Särbolivet

Hej!

Hur är era erfarenheter av att leva som särbos / sambos? Vilka nackdelar och fördelar finns det med att leva särbos?

Jag och min partner flyttade ihop relativt snabbt och har nu bestämt oss för att leva som särbos istället. Har någon gått från sambo till särbo och fått det att fungera? Vi båda (speciellt min partner) är väldigt komplicerad att leva med och vi uppskattar egentid men även tid tillsammans. Nån som har någon erfarenhet som de kan dela med sig av? Vilka hinder finns det? Vad stötte ni på för problem? Har ni något behov av att flytta ihop i framtiden eller trivs ni som särbos etc?

Tack 🙏

Fråga dig själv om varför du vill vara särbo.
Jag behöver vara för mig själv ibland. Simple as that!

Jag och min ex-sambo klarade inte av att bo tillsammans, vi har försökt och försökt men psykisk ohälsa och påfrestande barnliv har gjort att det inte har gått. Så vi har separerat i flera olika omgångar, nu senast i höstas.

Jag kan bara rekommendera att ni kämpar på, så länge ni vill vara ett par. Jag borde ha kämpat på mer och det kommer jag alltid få ångra.

Har ingen personlig erfarenhet, men vet många i min omgivning som är särbos. Tror de har bättre relationer, inte trots att utan snarare tack vare att de är särbos. Man delar inte disktrasa men man delar gyllene tillfällen tillsammans. Egentid är livsviktigt för den psykiska hälsan!

Men det beror också på familjekonstellationen - om ni har småbarn ihop tycker jag ni ska gå på rådgivning och försöka fixa till husfriden. Men släpp iväg varandra på kompishäng, utflykter etc. Alltså försök bevara era personligheter och odla era intressen.

Vad tråkigt och vad ledsen jag blir för din skull.. hoppas ni hittar tillbaka till varandra om det är det ni önskar. Vi försöker kämpa på och min partner ser väl detta som den optimala lösningen just nu. Men för mig känns det jobbigt och lite som ett svek. Även om jag vet att vi hade det bra när vi både bodde på varsitt håll.

Inga barn ingenting. Bara jag och min partner. Olika intressen som tar olika tid. En social och en inte lika social, en planerare och en slumpmässig. Vi är varandras motsatser nästan men älskar varandra ändå. Min partner är också mycket mån om sin egentid och är faktiskt väldigt jobbig att bo med och allt i lägenheten är min partners och inget ska ändras. Men vad är man då som särbos? Om man inte delar hem med sin partner? En person man har sex med och delar dom bra stunderna med endast? Sen går hem? Är inte ett förhållande också att gå igenom det jobbiga?

Har dessvärre ingen erfarenhet av att vara särbo men bodde ihop med min förra partner och vi hade en liknande situation som du beskriver, dvs att vi var varandras motpoler. Om valet stod mellan att ge upp sin partner och att vara särbo, hade jag hellre varit särbo men kämpat för vår relation. Vi gick dessvärre isär men jag hade önskat att vi istället hade spenderat en tid ifrån varandra och reflekterat över vår situation.

Jag kan relatera till dina känslor vad gäller relationen i stort, att motgångar ska man genomgå tillsammans. Dock om ni nu är såpass olika kanske det av olika skäl är bättre att vara särbos ett tag. Det är ju ingen omöjlighet att i framtiden bli sambos igen. Ibland kan utrymme och distans ge värdefull perspektiv på ens situation. Egentid och utrymme kan ibland behövas trots att man inte vill. Lycka till med din situation!

Tack för ditt svar, det gjorde mig lite lugnare i det hela. Min partner tycker ju att om vi fortsätter som vi gör nu kan det ta slut ganska snabbt. Däremot om vi är särbos och min partner och jag får den tid vi behöver isär men även ihop så kan det gå bättre. Min partner är villig att kämpa och försöka, det säger han iallafall. Men jag är också orolig över vad som komma skall. Tänk om jag vill ha mer och han inte kan ge mig mer? Den rädslan finns 🥺

Jobbigt.
Ingen har ju en kristallkula att titta i så man kan inte säga något säkert om framtiden.
Men ni verkar ju säkra på att ni behöver en förändring nu. Provseparation kan ju vara en väg framåt, inte nedåt. Men fråga er seriöst om kärleken finns kvar. Båda måste vara införstådda och överens om vad ni har för relation om ni blir särbos.
Jag uppfattar inte riktigt om ni är bra på att prata med varandra. Men det är en viktig framgångsfaktor.
Lycka till!

Om jag någonsin skiljer mig från min fru som jag har barn med så skulle jag nog tycka att en särbo vore optimalt som nästa förhållande. Allt är ju så gött.

Man får ha det som man vill man träffas och har det gött. Mat, sex roliga aktiviteter, myser, kollar på film, åker på semester.

Vad man slipper? Att man går varandra på nerverna och att man slipper ströra sig så pass mycket på sin partners egenheter att det blir bråk. Det är nog det optimala förhållandet.

Med barn i bilden skulle jag inte se att det är ett lämpligt familjesätt. Iofs hade det varit gött med en lägenhet utöver huset där man tar sin tillflykt då och då. Men då är det ju bådas tillflykt. Fast det går ju att lösa med hotell och liknande också.

Rädslan finns givetvis men låt den inte styra er relation. Det gläder mig att mitt svar kunde lugna din situation något. Ni tar de steg i er relation som känns bra för er, det finns inget rätt eller fel. Som jag tidigare nämnt, behöver situationen inte vara permanent. Det finns inget som hindrar er från att återigen bli sambos i framtiden.

Se situationen som en möjlighet att utveckla er relation, både till varanda och till er själva. Håll en god kommunikation och var tydliga gentemot varandra, resterande motgångar, hinder och liknande kommer ni lösa så småningom. Särbo-livet kanske inte är vad du föreställde dig men det behöver per automatik inte innebära något negativt. Ta det som det kommer. Om det mot förmodan inte fungerar då har ni testat. Du beskriver dock att han vill kämpa för er relation, kanske är detta ett sätt för honom att göra det utan att gå under helt med tanke på att han behöver sin egen tid?

Jag tror på er, allt för många relationer avslutas numera för att folk har glömt hur man kompromissar och löser saker.

Har testat på att vara både särbo och sambo. Känner själv att särbo passar mig bättre i den här tiden i livet. Som yngre var det ingen hejd på lusten att ses trots att det tärde på relationen. Det var värt det då.

Nu uppskattar jag att längta efter varann och att välja umgängestillfällena snarare än att välja isärtillfällena.

Personligen behöver jag en tydlig känsla för mig och dig, att man inte smälter samman för mycket så ingen förlorar sig själv i den andra. Separata hem ger en bättre struktur för den sortens tänk.

Klok gjort att ändra situation när det visade sig inte funka. Hoppas att allt går bra för er!