Saknar ni en mening med ert liv?

Synd. Men du kan få sitta på bryggan och deppa och dricka bärs.

Vet ju inte så mycket om ditt liv men har man väldigt lite dopamin naturligt, så ter sig allt grått. Har man mer så är allt i färg och man uppskattar minsta lilla. Testat antidepp eller ADHD-medicin?

Å andra sidan är det lätt att tröttna på all ytlig skit som finns. Men tror det är viktigt att se skillnad på om man har tröttnat på saker i livet, att livet hade kunnat vara bra om vissa saker fanns, eller om man bara inte kan känna glädje över något alls mera.

Om du fattar, jag skriver tydligen som någon med lågt IQ fick jag höra.

Men jag förstår, trots helt olika liv. Hur man kan känna att man är färdig med livet. Att det man anstränger sig för inte ger glädje så varför anstränga sig?

Skulle ändå vilja "rädda" de som känner att livet slutat redan fastän det ännu håller på. Jag vet hur det negativa känns. Har förlorat så många till självmord. Överlevde det värsta för att jag inte ville såra andra eftersom jag vet hur det känns att bli kvar och då var de som dog från mig inte ens bästa kompisar. Hyser bara en känsla av att jag vill att det ska ordna sig.

Men på jorden är man inte stor och man ska vara glad om man lyckas göra något positivt alls som inte förstörs av negativa krafter.

Ta hand om er vänner, fiender och främlingar...

Kanske alkoholen som talar men hoppas inte det var jag som skrev att du hade lågt Iq, ursäkta i så fall. Nja alltså jag kan seriöst inte uppskatta minsta lilla eller känna motivation till någonting. Om jag skulle ta livet av mig skulle ingen sakna mig då jag inte kan utveckla djupa relationer eller relationer överhuvud taget. Allting är ytligt för mig därav mitt hedonistiska liv. Inte öns när jag hade ett jobb där man gjorde skillnad kände jag någonting, försökt göra skillnad i världen men människor är jävla idioter som förstör för sig själva.

Hade ett jobb där jag offrade mitt eget liv och av vilken anledning jo. Att alla ändå skulle ta chansen att leva till att vara idioter, fan att jag inte blev skjuten när jag väl hade ett enkelt sätt att dö på... haha nu ska min syster skaffa samma jobb. Stackars lilla oskyldiga människa. Mina problem kommer förmodligen därifrån men vafan vem bryr sig? Ingen uppskattar ändå uppoffringar och i slutet är alla ändå egoister så ha så kul alla människor med att förstöra för er själva!

Nu ska jag förtära mycket mer alkohol. Önska mig lycka till och hoppas allting löser sig för dig och lycka till i livet!!

Som svar till Ts så skaffar man sin egna mening i livet. Lycka till med det!

Vissa känslor har jag inte, vissa ligger djupt. LSD har hjälpt mig plocka fram vissa. Inte för att jag rekommenderar droger.

Har inte lika känslolöst men fattar ändå litegrann, att det kan vara nästan den största plågan.

Skål!

Ja, jag saknar äntligen en mening med livet!

I åratal trodde jag att jag hade en, eller flera ibland.
Men efter mycket grubblande av och an, så har jag insett att det inte finns någon, vi bara lurar oss själva.

Döden däremot, det är vårt normaltillstånd, eftersom vi har varit icke-existerande under lång tid... Och kommer att vara icke-existerande under en väldigt lång tid.
Det här här bara en paus ifrån det där, en jävla semester!!
Tar du semestern på för stort allvar, och letar meningar med den
.. då har du inte fattat grejen med semester.

Vi som lever är bara de döda på semester
Nån sorts sommargäster

(Bodil Malmsten)

Det ante mig att någon annan redan har tänkt i samma banor.

Allt du behöver är frid inom dig, ett rent samvete, lugn och ro fri från stress, ångest, hat, ilska och avundsjuka. Låt det bli din mening.

Jag betalar skatt för att det skall gå till alla människor, även utmattade och arbetslösa. Känn ingen skuld, försök hitta mening, du är lika mycket värd som vem som helst här med jobb och karriär. Du kan prova flytta till en ort som behöver arbetskraft, kanske eskilstuna nu när amazon kommer? eller en större ort? Det är okej mannen, känner flera som varit sjuka och utanför länge, det är inget fel, det är ett systemfel. Jag tror du vill men har hinder, lågt självförtroende och hopplöshet. Ta en promenad imorgon, njut av vad jorden givit dig och se framåt och skit i vad folk säkert säger här. Behöver du stöd, pm mig.

Som sjukpenchis måste man veta vad de andra vill och fråga sig om det är det man vill.

Till mig sa det att det är skitviktigt att gå upp kl 7 och gå på praktik. Då undrar jag om jag inte klarar jobb så klarar jag inte praktik heller. Det är ju inte bara jobbet som räknas. Man har ingen betjänt som klär en eller en teleport som tar en till praktiken.

Jag hade praktik en gång i veckan medan jag pallade. Alla ba, alla orkar mer. ja ba, vafan om de orkar varför jobbar de inte då?

