna? Istället för att tänka att de är jobbiga och undvika möt dem. Våga titta på dem. Utforska dem. Tänk att du ska igenom dem på andra sidan.

En samtalskontakt kanske hade varit ngt? En coach som kan hjälpa dig göra upp en väg framåt? Och då menar jag en certifierad coach.

Att ta aya är INTE att knarka.

Hursomhelst klarar jag inte av psykedeliska substanser.

Ok!

Då bryter vi ned dessa saker i en problemformulering:

1. Boende
- Boendet har dålig standard (ej renoverat)
- Boendet är för litet
- Boendet ligger i en håla

2. Pengar
- Dina eller hushållets pengar matchar inte dina behov

3. Tillvaro
- Tvingas jobba kvällar och helger för att få ihop ekonomin

4. Umgänge
- Inga eller få vänner
- Energitjuvar i omgivningen

Risken finns förstås att det egentligen är något annat som ligger bakom varför du känner som du gör. Klassikern är väl att man är fast i ett förhållande som man inte trivs i, något som är extremt vanligt och där många lurar sig själva att vara kvar av massa olika anledningar. Eller så är det något från barndomen som spökar. Så rekommendationen som du fått av andra i den här tråden att träffa en psykolog eller samtalscoach tycker jag är bra för att ta reda på om det är något underliggande som du behöver förstå.

Men "in the meantime" - vad sägs om att titta på problemformuleringen här, lägg till eller ta bort så att den matchar som det känns för dig - och sedan ska du börja fundera på förslag på lösningar på var och en av dina problem.

Dina förslag på lösningar bör innehålla ett MÅL som du delar upp i delmål.


Om du inte är redo att börja jobba konstruktivt är det HELT OK och kanske kan ses som ett tecken på att det finns något annat som påverkar ditt mående än de saker som du tänker på.

Men du är inte som alla andra.. Du är du, och du är fine..
Alla andra är som dom ska vara. O det är också fine. Både sidorna som är bra, men också dom som är dåliga.

Det låter lite som att du har svårt att acceptera allt för vad det är. Sen vad det är kan ju vara olika.. Det kan ju vara att du har svårt att acceptera att alla är mänskliga och att vi inte lever i en drömvärld?
Det kan vara någon frustration över att folk sällan beter sig som man vill, eller att det gör att du själv känner dig ganska maktlös av allt det här.

Anledningen kan vara många..

Ofta när vi känner frustration är det för att vi försöker ändra på något som kanske inte behöver förändras. Det bästa då är att försöka acceptera att något är som den är. O fokusera på något annat som ger lite mera