Hur länge lät ni barnen sova i er säng?

Hur långt upp i åldrarna? Sov de hela natten i er säng eller kom de till er under natten? När började ni med egen säng och låg ni bredvid eller inte?

Ingenting, sov i egen säng från dag 1.
Först hade vi en bedside crib eller vad det heter, en liten spjälsäng som man ställer precis brevid sängen så att mamman kan amma.
Sen blev det en större spjälsäng brevid vår efter ca 6 månader.
Från 1års ålder sov dottern på övervåningen i sitt egna rum, självklart har vi både Baby monitor och kamera (vi på nedervåningen).

Då vi vill ha ett fungerande sex och samliv, kolla på tv i sovrummet osv fanns inte ens tanken att låta barn sova i samma säng. Vi alla sover så mycket bättre nu istället för att ligga och sparka på varandra

Konstig fråga.....Egen säng från första dagen såklart.

Ok! Och dottern accepterade detta utan konstigheter, kom aldrig springande till er mitt i natten? Ni bar tillbaka henne kl 3 på natten och inga sura miner?

Vi hade liknande upplägg: bedside crib som övergick till spjälsäng, från ca 1,5 års ålder flytta sängen till eget rum. Det var lite jobb att få dem att acceptera att sova i egen säng i eget rum. När de vaknade och antingen kom till oss för egen maskin eller skrek tills vi kom, var det minsta motståndets lag som gällde - vår säng, alla somnade om på en minut.

Så mellan 3-6 år har alla barn kommit till oss på natten. Halva natten i egen säng, andra halvan i vår. De somnar själva utan problem i eget rum dock så det finns möjlighet till både tv och samlevnad. Vid 6 år satte vi ner foten - nu är du gammal nog, egen säng punkt slut alla nätter utom speciella nätter där vi sover borta eller så. Det blev en del gnäll och gråt men accepterades. Om barnen fick välja själva skulle de säkert vilja komma in långt senare än så.

Själv tycker jag inte det är ett jätteproblem. Jag förstår att barnen vill vara med oss, det känns tryggt och mysigt för dem. Klart sömnen blir lite sämre men största problemet är när flera barn vill vara i vår säng samtidigt, då brukar en av oss föräldrar ta deras sovrum istället. Ligga mer än 3 i vår säng är för trångt.

Blev mest nyfiken på hur andra gjort.


Konstigt svar. Barn vill sova med sina föräldrar, en högst naturlig önskan. Att som förälder försöka motarbeta detta kräver en hel del jobb, därav trådstarten och funderingen hur det funkar hos andra.

Inte alls konstigt svar. Som bebisar så ger man dom den tryggheten att kunna sova själv. När dom blir större så kan dom komma och gosa med föräldrarna men att sova HELA natten är att skapa osjälvständiga barn. Får endast ske typ någon gång någon helg eller vid särskilda tillfällen som sjukdom, semester eller liknande.

WT att låta barnen sova i samma säng

Dom fick egen säng från dag 1 så sett, men gosar och sover tillsammans gör vi forfarande då och då upp i 12-årsåldern.

Underbart.😊

Man får njuta så länge det varar.

Det äldsta barnet har slutat.

3 åringen har sovit i våran säng sen dag 1 och gör det fortfarande... försöker få han att sova själv men kommer alltid in på natten.
Med andra barnet som är 1 nu så har hon sovit i egen säng sen dag ett, ville inte göra samma misstag med henne.

Jag håller med om att det är viktigt att lära barnen somna själv i egen säng tidigt. Att få dem att sova hela natten i egen säng är däremot besvärligt (och är det ens önskvärt, vad är syftet annat än ren bekvämlighet för föräldrarna?).

Att ta fajten på småtimmarna att få barnet att acceptera somna om i egen säng, har ni gjort det?

Vi sket i det. Vi tyckte det var inte värt den fajten och det är helt naturligt att de vill vara med oss.


Troll att inte ha ett enda argument utan bara klistra WT på saker för att vara "provokativ" och "rolig".


Så gjorde vi med, egen säng från start (även om bedside crib och spjälsäng är lite special). Men de vill ju gärna komma långt upp i åldern, även då det börjar vara pinsamt (de skulle aldrig våga säga det till sina vänner, det vore döden).

Jag är lite ambivalent. Å ena sidan sämre sömn, trångt i sängen, få en liten hand i ansiktet eller liten spark i pungen är inte optimalt. Å andra sidan är det mysigt att de VILL vara nära sina föräldrar, att det är där de känner sig tryggast.

Ska förtydliga att jag inte ser det som något problem, jag är mest nyfiken hur andra föräldrar gör.

Det fetade: Precis 😆
Det är ändå roligt att se (och retas) för sådana pinsamheter som att farsan är flintis, eller lyssnar på Slayer vid upphämtningen.

Jag får säga att det faktiskt är en förmån, jag känner Verkligen så, att få vara Med och forma och se människor växa upp..
Det är speciellt.

I början hela tiden. Lite senare bar vi in dem i deras egen säng när de somnat i vår, för att sedan övergå i att de kom in under natten upp till 11-års ålder ungefär.

Direkt. Vill ju inte råka rulla över lillen.

Men bästa vi gjort var att vid ca 1.5 års ålder börja låta lillen somna själv, dvs inte att någon av oss sitter bredvid och smeker och nynnar. Somnar så mycket bättre själv (vi sitter i rummet bredvid såklart tills lillen somnat).
Borde ha börjat med det mycket tidigare, vi störde nog alldeles för mycket när vi satt med.

Men det är nog högst individuellt.