Vad finns det för mening att leva?

Då jag gjort det innan, lyckades, hade roligt och en mening men sedan återkommer jag till insikten att det är meningslöst och nu är jag bara trött på livet. Om jag hade kunnat skulle jag sova hela livet ut. Jag är väl bara lat men finner det oerhört tröttsamt att försöka skapa en mening och inbilla sig själv att det är en riktig mening när det ändå bara är en subjektiv tanke.

Det var min passion att göra världen bättre (bli polis, militär, brandman eller studera och skapa någonting nytt som är användbart) men min största passion har försvunnit och det var denna passion att bli polis/militär som gjorde att jag skaffade bra fysik med mera och hållit mig undan från substanser och liknande men nu är jag bara så in i helvete trött på livet. Kan inte ha en passion att göra andra glada när det ändå är meningslöst. Visst blir jag glad när jag ser andra glada då jag uppskattar att personer kan njuta av livet då jag själv inte kan det men på senare tid har jag också insett att alla människor är egoister. Vill hjälpa människor samtidigt som jag hatar dem och ja, jag vet hur motsägelsefullt det låter. MEN jag vill väl typ hjälpa människor från sig själva... Den motivationen är borta nu dock och jag vill bara ha lugn.

Edit: Sedan har jag uppnått mycket och förskaffat mig mycket materialistiska ting men jag finner det meningslöst så jag uppskattar inte statusen eller det materialistiska.

Du vet att de andra runtomkring dig blir ledsna om du ger upp? Du betyder nånting för dem.

Jag är väl medveten om det men förstår inte varför de skulle bli ledsna. Därför hatar jag livet, jag betyder någonting för någon och dessa ska stå i vägen för någonting som skulle göra att jag fann frid och lugn. Nu låter jag kanske hård men jag älskar min familj dock så aa, jag är förvirrad. Vet inte vad jag ska tänka.

För en del räcker det att vara värdefull för andra eller att andra anser att man har ett värde tillräckligt för att driva dem genom livet. Men jag uppfattar det som att det inte räcker för dig?

Ja, målar målaren ingen tavla finns ingen tavla.

Nej, jag ville göra större skillnad. Kanske egoistisk men min familj försökte styra mig genom hela livet vilket gjort att jag gått min egen väg så vet inte ens om de uppskattar mig längre. De får mig alltid att känna skam när jag pratar med dem. Sa åt mig att gå min egen väg men när man väl gjorde det så försökte de dra tillbaks en.


Det blir nog ingen målad tavla här. Tack för tipsen och en givande diskussion iallafall.

Du lever nu och idag , gör det bästa av det . Plötsligt är man död.

Nåja, en tavla har du dock målat åtminstone: Tavlan av meningslöshet.
Att livet är meninglöst är även det "bara" en tanke, värt att begrunda kanske, jag menar om du inte har någon tillförlit till subjektiva konstruktioner som beskriver en mening, varför har du då tillförlit till den subjektiva konstruktionen att livet är meningslöst? Det är ju även det en subjektiv konstruktion.

Ja det är en subjektiv konstruktion det också men jag tycker den är mer logisk om man kollar till den objektiva verkligheten. Från den empiri jag samlat in har jag funnit att livet inte har en mening (objektiv) vilket leder till att min mest objektiva subjektiva åsikt blir att livet är meningslöst. Någon tillförlitlig till det har jag egentligen inte utan nu handlar det mestadels om att jag är trött på allting.

Edit: Ska nog testa på meditation, skadar ju inte iallafall. Så nu får min mening vara att nå inre frid. Tack för diskussionen och förslaget. Ska sova nu, ha en bra kväll.

Det finns ingen universell mening med att leva.

Däremot kan man, om man har tur, hitta och skapa mening i sitt liv.

Ingen av oss på jorden har själva valt att få finnas till. Vi har bara hamnat här på grund av andras handlingar.

Har du funderat på processen evolution? Dvs tillväxt, utveckling och/eller förändring?
Man ja, det är väl "bara" tanke det också

Gört!