Citat:
Ursprungligen postat av
DoraF
En advokat skyldig att visa trohet och lojalitet med sin klient. Som advokat är en av hennes främsta uppgifter att tillvarata EA:s intressen på bästa sätt och efter bästa förmåga. Vad EA:s ombud egentligen tycker och tänker om henne vet ingen av oss något om. Hon gör det hon ska som advokat.
EA själv kan nog uppfatta det som om advokaten tror på henne oavsett vad advokaten egentligen tror. Jag tvivlar på att hon ärligt skulle berätta för advokaten att allt var ett påhitt.
Citat:
Som jag skrev har åklagaren möjlighet att komma med ett motdrag och som jag förstår det även åberopa ny bevisning. För mig är det svårbegripligt att PA inte redan anmält EA för falsk tillvitelse/angivelse eller vad det nu kan vara, eftersom det är hans enda möjlighet att få upprättelse.
Tror han pratat om att göra en anmälan efter förtalsmålet. Förtalsmålet kanske är enklare att börja med eftersom sanningsfrågan ej behöver vidröras och att förtalsmålet bygger på väldokumenterade inlägg på Facebook och inte ord mot ord.
En anmälan om falsk tillvitelse blir förmodligen mer påfrestande eftersom han då på nytt kommer att bli ifrågasatt och utmålas som kallsinnigt torterande våldtäktsman av EA&Co:s hätska försvar. Han var rätt knäckt efter att ha blivit uthängd, kände sig otrygg hemma osv. Det kan bli ytterligare en pärs att få EA m fl dömda för falsk tillvitelse, men jag hoppas han försöker och lyckas eftersom falsk tillvitelse innebär ett förakt för rättssystemet och bör tas på stort allvar.
Det förvånar mig lite att han måste ta initiativ till det själv då det ju faller under allmänt åtal och en anmälan borde kunna upprättas av vem som helst som anar att det inte gått rätt till, t ex inblandade poliser eller åklagare. Men så går det tydligen inte till. För rättsväsendet får naturligtvis inte misstänka en kvinna som säger sig ha blivit våldtagen, det är helt tabu, hur uppenbara vissa lögner än tycks vara. Man nöjer sig med att säga att "brott kan ej styrkas".
I intervjun i Kalla fakta tog EA upp detta angående Lambertzfallet, att nedläggningen bara innebar att det inte fanns tillräckligt starkt stöd för att en fällande dom kunde förväntas, och hon lyckades få det att framstå som att det ändå hänt, att bevisning fanns, men att den inte nådde riktigt ända fram för att uppfyllde de höga krav som ställs för åtal.
Ibland undrar jag vad denna välvilliga inställning gentemot anmälande kvinnor leder till i de fall då en psykiskt instabil person med racklig verklighetskontakt gör en falskanmälan. Med nitisk advokathjälp och hänsynsfulla formuleringar som enbart konstaterar att "brott ej kan styrkas" kan hon ju ta det som bekräftelse på att ett övergrepp nog ändå ägt rum.
Får hon någonsin en feedback om att hennes historia inte är trovärdig eftersom den innehåller för mycket motsägelser och inte stämmer med objektiva fakta? Nej, hon behandlas konsekvent
som om hon vore ett brottsoffer och får bara höra att bevisningen
inte riktigt räcker för att förvänta sig fällande dom.
Skulle hon inte må bättre i längden av att konfronteras med sanningen? Risken finns ju annars att hon helt identifierar sig med brottsoffersrollen trots att ingen brott begåtts. Kanske därför hon förtalade PA, eftersom hon fått så mycket bekräftelse i rollen som brottsoffer trots nedlagd förundersökning att hon börjat tro på sina egna lögner.
Lägg därtill allt prat om hur jättesvårt det är att få någon fälld och hur förtvivlat få anmälningar som ens leder till åtal. Allt det kan tolkas till stöd för att övergreppet nog ändå ägt rum, trots nedlagd förundersökning och utan fällande dom. Och i andra änden implicerar det den tidigare misstänkte som skyldig utan dom, för det var ju bara bevisningen som
inte riktigt levde upp till de (orimligt?) skyhöga krav som ställs.
Så vidmakthålls myten om övergreppet. Det riskerar bli en del av hennes identitet. För ingen säger som det är.
