Citat:
Ursprungligen postat av
Yassine
Vilken av utbildningarna du ska välja är helt upp till dig. Det är lite luddigt eftersom vem som helst kan kalla sig både ingenjör och tekniker. Men oftast brukar det förhålla sig som såhär:
Automationsingenjör: Programmerare. Antingen gör man hela (eller delar) av ett program till en maskin eller så sysslar man med felsökning eller omprogrammering av befintliga program. Fördelningen är ganska olika och kan variera från företag till företag.
Här får man lov att vara en multikonstnär med en spets inom programmering, men även kunskaper om elkonstruktion, elinstallation, mekanik, mekaniska installationer, pneumatik, IT och "teknik" i allmänhet. Kräver ofta både teoretiska och praktiska kunskaper.
Automationstekniker: Är oftast benämningen på en "ingenjör-light". En tekniker brukar sällan skapa egna program eller konstruktioner, utan utför oftast underhållsarbete på befintliga maskiner. Då vill det till att man kan öppna upp ett program och (någorlunda) förstå koden samt kunna göra mindre ändringar.
Automationsspecialist: Är ett nytt påfund. Verkar kunna vara allt ifrån tekniker till någon som specialiserat sig (genom högre studier än YH) på automatisering generellt, inte nödvändigtvis i maskiner utan även i datorsystem.
Så som jag hade det när jag arbetade som automationsingenjör så var det oftast så att jag blev inblandad i ett projekt där det antingen skulle byggas en ny maskin eller byggas om i en befintlig. I samråd med mek.- och elkonstruktörerna (och projektledaren) tog man fram en lösning på kundens önskemål. Sedan programmerade jag PLC/Robot så att erforderlig funktion uppnåddes. Oftast byggde vi upp maskinen "hemma" på firman. När vi var nöjda bjöds kunden in till ett
Factory
Acceptance
Test (FAT) där vi förevisade maskinen för kunden. När detta sedan blev godkänt så monterade vi ner skiten och byggde upp maskinen hos kunden. Detta är själva driftsättningen, när man sätter maskinen i drift.
Under detta skede är man som programmerare i princip alltid kvar till sist. Detta innebär också att man får lov att fixa mindre elektriska och mekaniska justeringar själv.
När allt var up&running så genomfördes ett
Site
Acceptance
Test (SAT) där kunden utvärderar maskinen under en period. Och när SAT är klart och allt är frid och fröjd så stänger man projektet.
Utöver mer eller mindre stora projekt så handlade det om att supportera befintliga maskiner. Kunder hörde av sig och beskrev att maskinen A inte beter sig som det är tänkt. Då fick man åka till platsen eller (om det var möjligt) koppla upp sig på distans och börja felsöka. Hade man tur så var det kanske redan ett tydligt larm med en bra förklarande text som beskrev vad som gått fel och varför.
Hade man otur så berodde det på att den som programmerat gjort fel.
Så det var ett omväxlande arbete där man fick lära sig mycket och fick se många (enligt mig) spännande saker.