Kan inte låta bli att knäcka mina tår!

För ett år sen slog jag /gick rakt in med högerfoten i sängen. Sen dess har jag en tå på den foten som lutar snett. Sen så knäcker jag den hela tiden plus en annan tå.

Om jag försöker knäcka tårna på den andra foten så går det inte ens. Men på foten jag gick in i sängen med går det hela tiden. Och det börjar bli som en äcklig vana. Hur fixar jag det här??

Klart du ska knäcka tårna, det är både dignitärt och vackert.

Dessutom är det ju så otroligt skönt!

Inte konstant dock. Det börjar bli en ocd grej

Jag knäcker en majoritet av mina leder. Det började som barn med långfingrarna. Sedan pekfingarna. Nu knäcker jag nacke, rygg, höfter, armbågar, handleder, knä, fotleder och tår. Som ung fick jag alltid veta att det var "farligt" och att jag skulle låta bli. Varför det var farligt kunde tanterna aldrig motivera. Dessutom spänner det i lederna om jag inte får knäcka ut dem. Jag knäcker omsorgsfullt varje fingerled för sig. Det är skönt och eftersom jag närmar mig 45 utan bestående men så antar jag att mina 35 år av knäckande inte har föranlett några större skador.

Knäck på. Gärna högt och ljudligt i närheten av människor som gnäller över att det är "farligt".

Att knäcka sina (fingrar och tår) leder är inte farligt på något sätt.

Däremot så är det irriterad som fan för den som lyssnar!

Funkar en sån här för att rätta till tån som blev snett när jag slog in den i sängen

https://www.amazon.co.uk/UWHITE-Sepa...02129421&psc=1

Kör på och knäck dina jävla tår!

vem bryr sig?

Finns det inget sätt att göra tån rak igen? Det är därför det är så lätt att knäcka. Det liksom knäcks direkt jag böjer tån. Det är inte så med dom andra (som är raka)

Jag kommer ihåg det som något vi gjorde i tonåren. Förmodligen som en grej att lindra ångesten att växa upp.

Faktiskt var det den typen av lindring. Tänk "självskadebeteende" bland tonåringar .. fast att knäcka sina knogar var väl inte så hemskt när jag ser tillbaka på min ungdomstid. Ser jag tillbaka med allt roligt vi gjorde i högstadiet och i gymnasiet. finns det mest glada minnen.

Min bästa kompis som jag inte vill nämna vid namn. Allt roligt vi gjorde i tonåren. Det var en magisk tid!

Men du vännen! Jag minns hur enormt glad jag var vid skolavslutningen i kyrkan där alla hade samlats, kompisar och lärare.

Jag kan inte nog försöka vara lite snäll mot dig.

https://www.youtube.com/watch?v=36tCO4snP-E

Utan tvekan min vän!