Komma bort från att vilja köpa & konsumera

Klart man ska ha nån form av balans, men Bertil låter som någon utan livsgnista måste jag säga... kanske har Bertil mest pengar när han dör, men inte mycket mer än så om man besitter den personligheten


Och tror man att pengar gör en till storvinnare, ja då missar man rätt jävla mycket. De flesta har en Bertil i sin närhet, tror fan ingen känner sig särskilt inspirerad.


Jag har också ett exempel, men då måste vi lyfta ur det ur ditt excel dokument. Mina ungar har en morfar och en farfar, En Adam och en Bertil. Utan att behöva göra en målande historia kanske du kan lista ut med röven vem mina barn hänger med, vem dom delar äventyr och historier med?

Nä du, Bertil kan sitta där med sina eventuella miljoner, jag klarar mig.

Vad härligt att de har fina mor- och farföräldrar. Jag försöker inte skriva någon på näsan, tvärtom, här är en annan historia: jag köpte en Apple laptop 2001 för 26 000 kr. Jag fick gjort det viktiga arbete jag ville, den var en trotjänare i ett par år (färre än man inbillar sig vid köpet), och ligger nu bortglömd i en låda. När jag ser den där den ligger, kan jag reflektera över att hade jag exakt samtidigt köpt aktier i Apple för samma belopp hade de idag varit värda 7,2 miljoner kronor.

Att sluta äta onödigt socker och andra godsaker hjälper massor. Hälsan och plånboken tackar men det kräver nog att man tränar sin självdisclipin ett tag innan man lyckas med det. Speciellt om man är van med att snaska.

Smärtsam tanke - men nyttig tankeställare.


Detta är bra. Jag tror många skulle förfasa sig över vad skräpmat, godis, chips och läsk faktiskt kostar om man granskar det i detalj.

Jag har i perioder konsumerat just mycket av dessa saker, och det har definitivt inte skänkt mig glädje i paritet med vad jag betalat. Hade bland annat en period på universitetet när det inte var ovanligt att jag köpte en redbull varje morgon. Där pratar vi nästan 500kr i månaden, eller 6000 om året. Bara på den enskilda utgiftsposten. Helt vansinnigt

Har själv försöka ta avstånd till konsumtion i ett par år och har ett par tips. Skulle säga att du som börjat se kritiskt på konsumtion och har en viss nivå av medvetenhet redan kommit längre om de flesta. Man kan vara kritiskt till konsumtion av olika anledningar tex miljöpåverkan eller andra hippieideal. Personligheten ser jag ett liv utan konsumtionensbojor som ett friare liv. Som liberal tycker jag frihet är trevligt.


Undvik reklam så gott det går

Avfölja konton på instagram som mer eller mindre endast är reklam.Visst kan det vara roligt att följa tex en köksbutik och se olika fina pryler så som nya knivas osv men i slutändan väcker det för mycket ha-begär.

Använd adblocker.

Det kan vara värt att köpa en streamingtjänst för att slippa reklam. Tex finns Viaplay premium utan reklam ist för viafree. Det kostar dig en hundring i månanden men i det långa loppet tjänar du nog på det.

Näringslivet får det svårare att nå kundgruppen som köper premiumtjänster. De jobbar dock mycket med produktplacering där.

Om du tjänar 300 kr/h och köper ett par skor för 1500 kr har det kostat dig 5 timmar av ditt mer eller mindre värdefulla liv. Hur många timmar ger du bort under ett par år? Försök tänka i tid.

Desto tryggare och bättre självkänsla du har desto mindre saker behöver du. Det är för det mesta osäkra personer som behöver dyra prylar för att skänka sig sj något värde och hävda sig. Du kommer för betydligt fler sexpartners när du signalerar trygghet och mental styrka.

Använd inte konsumtion som en genväg/identitet. Vi säger att du börjar intressera dig för matlagning. Då är det lätt hänt att man bara måste skaffa sig en ny kockkniv eller något jävla förkläde för att snabbt skapa sig en identitet. Gå istället till biblioteket och låna en kokbok, laga något festligt som du kan bjuda dina vänner på och diskutera mat.

Har själv ett par mycket trevliga och älskvärda vänner från landet som använder konsumtion i ett försök till klassresa. Istället för att bilda sig, studera eller skaffa sig tex kulturelltkapital så tror de att det räcker att köpa ralph lauren från topp till tå och ha en cigarrlåda i hyllan för att ses som lägre medelklass. Detta ser man igenom så fort de öppnar munnen.

Varför konsumtionskritisk? Det blir en livsstil som är baserad på saker snarare än händelser, personer och upplevelser. Ägodelar äger en. Miljö och arbetsförhållanden. Prylar står i vägen för den personliga utvecklingen.

Det här gränsar till identitetsskapande konsumtion. Det kan funka, köper nya knivar, känner mig lite proffsigare, lagar lite mer rolig mat, bjuder in vänner. Köper en ny sorts kläder och blir en lite annan person.

Det ger ju också en tillfredsställelse i att hålla på med prylar man tycker om. Älskar min flådiga skruvdragare varje gång jag använder den. Även mina senaste skor.

