När är normalinkomsttagarens lön i balans med bostadsmarknadens priser?

Jag anser att talet om den låga räntan delvis är en bluff eller i allafall en allmänt spridd missuppfattning.

Jag inriktar mig då på räntemarginalen, dvs bankers och kreditinstituts skillnad mellan inlåningsränta och utlåningsränta. Denna har egentligen varit konstant, och om vi har en lånedriven expansion av skulderna för bostäder så kommer bankernas och finansinstitutens intjäning att öka med ökad skuldsättningsgrad.

Det vore kanske delvis OK om bostädernas prisutveckling hade följt löne och prisutvecklingen i samhället i övrigt. Men vi måste förstå att denna kreditexpansion är skapad av personer och grupper som har möjlighet påverka storskaliga ekonomiska operationer samt politik.

Min point är bara att vi kan identifiera ett fåtal klara vinnare och en enorm massa människor som fått det sämre och osäkrare på grund av tillgångsinflationen och den ökande skuldsättningsgraden på bostadsmarknaden i Sverige. Det har dessutom gått fort. För sveriges del började det på nittiotalet då vi fick en sk. "fristående centralbank" (som är allt annat än just detta).

Det är kreditlinan som avgör hur höga priser vi kan eller kommer att få
Bostadspriserna har för länge länge sen frikopplats från reallöneutvecklingen
Priserna haussas upp av spekulanter och gemen bostadsköpare som egentligen inte bryr sig hur högt slutpriset blir bara månadens utgifter hamnar inom budgetens ramar
Det kommer en dag då räntor kring nollan och nästan intill obefintlig amorteringsvilja hos bostadsägare inte längre fungerar
Det hände i USA sist 2007-2008. Kommer av allt att döma hända igen frågan är bara när?

Nej, banker gillar inte högre bostadspriser då det sväller bankens balansräkning och därmed risk. Det är bättre för en bank att räntorna är höga och priserna låga, allt annat lika.


Sverige har absurt höga skatter på nästan allt, inklusive kapitalvaror. Just reavinstskatten är den absolut lägsta skatten, som dessutom gratis kan skjutas upp. Varför är den ett problem men inte "flyttskatten" på aktier?

Alla skatter är av ondo.


Det som driver priserna i särklass mest är den låga räntan och den sätts av riksbanken.

Boendekostnad som andel av disponibel inkomst ligger relativt still.

https://www.svenskbyggtidning.se/2018/10/26/mindre-andel-av-inkomsten-laggs-pa-boende-idag-tio-ar-sedan/

Det stämmer delvis kan jag tycka. För samtidigt som man infört de här sjukt låga räntorna har man ju infört krav på handpenning och krav på amortering. Det är ju upp till regeringen ifall man ska försvåra ännu mer för folk att låna. Så vem blir bluffad av vem egentligen?

Jag får exempelvis ingen kredit hos min ena mäklare, de informerade mig att kraven höjts de senate åren. Många äldre kan inte flytta för de får inga lån på grund av för låg pension. Så visst räntorna är låga men det är rätt svårt för många att få lån.

Det är väldigt avlägset såvida inte politiken radikalt förändras.

Att köpa nybyggt är för dyrt för de flesta vanliga löntagare.

Så länge som massinvandringen fortsätter kommer bristen på bostäder att bestå.
Höjda skatter och "avgifter" minskar ytterligare utrymmet för bostadsköp.
Det i sin tur gör att det inte är så många som kan köpa dyra nyproduktioner.
Och är det ingen som vill köpa är det heller ingen som vill bygga.

Nybyggnation är det som lönar sig mest i en stigande bostadsmarknad. Hade du köpt en nybyggd lägenhet under våren 2020 beläget i någon utav våra större städer så hade du gjort en snittavkastning på 8% sett till dagens marknadspriser.

Det är helt klart ett intressant ämne.
För 35år sen köpte mina föräldrar sin första lägenhet, en trea i medelstor stad. Den kostade 12 000kr och dom sparade ihop pengarna till den på ett par månader.
Kort efter köpte de en sommarstuga på Gotland, den kostade 20 000kr. Samma sommarstuga (visserligen renoverad) såldes för kanske 5-6år sedan för drygt 3 miljoner.
30år är en lång tid, absolut. Men det har verkligen skenat iväg helt åt helvete.

För en ung person utan ekonomisk hjälp från familjen är det mer eller mindre omöjligt att komma in på marknaden. Speciellt då hyrespriserna är svinigt höga och gör det svårt att lägga några större pengar på hög.

För att svara på dina frågor så tror jag inte att vi kommer till en jämnvikt igen. Det här tåget kommer fortsätta med olika hastigheter. Men framåt går det, inte bakåt. Inte så länge jag eller mina barn lever.

Där jag bor går nästan varenda lägenhet med minst en miljon över prisantydning och ett nybygge är ofta en billigare lösning. Läste senast idag om en kille som köpte en lägenhet i ett nybygge, han flyttade knappt in och sålde efter 4v lägenheten med 900k i vinst.

Man behöver göra en djupare beräkning för att förstå vad som är ett skäligt bostadspris.
Skogsägaren skall ha sitt, sågverket, snickarna, skruvleverantören osv osv.

Om du hade kunskapen i alla skrån som krävs så får du titta på hur många års arbete det ligger bakom en bostad egentligen, och ponera att du skulle tillverkat allt från grunden själv med din lön.

Annars får man vackert slanta upp några miljoner och betala samtliga anställda i kedjan en skälig lön.

TS måste förklara vad han menar med jämvikt. För mitt svar är att det är jämvikt och kommer vara det så länge vi har en fri prissättning.

Är frågan, när ska en normalinkomsttagare ha råd att köpa en bostad för egna pengar eller lånade medel som betalas av inom x år?

Så det ska kosta två månadslöner, då är det jämnvikt?

Man kan ju likagärna säga att det är jämnvikt nu och fel då.

hehe nej, men det kanske finns nåt mitt emellan?

Givetvis inte. Ett utmärkt bevis för det är mitt landställe. En del på en ö i Stockholms skärgård. Den köptes av en släkting på 20 talet, dvs för 100 år sedan, för en liten peng av en statsanställd tjänsteman. En normal lägre medelklass. Idag är den värderat till 30 miljoner. Knappast i en normal inkomsttagares räckvidd.
En sjuk utveckling.