Förstår inte min tjejkompis, men vill!

Vi har känt varandra länge, som vänner ( ibland uppehåll pga livet) men börjat hänga igen.

Hon är så svår för mig att förstå mig på. Hon framstår inför de flesta som trevlig, intelligent och rolig i sällskap. Inget ”konstigt” när hon är med fysiskt.

Men hon är så himla hemlig/privat? att det är svårt att liksom ha en vänskap med. Hon har i och för sig uttryckt att hon är privat av sig? Vad betyder det?

Tror faktiskt inte hon gör så mycket när hon är ensam. Bor själv t ex. Och nej!!!! Ingen stalker, hon liksom viker undan det sociala på ett annorlunda sätt.

Gillar inte diagnoser men jag tror att hon kanske vill ha hjälp? Hon säger ofta att hon är ensam, men tackar nej till att ses och svarar inte i telefon. Som sagt inga problem när hon väl är i en grupp.

När jag frågar hur hon mår säger hon bara att hon kopplat bort sociala kontakter ett tag. Svar på SMS kommer inte så ofta samma dag.

Alltså, ska jag ligga på mer? Uttrycka min oro?

Män och kvinnor kan inte vara vänner. Kan ju vara pga det. Jävla sittkissande creep.

Sorglig syn, men den är din

Svårt att säga när jag inte vet vem det är. Men det kan hända att hon bara är lite blyg. Eller lite deppig. Eller lite hemligt kär i dig och därför blyg med dig. Försök prata lite mer känslor med henne. Det kan mycket väl vara så att hon behöver det.

Det är skillnad på att vara ensam rent fysiskt och att känna sig ensam. Men hennes ensamhet har du inte ansvar för utan är hennes egna problem att lösa. Vill du ha kvar henne som vän så är det respekt för hennes beslut och livssituation som gäller. Annars tror jag du trycker henne längre bort.

Du kan inte tänka dig att hon inte vill ha dig in på sitt liv? Jag menar, hon har ju sagt till dig att hon inte vill ha dig i sitt privata liv. Vad sägs om att du lyssnar på det eller var hon inte tydlig nog? Jag vill inte ha dig i mitt privatliv. Det borde räcka för dig då det räcker för oss andra.

Hemligt kär är helt uteslutet. Vi har gemensamma bekanta och de säger samma. Hon är liksom bara bitvis närvarande, svårt att beskriva.

Faktiskt rätt orolig.

Fast det är inte det hon säger. Hon ber om ursäkt och jag tvingar mig inte på. Vill bara ibland ge henne ett litet hej eller nåt.

Psykisk ohälsa är inte ovanligt. Prata med henne. Fråga hur det går på jobbet. Och med relationer till familj och vänner. Alkohol osv.

Lätt autism hos kvinnor kan ha de dragen utåt.
Känner igen.
Men kan såklart vara annat.

Fråga gärna om du undrar och vill.
Men var inte kritisk.

Ja. Den teorin köper jag.

Är verkligen inte kritisk, jag bryr mig. Hon har en fantastisk humor och har nog aldrig träffat en så snabbtänkt person. Känns lite som att hon isolerar sig mer och mer.