Då verkar de tycka att de andra orkar att jobba men är för dumma för det. Då kan man ha ett låtsasjobb på vardagarna.

Är det nu så att man verkligen orkar praktisera så mår man kanske inte bra av att vara sysslolös. Då har man ju orken.

Frågan är vad man ska använda orken till.

Man får rannsaka sig och vara kreativ.

Mitt problem är det omvända. Jag har idéer men ingen ork.

Tänkte man kanske kan hjälpa en bonde och få lite mjölk som ersättning. Umgås med kor är mysigt. Eller vara en extrahjälp på ålderdomshem fast inte med covid. Någon som bara har som ansvar att prata med de gamla. Eller nu i covidtider handla åt främlingar. Eller största hjälpen du kan göra, komma och städa min lägenhet. Fy fan vad det grott igen. Det rullar getstora dammråttor runt. Och katten har pissat på väggen.

Nope. Går upp kl 6, drar till gymmet, sen arbetar jag från 8-20 varje dag med studier, sen middag, sen kolla två avsnitt av någon serie och däcka utmattad.

Jag var lite som du innan, var sjukt deppig och olycklig, bodde hemma, klarade inte av att jobba. Idag förstår jag inte ens vad man ska göra när man är ledig, jag tror man blir olycklig av grubbla för mycket. Folk som kräver 6 timmars arbetsdag, vad hade de tänkt göra med sina liv egentligen? Runka och spela tv-spel hela dagarna? De dagar jag är klar runt 17 så går jag typ i cirklar hemma, går ut och springer, gör något med tjejen, lagar någon med avancerad mat .. men sen då? Om du sysselsätter dig med något som gör att du är utmattad och halvt däckar när du är klar så kommer du inte orka tänka på existentiella frågor längre. Att leva är att lida. Vi bär alla på ett kors och känner törnroskronans taggar skära in i våra huvuden av existentiell ångest och smärta. Det handlar om att göra livet drägligt.

Vad VILL du göra? Om du får tänka typ "orealistiskt", t om astrofysiker på typ NASA?

Inkomst är en sak. Sysselsättning är en annan. Ingen mår i längden bra av att sitta hemma och pilla sig i naveln hur länge som helst.

Om du inte har ekonomisk motivation att söka jobb så finns det hur mycket mer som helst att göra. Sverige är lite efterblivet när det gäller volontärverksamhet, eftersom sossefieringen av landet fått alla att förvänta sig betalt för att lyfta ett finger för en medmänniska.

Jag bodde i en mindre kommun som hade en volontärverksamhet som innebar att man besökte äldre som hade svårt att ta sig ut i hemmet. Mest för att prata, men man fick också en kurs i högläsning för äldre. Ensamheten är ett enormt folkhälsoproblem och våra äldre förtjänar bättre än att bli rånade och misshandlade av Mohammeds Hemtjänst. Du har kanske äldre grannar, eller yngre för all del, som skulle uppskatta lite mänsklig kontakt över en kopp kaffe. Ensamheten har ju ingen åldersgräns, som du själv vet. Som volontär fick man förstås inte inkräkta på hemtjänstens uppdrag, utan bara ge äldre lite extra guldkant.

Så börja leta efter volontäruppdrag. Nuvarande covidhelvete är förstås som det är, men någon dag ska vi väl få våra mänskliga rättigheter tillbaka. Under tiden kan du läsa böcker gratis på biblioteket, promenera gratis i naturen, fågelskåda, lära dig växt- och trädarter. Lär dig ett språk. Marknadsför dig som dagmatte/husse. När covid släpper kan kanske både daghem och äldreboenden uppskatta besök av en snäll vovve också. Skapa en egen social cirkel av andra ensamma och uttråkade. Möjligheterna till sysselsättning är oändliga.

Hej du..
Håller med föregående talare om frvillighetsarbete!
När du googlar på det får du upp en sida med MASSOR av sådana, gäller förståss att det ska finnas nära dej.
Sluta tänka att du bara är en samhällets utgift!! Skitprat!
Det är andra typer av människor som står för den beteckningen.
Ett himla bra sätt att bryta ditt tänk är att gå med i någon förening eller kurs. Finns 100 tals. Lär dej Spanska eller allt om biodling. Ja, du förstår vad jag menar.
Den eländiga Coronan har väl sätt stopp på det mesta just nu...Vi kanske får vänta lite, dock kan du kolla och planera.
Gillar tipset du fick om att köpa en biljett och dra iväg..långt bort. Ett tag eller länge.
Livet är inte roligare än så här......samtidigt helt underbart.
För mej finns den underbaraste känslan och största tillfredsställelsen när jag sökt mej till en skog och bara känna och lyssna. Den känslan läker och tröstar så otroligt. En medhavd termos gör det fullkomligt.
Lova pröva om du inte gjort det.
Jag är inte särskilt kristen men tror också på att man kan finna lite tröst och värme i kyrkan. Kanske samtala med en präst. Dom finns där och man är välkommen utan att vara särskilt troende. Pröva.
Lycka till♡