Saknar ni en mening med ert liv?

Jag har stått utanför arbetsmarknaden i snart tio år. Samma år som jag blev sjukpensionär (vad det nu kallas) började jag på en sysselsättning och var där i nästan sju år. Jag vantrivdes, mycket pg a att de andra var förståndshandikappade. Jag slutade och ångrar det inte.

Det enda som skänker mitt liv en mening är att hjälpa mina åldriga föräldrar, annars sitter jag mest framför datorn och surfar på allt möjligt. Är det viktigt att ha en sysselsättning även om arbetsuppgifterna är enkla och monotona? Behöver man något att göra för att få en känsla av att man deltar i samhället, att man inte bara är tärande på samhällskroppen?

Jag nöter byxbak på skattebetalarnas bekostnad, det vet jag så väl. Men vet inte om jag orkar med en daglig sysselsättning igen. Visst fasen saknar jag en mening med livet, frågan är hur man ska ta sig an det problemet.

Gör något där du bidrar, sadla om till något. Orkar du inte det, vilket du säger att du inte gör, skit i. Vad fan får vi för pengarna, ändå? Låt skiten kollapsa, så att etablissemanget och gynocentrismen lär sig en sista läxa, en gång för alla.

Skriv in dig som sökande i AF. Och på tal om vad du nämnde innan om skatter, är du på A-kassan?

Hittar du rätt arbete kan det vara meningsfullt, men dock kan det slå tillbaks om du arbetar för mycket, dvs arbetar bort ditt liv.

”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” - Ernst Wigforss


Du behöver hitta en hobby, något som balsam för din själ.

Mitt råd: ta bussen någonstans långt bort där du aldrig varit förut. Vandra in i skogen och slå upp ett tält längs med vattnet. Sitt ett par dagar och fundera över vad du vill göra. Du behöver kommer i fas med naturen och distrahera dig från allt skit.

Inte många som bryr sig om sina föräldrar som du gör.
Måste man arbeta för att känna mening barn blir ofta uppfostrade på prestation de behöver sen prestera för att känna lugn och glädje i vuxen ålder.
Har väl inget med saken att göra men människor som ger energi tycker jag är glädje. Kunna hitta någon gammal eller yngre förmåga med positiv energi som man kan ta en kopp kaffe med.
Kanske vidare börja med en massa aktiviteter och se vad som händer på den resan. Bara testa utforska och göra något om det är lite eller mycket spelar ingen roll.

Sjukpensionär 10 år inkomster varje månad.Vad väntar du på satsa på asien hitta en bra
dam lev loppan livet är för kort för att bara sitta på röven med föräldrarna.
Tiden finns ännu kvar det är mer chill i asien. Är man över 50 singel inget socialt så
är du rökt för alla skiter i vilket.
Bara beställ biljetten så ser du livet får en annan mening.

Vad man behöver är individuellt. En del behöver hjärndödande samma samma, en del behöver vara fria från rutiner.

Om du inte känner dig själv så hur ska du veta vad just du behöver? Det värsta du kan göra är att lyssna till vad de flesta mår bra av, för du är inte dem. Dessutom är inte de dem heller, det är bara ett medelvärde.

Det är inte ovanligt att man inte känner sig själv eftersom det motarbetas i vår kultur.

Överlever eftersom jag inte får ta livet av mig så länge mina föräldrar, syskon och vänner lever. Det är mitt syfte just nu. Tvingar mig själv att inte dra bilen ner i diket varje morgon.

Ja, livet är oerhört meningslöst. Skål min vän, ikväll kör vi på!

Gör någonting där man gör skillnad är ett förslag men tillslut kommer meningslösheten ikapp i vilket fall men självmord är alltid en sista utväg. Totalt lugn känns väldigt lockande måste jag säga.

Om du är sjukpensionär så kanske volontärarbete kunde vara något för dig? Katthem eller liknande om du är intresserad av det eller passa någons hund på dagarna?

Vad trista ni är. I sommar käkar vi magisk svamp, badar fötterna i sjön, spelar musik skithögt om kvällen, hoppar omkring och sparkar sand på varandra, sedan gör vi upp en eld och grillar äpplen och bananer och dränker in dem i sirap.

Nja, adrenalinkickarna är inte nog nu för tiden och har svårt att se någonting av värde längre. Tackar väl min tomhet jag känt genom hela livet men det är positivt att någon tänker positivt. För min del är alla försök över, både kickmässigt och materialistiskt. Svårt att finna någonting av värde när man knappt känner och hedonistiska livsstilen har börjat bli tråkig och lika grå som mitt liv var innan...

Edit: Lite alkohol i kroppen så ursäkta stavfel och osammanhängande text...

Edit Edit: skål för ett underbart liv!!!