Är orolig och behöver råd! (ångest, tvångstankar, förväntansångest, panikångest)

Hej på er, jag är en kille på 33 år som har problem med en del ångest, tvångstankar, förväntansångest, panikångest samt oro/rädsla för att det inte ska bli bättre, eller för att det ska bli värre. Men jag är inte insatt i ämnet särskilt bra och önskar att få råd. Är det bra om man söker hjälp så tidigt som möjligt? Jag känner att jag är ganska bra på positivt tänkande och klarar för det mesta min vardag utan märkbara problem, även dagar med ångest klarar jag rätt bra. Men jag tänker att man kan gå och prata med en psykolog eller en psykoterapeut? I så fall vart är det bäst att vända sig? Utan att det ska behöva kosta en förmögenhet? Är det via vårdcentralen man går då?

Jag har även tittat på oro-lindrande, stämningshöjande naturmedicin typ Valeriana, Johannesört och Tryptophan, kan det vara något? Jag känner inte att jag är i det stadiet att jag behöver SSRI eller benso, egentligen tror jag att det räcker med att ha någon bra att prata med och sedan motionera, äta och sova bra, sedan bör det räcka. Jag är övertygad att det inte är något egentligt fel på mig, bara jävla hjärnspöken som krånglar och sätter käppar för mig och framkallar ångest. Jag har haft lindriga problem till och från med ångest/panikångest i 5-6 år men har alltid med eget positivt tänkande hanterat det bra, så det har alltid kommit i perioder, i början hade jag en hel del panikattacker, men nu för tiden får jag inga riktiga panikattacker, lyckas lugna ner mig innan de bryter ut helt.

Jag motionerar 2-3 gånger i veckan, äter bra och sover som en stock varje natt. Går inte på några mediciner what so over. Är i grunden en väldigt go och glad kille, utåtriktad, har vänner och familj nära, har flickvän (fast hon bor inte i Sverige för tillfället)

För mig funkar det så här:
Jag kan plötsligt få ångest, och ångesten skapar oro och orostankar, och gör att jag går och tänker mycket på ångesten under dagen, detta är jobbigt och blir nästan tvångsmässigt, vilket i sin tur föder mer ångest, som föder fler tankar och mer oro. En idiotisk spiral där min mina tankar är min fiende typ.
Andra dagar så har jag typ ingen ångest allt, och jag lever på som vanligt och är glad. Jag har också märkt att när jag sysselsätter mig och okuperar min uppmärksamhet på något så får jag ingen ångest eller onödiga tankar, vilket är skönt. Fast känslan när ångesten kommer samt oron/rädslan för även med sig känslor av hopplöshet vilket är väldigt jobbigt.

Jag vill inte vänta med detta, utan ta tag i det och jobba med det så jag kan leva glatt som vanligt. Fan ska man göra? Råd är guld värda.

Ja. En kbt-psykolog eller liknande (atc?) kan väl vara nått.
Räkna med en tusenlapp per besök.
Vårdcentral tycker jag alla skriver att det tar en jävla tid att få hjälp ifrån.

Sök hjälp via din vårdcentral för att verkligen få hjälp och stöd, samtal, medicin etc det som passar dig. Det låter som om du behöver ett tryggt stöd att ta itu med din ångest. Ta hjälp!

Vad du än gör börja inte med benzo. Det är ett helvete att sluta med dom när man väl börjat.

Det låter som du gör många rätt redan och som du själv är inne på så försvinner lite av ångestankarna när du är upptagen med annat.

Det jag skulle rekommendera dig är en bra KBT terapeut som hjälper dig att finna konstruktiva metoder för att motverka och bryta jobbiga tankemönster som skapar ångest samt bryta panikattacker utan medicin.

KBT terapeuter finner du antingen privat eller via den psykiatriska öppenvården där du bor. De bästa brukar dock köra privat. Skippa VC de kan inget om psykisk ohälsa ändå.

Johannesört är helt klart något du kan pröva istället för SSRI mediciner.

Ta tag i dina problem nu medans de är lätta att komma till rätta med. Ju längre man går med psykisk ohälsa ju värre blir den med tiden och till slut slutar man som mig, på ett LSS boende med benzo i blodet dygnet runt och totalt nerdrogad till natten pga grav insomnia.

Ta hand om dej.

Du verkar ha funderat ganska mycket redan. Försök att få någon att prata med utanför din familj och bekantskapskrets. (gå via vårdcentral eller företagshälsovård. Väljer du det senare behöver din chef göra en beställning och då får du vara rak med att du inte mår helt hundra, det har sina fördelar men kan också vara negativt. Det är ju helt individuellt). Det brukar vara en läkare du träffar första gången på VC(vårdcentral) dom har för vana att vilja skriva ut medicin. Om du inte vill ha medicin, kan du säga att du provat (nyligen) men upplevelse var negativ. Stå på dig. KBT är det vanligaste, men andra behandlingar finns också. Hör av dig om du behöver mer guidning. PS. Valeriana är lugnande, mest använt vid insomningssvårigheter men funkar enligt min erfarenhet bra rent generellt. Ofarlig naturmedicin.

Vad är det du oroar dig för?

Fast alla nya rekommendationer i Sverige från 2019 är att medicinera med Temesta (Lorazepam) 1 mg, så forskningen har gjort en 180 sen år 2004. KBT har inte visat sig vara tillräckligt effektiv i svåra fall och nej, det är inte ett helvete att sluta. Men för personer med missbrukarpersonlighet kan problem lätt uppstå och svårigheten är att man inte alltid vet vem som är i risk, därav så gäller extremt tät uppföljning. Ni som inte får benzo utskrivet efter 2019 har ofta anledningar till det eller träffar läkare som valt att inte uppdatera sig, det finns ingen lag som säger att läkare måste läsa på ett skvatt efter ST tjänsten.

Tack alla för bra svar! Ni är så snälla!

Så privata KBT behandlare är bäst, men kostar ca 1000 per besök, det är ju surt att betala så klart. Men vårdcentralen kan ha långa kötider förstår jag.

Ja, jag vill bara medicinera om det verkligen behövs. Vill prova KBT, motion, meditation, johannesört, valeriana eller tryptofan först.

Hur fungerar SSRI mot ångest, oro och panikkänslor? Hur jobbiga är biverkningarna?

Att jag ska behöva leva mitt liv med ångest, inre oro och störande tankar. Att det inte ska bli bättre, eller att det ska bli värre. Därför jag frågar om råd, vilka tillvägagångssätt man kan ta.

Hej! Lider av samma bekymmer.

Växte också upp i mina sena tonår med svårt sjuka föräldrar, sköt mina ungdomssynder framför mig och tog ut allt jag missat under åren 20-23 typ.
Idiotgrejer och allmänt pissigt beteende som fungerade som en flykt, som jag nu (26) mår dåligt över.

Jag tycker att terapi i rätt form funkar bra för att hantera tvångstankar generellt.

I mitt fall övertänker jag, hjärnan ”skenar” i tankebanor som upprepar minnena av att jag kan ha sårat mina närmsta och betett mig omoget och illa vid dem här åren.
Jag vill liksom alltid hitta ”tänk-om?”-tankarna och hitta en ”lösning” på dem, om och om igen och ständigt bekräfta för mig själv det ena eller det andra liksom.

Skitjobbigt, framförallt när det gått så pass lång tid att jag inte längre identifierar mig med den jag var just då.

Tror man påverkas mer än man i stunden tror av att ha sjuka föräldrar, ens föräldrar är ju det viktigaste man har just då, tanken av att förlora dem var hemsk.




Prova meditation eller försök hitta en lugnande tanke som får stopp på tvångstankarna!

Det är ganska olika för alla. Det finns även SNRI. Man pratar då om N som i nord och S som i syd - adrenalin. Det är ett lotteri vilken man föredrar, insättning ser generellt med 5 mg Stesolid de fösta tre veckorna för att minska risken suicid.

Idén bakom dessa läkemedel är ganska simpel. Tänk dig att seratonin (5-hydroxitryptamin) är lyckas signalsubstans. Det är inte så att dessa ökar i antal utan de snurrar runt efter sin egen svans, som en hund ungefär. Fungerar för vissa, men inte för andra eftersom det inte alltid är seratoninet som behöver stimuleras.

Utsättning är dock långvarig och kan vara mycket obehaglig i form av signalrubbningar som känns likt sötar i hela kroppen. Finns naturliga sätt att bota dina symtom. Vitamin B1 är den absolut viktigaste psyko aktiva vitaminen i frågan, men även fettlösliga psyko aktiva vitaminer som inositol och cholin i kombination med pre hormon 3 (Vitamin D3)

Tack för svar! Utförligt och bra. Nej, SSRI är inte aktuellt, var mest nyfiken då jag inte kan ett smack om det. Jag tror också att naturliga tillvägagångssätt räcker för min del. Du nämner Vitamin B1, vad vet du om tryptophan? Är vitamin B1 och tryptophan en bra kombination? Jag äter iofs redan näringsriktig mat, men äter sällan fisk dock, men kött, grönsaker, kolhydrater, sallad och frukt äter jag regelbundet. Men antar att extra Vitamin B1 behövs kanske?

Inositol och cholin i kombination med vitamin D3 har jag aldrig hört talas om, men kanske värt att testa? Vad tycker du är en bra mix?