Citat:
Haha alltså det finns ju mycket sanning i detta inlägg men lugna sig liiite va Markoolio var och förblir en av få svenska artister som går att lyssna på oavsett ålder. Jag kan inte komma på någon annan svensk artist förutom eventuellt Per Gessle, Magnus Uggla och Ted Gärdestad som har mer än en hit som man aldrig blir trött att lyssna på hur många gånger man än hör dem.
Som liten pojkvasker på låg- och mellanstadiet så var det mästerverken till alster så som "Vi drar till fjällen" och "Jag orkar inte mer" som fick hela skolan att samlas på skolgården och sjunga på samma sätt som man stod i kyrkan när det nalkades sommarlov och sjöng "Den blomstertid nu kommer". Jag kommer än idag ihåg hur hela klassen på skolan skolkade och hyrde en buss (med hjälp av någons förälder) för att åka 20 mil till där Markoolio hade ett signeringsevent för singeln "Jag orkar inte mer" och hur vissa sedan sålde den till äldre och lägre klassare för flera hundralappar styck.
När man sedan blev äldre och började partaja på gymnasiet och universitetet så var det aldrig så mycket liv och röj på dansgolvet som när en Markooliodänga spelades upp eller när han till och med var inbjuden att spela live. Jag vågar inte ens tänka på hur många flickor och pojkar som har tappat jungfrueligheten medan "Ingen Sommar utan Reggae", "Sommar och Sol" mm har spelats i bakgrunden i något flick- och pojkrum.
Varje gång man har rest runt tillsammans med ens närmsta vänner så har alltid låtar som "En vecka i phuket" spelats oavbrutet före, under och efter resornas gång. Även numera på hemmafester och dylikt så är det alltid Markoolio som är förstavalet till att liva upp stämningen. Självklart är det inte bara min åsikt utan det råder konsensus i de kretsar som jag rör mig i och umgås med.
Om du frågar mig så är det definitivt låttexterna som gör Markoolio så bra som han är. Det krävs mer än bara talang att skriva texter som alla åldersgrupper kan relatera till och matcha det med ett beat och en melodi som är tidlös och som får varje cell i kroppen att skrika av eufori. Markoolio var en av dem som stod på toppen av täppan när elektronisk musik (Eurodance mm) var som bäst och innan det började dala käpprätt ner i gyttjan för svensk musik tillsammans med ett atrofierande vokabulär bland yngre artister.
Som liten pojkvasker på låg- och mellanstadiet så var det mästerverken till alster så som "Vi drar till fjällen" och "Jag orkar inte mer" som fick hela skolan att samlas på skolgården och sjunga på samma sätt som man stod i kyrkan när det nalkades sommarlov och sjöng "Den blomstertid nu kommer". Jag kommer än idag ihåg hur hela klassen på skolan skolkade och hyrde en buss (med hjälp av någons förälder) för att åka 20 mil till där Markoolio hade ett signeringsevent för singeln "Jag orkar inte mer" och hur vissa sedan sålde den till äldre och lägre klassare för flera hundralappar styck.
När man sedan blev äldre och började partaja på gymnasiet och universitetet så var det aldrig så mycket liv och röj på dansgolvet som när en Markooliodänga spelades upp eller när han till och med var inbjuden att spela live. Jag vågar inte ens tänka på hur många flickor och pojkar som har tappat jungfrueligheten medan "Ingen Sommar utan Reggae", "Sommar och Sol" mm har spelats i bakgrunden i något flick- och pojkrum.
Varje gång man har rest runt tillsammans med ens närmsta vänner så har alltid låtar som "En vecka i phuket" spelats oavbrutet före, under och efter resornas gång. Även numera på hemmafester och dylikt så är det alltid Markoolio som är förstavalet till att liva upp stämningen. Självklart är det inte bara min åsikt utan det råder konsensus i de kretsar som jag rör mig i och umgås med.
Om du frågar mig så är det definitivt låttexterna som gör Markoolio så bra som han är. Det krävs mer än bara talang att skriva texter som alla åldersgrupper kan relatera till och matcha det med ett beat och en melodi som är tidlös och som får varje cell i kroppen att skrika av eufori. Markoolio var en av dem som stod på toppen av täppan när elektronisk musik (Eurodance mm) var som bäst och innan det började dala käpprätt ner i gyttjan för svensk musik tillsammans med ett atrofierande vokabulär bland yngre artister.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera