Har gett upp livet - hur hantera det rent praktiskt?

Artikeln är ju totalt orelevant i sammanhanget. Dessutom trodde jag du hade gett upp och inte ville diskutera mera, och därmed erkänt mig som överlägsen.

Gäsp. I dina fantasier.
Bara för att du har haft framgång så betyder det inte att alla kan ha det.

Hej. Har inte läst igenom alla kommentarer men skymta några med en väldigt maskulin, dominant ton i sitt svar på din frågeställning. Vill börja med att säga att dom på sätt å vis har rätt i det dom säger. Men förstår kanske inte hela bilden av hur tufft det är att känna ensamhet. Tycker ensamhet är en sån sak som förminskas extremt mycket. Det är i min upplevelse fruktansvärt och tror folk som uttrycker sig väldigt kallt, nedvärderande och respektlöst oftast inte själv haft erfanhet av hur det är. För tillexempel jag som själv haft det, kan säga att dom har rätt på sitt sätt men uttrycker sig på ett dåligt sätt även om dom kanske menar väl jag vet inte?

Jag väljer iaf att ge dig ett annat tips. Försök att öva dig på att vända på ensamheten till (använder engelska uttrycket, vet inte det svenska riktigt) solitude. Lära dig att njuta av din egen närvaro, och finna saker som gör dig lycklig utan att det involverar andra människor. När du lär dig det har du lärt dig en av dom bästa mest givande sakerna du kan i livet.

Vet inte hur du ser på spiritualitet osv men när du bemästrat det så kommer du märka att folk känner av din inre frid och acceptans till livet utan att du gör något speciellt. Och folk kommer förmodligen dras till dig på automatik även fast du inte är i behov av det längre.

Mitt bästa konkreta tips är att ta hjälp av någon, och den någon är ett husdjur. Helst hund. Villkorslös kärlek, man knyter fantastiska band, gör roliga saker tillsammans, det räddade mig.

Låt inte macho männen trycka ner dig, du är förmodligen en ödmjuk person, i min mening är alla dominanta alfahannar dom vekaste individerna, trångsynta och saknar förståelse i den tid vi lever i nu. Vi är inte grottmänniskor i det stadie mänskligheten har evolverat sig till idag. Det är det som är problemet med er som hackar på ts, ni är lite för korkade för att kunna relatera till ts inlägg pga att ni endast har eran reptil hjärna att använda som är totalt empatilös. Ser eran poäng men ser ni min är frågan? Vi båda försöker styra ts perspektiv till ett mer maskulint / stabilt men skillnaden i ordval och konkreta tips är annorlunda.

TS lycka till och Alfa grabbarna kan hålla sig undan elektronik och gnugga upp en brasa i skogen om dom finner det besvärande att läsa inlägget.

Peace 🙏

Skit i tjejer tillsvidare, och skaffa dig en hobby, eller flera. Skulle du ha oturen att bli måltavla för en sektliknande sammanslutning av kriminella och vidrigt fega psykopater med gudskomplex som tror att de bestämmer vad du får och inte får göra, så ignorerar du bara dessa patetiska slemhögar och står upp för dig själv och dina rättigheter.

Du nämner resa också, gör det! När pandemin är över, vill säga. Det finns så mycket att se och uppleva.

Bullshit kom inte med youtube självhjälps skit här som inte funkar i Sverige. Det är för jämlikt här mannen är underlägsen.

1) Tjejer är överskattat. Skit i dem, skaffa en hobby med något du verkligen gillar att göra. Gå med i någon förening och hitta lite killkompisar med samma intressen. Sen drar du ut med dem på krogen för att snacka o ha kul. Slår vad om att du kommer hångla upp någon brud innan er 5e barrunda.

Tricket är att ärligt för sig själv acceptera att man inte kommer träffa någon brud men att man verkligen vill hänga lite med kompisarna o ha kul istället. Då kommer det synas på dig att du är normal och ingen desperado samtidigt som du får lättare att snacka med eventuella brudar som du träffar ute eftersom du inte går all in att impa på dem.

Du har rätt i mycket av det du skriver, och det är för jävligt men hur det ser ut. Men tyvärr går det inte att ge dig råd utan att bryta mot flashbacks regel mot uppvigling. Tillåt dig att relaxa lite också. T.ex med serien breaking bad och se om du kan hitta inspiration därifrån t.ex. till någon civilingenjörsutbildning, när du ändå verkar vara någon som kan prestera vad gäller studier.

Det låter kanske konstigt, men jag tycker det är sunt av dig att acceptera ensamhet.

Jag är lite i samma sits, med skillnaden att jag är 40. Det va längesedan jag träffade nån nu och har bara ett par vänner annars helt själv. försöker studera men det är fan inte lätt. Har noll energi i och med att allt gått åt helvete successivt i mitt liv. Vet fan inte hur jag ska ta mig ur det här. Försöker tänka att jag skall samla mig för en sista fight med livet ena dagen men andra dagen så känns det som det är kört. Självmord är en återkommande lockelse. Ja jag vete fan vad man skall få orken ifrån. I ditt fall hade jag nog ändå inte gett upp helt än med tanke på din ålder. Men ensamheten är förjävlig, varför skall man leva om man bara gör det för sig själv? Jag känner för att göra något radikalt för att rädda mig själv men vet inte vad. Man måste ha någon slags mission. Hur går det för dig i dagsläget?

Hej! Tack för svaret.

I dagsläget mår jag ganska bra faktiskt. Jag har börjat studera japanska (självstudier) vid sidan om mina ordinarie universitetsstudier och dagarna bara flyger förbi. Har knappt ens tid att uppmärksamma och reflektera kring mina självdestruktiva tankar om framtiden eller mitt liv idag. Jag har även blivit bättre på att tänka positiva tankar om mig själv (någonting jag tvungen att "brute-forcea" fram genom att skriva ner nåt positivt om mig själv varje dag). Visst, jag har fortfarande ingen flickvän eller vänner jag umgås med irl (jag har dock online-friends som är viktiga för mig). Men jag mår bra iaf och det är det är det viktigaste. I framtiden får vi se vad som händer.

Tråkigt att höra att du mår så dåligt. Jag tycker du ska göra nåt radikalt! Du lever bara en gång och bör göra nåt Du verkligen vill göra, inte det samhället säger att du ska göra. Då tror jag ensamheten inte blir lika jobbig.

Lycka till! Finns på PM om du vill snacka.

Byt miljö