Att tänka timmar på jobbet, funkar inte alls för mig. Kanske att det kunde funka om jag vänder på det. Jag får ut 165 kr/h netto, skorna för 1500 motsvarar alltså en ledig dag. Den svider bättre.

Det som är svårt är gränsdragning och tillvänjning. Hur mycket är rimligt? Och man vänjer sig vid en allt högre nivå. Skaffar fler utgifter, köper mer saker.

Tror att handfasta knep som att inte utsätta sig för frestelsen är bra, reklam osv. Som sagt tung psykologi bakom reklamen, svårt att värja sig mot.

Jag har inte släppt detta, jag har fått många tankar. Jag vill få någon ändring.

En är att jag inte har ett konkret sparmål, som någon skrev, och då kommer tillfälliga konsumtionen alltid kännas roligare. Jag är lite svartvit här tror jag. Kan bara sätta upp väldigt avlägsna mål typ 300 000 till kontantinsats, till någon sorts annat boende än hyresrätt.

Säg att jag stryper konsumtion i x månader för att spara 15 000, om jag sedan använder dem så känns de liksom bortslösade. Dum logik men så känns det. Har inga direkta mål eller planer, det är väl en del av problemet.

Jag har även med hjälp av Swedbanks Utgiftskollen börjat göra en överblick av vad pengar går till och hur mycket.

Men först behöver jag nog fungera ordentligt kring mål och planer. Se på fan, då åkte man på det också. Aldrig kommer man undan.

Hur gammal är du? Det var kontantinsatsen som fick mig att ändra på mina vanor. Ångrar att jag inte började spara tidigare istället för att spendera pengar på saker jag egentligen inte behöver. Prylar är kul, men Ikea-knivarna fungerar bra ändå liksom.

Som sagt, skaffa Avanza och kör en stående överföring varje månad. Ta en högre siffra än vad du tror du klarar. Säg minst 10k, då har du 30 månader (2,5 år) till din kontantinsats.

Du kommer automatiskt ha mindre summor att röra dig på varje månad och därmed bli tvungen att tänka efter innan du spenderar.

Jag är snart 40. Har in runt 30k netto. Fasta utgifter som jag inte kan eller vill välja att påverka, ca 13k, har även barn. 17k kvar. Det är inte omöjligt att spara 10k av dessa, men de kommer inte kunna gå till ett dedikerat långtidssparkonto. Pensionsspara, spara till barnet, lägga undan till semester, tandläkare, bilen osv. Vet inte hur många olika konton det är rimligt att ha. Känns som att vägen till något ordentligt är lång.

Hur som helst så har du ju rätt i att om man stryper summan att röra sig med så skärper man sig. Och lite kortare väg till det där diffusa Mycket Sparade Pengar.

Har man ett intresse som ger en livsglädje tycker jag det är viktigt med bra grejer och verktyg. Det handlar inte om status (ingen annan vet ju vad jag har i mitt garage), utan att jag hatar att arbeta med kassa verktyg.

Om man nu gillar att laga mat (som nämndes tidigare) är det ju inte fel att ha ordentliga knivar, stekpannor osv, då blir det så mycket roligare att laga maten, och bättre resultat.
Är ju dock skillnad på att köpa en dyr kniv för att man tycker den är nice att arbeta med, eller om man köper den för att berätta för sina vänner viljen dyr kniv man köpt.

Sen blir jag uppriktigt förvånad att så många verkar måste stänga av reklam för att inte köpa skit de inte behöver...

Är ni så lättpåverkade?

Jag hatar också reklam, och betalar för flera olika streamingtjänster, men det är ju för att den är så sjukt störig och kass, så det är värt pengarna för att slippa höra och se skiten, men jag har aldrig sprungit och köpt nått pga att nån tomte på radion tycker jag ska göra det.

Ja. Alla människor blir påverkade av reklam i olika grad. Det handlar inte om att springa och köpa något som man sett/hört reklam om.
Det handlar om betingning, klassisk betingning, exponeringseffekten, associationsprincipen m.m.
Mänsklig psykologi som är omöjlig att ignorera och inte påverkas av.

Det är en industri som årligen är värd 600 miljarder dollar och industrin finns inte där för att människan är hårdhudad och opåverkad.

Alla är inte lättpåverkade, sen är det stor skillnad på att reklam kan påverka någon vilket märke man väljer när man ska köpa något, tex bil eller färg till huset, mot att köpa saker man egentligen inte tänkt köpa.

Har läst nånstans att en reklamkampanj anses framgångsrik om man får 2% ökat intresse för sin produkt, så det är ju knappast så att alla springer och köper grejer de inte behöver bara för att man ser en reklamsnutt

Att få information om tex en rabattkampanj är ju inte heller att bli undermedvetet påverkad, det är snarare ekonomiskt att köpa den där färgen när det 20% rabatt, om man nu hade planerat att måla om huset.

Men det beskrevs i tråden att man skulle skärma sig ifrån reklam för att inte köpa onödiga saker, och det är för mig helt obegripligt att man kan vara så lättpåverkad.