Dialektik: Argumentationskonst - bra metoder?

Vilken är den bästa tekniken för att i sakliga diskussioner med meningsmotståndare få ut så mycket epistemiskt material som möjligt inför analys och syntes?

Sokratiska metoden (skepticism) är verksam vid sönderplockandet av argument.
Men hur går man bäst tillväga när man vill mata diskussionen med information (teser/anti-teser)?
För att ”bygga upp ämnet”, så att säga...

Vad tänker ni om detta?
Tack på förhand för att ni håller er till ämnet!

Att följa med i resonemanget men inte fullt ut, utan istället vara intresserad av varför någon tycker eller tror på ett speciellt sätt, och försöka ta reda på vad det är som gör att man inte tycker lika.

Givet att alla har samma information så är det konstigt att folk kan ha olika åsikter och uppfattningar. Hur är egentligen det möjligt?

Ja håller du dig själv till ämnet? Är det verkligen - enligt rubriken - "metoder för argumentationskonst" du söker?
För att få mycket information vill jag detaljgranska BÅDA sidors argument utifrån den andres perspektiv.
Kanske inte teknik, men grad av upplevt intresse och uppmuntran från facilitatorn påverkar också mängd och kvalitet på den information som ges.

Du bör själv utgå ifrån så mycket epistemiskt material som du möjligt kan. Om din meningsmoståndare inte speglar liknande förmåga att förmedla epistemiskt material, blir denne lätt motbevisad.

Hur tar/får man redan på vad andra tycker så att man kan utreda vart man tycker olika?

Kan det vara så att folks känslor och självbild väger tyngre än vad som är lämpligt vid filosofiska diskussioner?

Nu förstår jag nog inte riktigt din fråga.. Frågar du om TS (där ämnet specificerats) förhåller sig till ämnet?
Hur går man tillväga för att båda sidors argument skall komma fram så tydligt och uttömmande som möjligt?

Menar du att det är filosofiforumets facilitatorer som påverkar hur vi användare uttrycker oss?

Okej, låter vettigt.. Men hur uppmuntrar man sina meningsmotståndare att dela epistemiskt material?

Hur får man båda parter att vara överens vid syntesen? Ofta verkar det omöjligt att erkänna sin tro besegrad..

Om du argumenterar med någon som inte använder sig av epistemiskt material, undrar jag vad du har för syfte med att argumentera denne person. Du skulle dock kunna förklara innebörden av saklig argumentation, och om meningsmotståndaren inte tar till sig, skulle du kunna gå från epistemiskt material till pisk-material, eller helt enkelt strunta att argumentera med denne.

Förutom att folks känslor och självbild är hinder så är även deras uppfattningar, åsikter och moral kidnappad.

Man får nog helt enkelt fråga vad folk tycker och sedan be dom förklara varför dom tycker så. Det är det mest raka enligt mig.
Nästan alltid bottnar folks uppfattningar och åsikter i egennytta, eller i grupptryck och moralkonsensus.

Syftet är alltid epistemiskt material. Teleologi är en förutsättning för meningsfullhet, min telos känner du till.
Tack för goda råd och insiktsfullheten (det epistemiska materialet), båda två!

Själv är jag inte intresserad av att vara folk eller konsensus till lags, tvärtom - jag vill se epistemisk krigsföring!
Men ibland får man väl i slag ligga med fienden, för att vinna kriget - helt enkelt.

Den sokratiska metoden är kanske den bästa trots allt. Har man tålamod kan man visa folk utan att peka.
Men det är också bra att dela med sig av vad man ser utan skönmålning, så att fler kan få se.

Kan satir och pejorativ retorik vara en värdefull del av metodiken för kunskapsutbyte?

Är det dialektiskt värdefullt att vara explicit i vad man tycker eller bör man försöka hålla sådant för sig själv?

Naturligtvis! Så länge du står lika stadigt i myllan där sanningens tragiska o-grund öppnar och sluter sig. Tragisk ej=ledsen här utan den välljudande friktionen i åns eget flöde. Vart vill du locka din motståndare annat än hit? På torget överröstas satiren av demagoger ute i mer handfasta ärenden.