Okänd arvinge, tioårsregeln efter dödsfallet. Ändrar "orubbat bo" tidsgränsen?

En okänd bröstarvinge har ju tio år på sig efter dödsfallet, att göra sin rätt till arv gällande. I så fall kan han eller hon kräva sina halvsyskon på pengar, ifall dessa har något kvar av arvet. (Vilket jag tycker är helt galet, men nu är lagen som den är.) Men är det någon som vet vad som händer i följande fall?

Erik och Anna är gifta, och har ett gemensamt barn: Nils. Ingen känner till något om några andra barn. Erik avlider, Anna sitter i orubbat bo. Tio år efter Eriks död, avlider också Anna. Då ärver Nils allting. Testamente finns ej, eftersom både Erik och Anna önskade precis detta utfall.

Två år efter Annas död - alltså 12 år efter Eriks död - hittar några släktforskare i släkten Bertil genom DNA-matchningar på en släktforskningssajt. Det visar sig att Bertil är son till Erik och halvbror till Nils.

Min första fråga är: kan Bertil kräva pengar av Nils, om denna har kvar något av arvpengarna? Det borde ju inte gå enligt grundregeln, om att okända arvingar har tio år på sig efter dödsfallet. Men jag tänkte, om det påverkar något, att det äktenskapliga barnet - Nils i vårt exempel - fick ut sitt arv först för två år sedan?

Min andra fråga är: om Bertil kan kräva ut arv efter sin far som han aldrig känt - är det då arvslotten eller laglotten som gäller? Testamente förelåg inte, men OM Erik och Anna hade känt till Bertils existens, så är det troligt att de skulle ha begränsat hans arv till laglotten. Kan ett okänt utomäktenskapligt barn få hela arvslotten bara "så där" - fast den biologiske föräldern inte känt till dess existens, och därför inte gjort något för att begränsa dess arv? Den här frågan är intressant, även om svaret på min första fråga är "nej" - d.v.s. att det är för sent för Bertil att kräva ut något ändå. Vi kan ju säga att det var Anna, som dog för två år sedan, som hade fött ett barn i lönn och lämnat det på socialkontorets trappa för 40 år sedan, och att det växte upp i fosterhem och inte adopterades av någon annan. Får det barnet hela arvslotten (om det finns så mycket kvar av arvet hos Nils)?

Bertil har inte rätt till något arv efter Erik eftersom han uppenbarligen inte är registrerad som hans son.

Det kan i efterhand gå att bevisa att Bertil är Eriks son.

Det stämmer tyvärr inte. Ett godkänt DNA-test räcker. I Sverige har oäkta barn samma arvsrätt som äktfödda barn. Det spelar ingen roll om det oäkta barnet aldrig har bott ihop med sin pappa, eller om pappan ens känt till barnets existens under sin livstid. Vi har väldigt konstiga lagar i Sverige - ett för alla okänt barn kan plötsligt dyka upp och kräva att en änka ska sälja huset, för att lösa ut vederbörande... eller ett halvsyskon, om arvet redan är skiftat.

Fast detta var inte min fråga. Min fråga gällde tioårsregeln. Den yttersta gränsen för att kunna kräva ut arv, är tio år. MEN påverkas detta av när övriga arvingar fick ut sitt arv? Alltså i fallet i mitt exempel: kan det vara så illa att tidsgränsen räknas från arvlåtarens hustrus död, då det äktfödda barnet inte fick ut SITT arv förrän då?

Jag läste någonstans att tidsgränsen bara förlängs, om ett särkullsbarn AKTIVT avstått från att ta ut sitt arv när fadern dog, och accepterade att vänta tills faderns fru också var avliden. MEN påverkas detta av, om särkullsbarnet INTE HAFT NÅGRA MÖJLIGHETER att aktivt avstå eller inte avstå - för att han eller hon inte kände till vem pappan var när pappan dog?

Det kan väl först påtalas att 16 kap. ÄB innehåller regler om kungörelse m.m. I alla fall där osäkerhet föreligger ska kungörelse ske, man har även i vissa fall möjlighet att begära inställning från en person med risk för preskription. Jag skulle väl därför inte kalla 10 år för en grundregel utan snarare den yttersta preskriptionstiden.

Om vi dock utgår från ditt exempel där ingen kungörelse skett då ingen vet om eller har anledning att veta om att Erik hade ytterligare en son Bertil. Du uppgav även att inget testamente fanns.

Paragrafen lyder:

Ett särkullbarns rätt till arv inträder direkt vid dödsfallet, det föreligger inte heller någon rätt till sekundosuccession för en bröstarvinge om inget testamente finns upprättat och denne ej avstår från sitt arv enligt 3 kap. 9 § ÄB.

Effekten av preskription är:

Vilket innebär:

Så som svar på första frågan, nej Bertil har inte rätt till arv, preskriptionstiden gick ut 10 år efter Eriks död. Arvet fördelas då så som om Bertil hade avlidit innan Erik vilket gör att Anna hade rätt att ärva allt. Bertil är inte arvinge efter Anna och har inte rätt till sekundosuccession efter henne vilket gör att Nils är ensam arvinge.

Om vi i fråga två utgår från att endast 8 år har gått från Eriks dödsfall (och preskription ej inträtt enligt övriga regler i kapitlet) så har han rätt till sin arvslott. För att frångå den universella arvsordning så krävs ett testamente och enligt den universella arvsordningen ska arvlåtarens barn ta lika lott. Det finns inga regler som gör att ett barn som umgås mindre med sin förälder endast ska få en viss del av sin arvslott.

Just preskriptionsregler nyttjas rätt sällan så det finns en del oklara rättsliga frågor som kan uppstå, det är därför ett ganska intressant område.

Det kan väl även nämnas att preskriptionstiden kan förlängas till som mest 25 år enligt Lag (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente, det förutsätter ju dock att någon har blivit satt till att bevaka arvinges rätt.

Edit:
Kan även rekommendera att läsa NJA 1997 s. 645 för den omvända situationen, d.v.s. att ett barn som har tagit arv efter sin far senare visats ej vara son till den avlidna fadern.

Tack! Ja, jag forskade vidare förut när jag inte fick några matnyttiga svar här, och kom fram till samma: ett okänt halvsyskon har max tio år på sig att göra sina anspråk gällande. Detta med att änkan sitter i orubbat bo, och den äktfödde sonen därför ärver först när hon också är död - ändrar inget. Det skulle bara ändra något, om det utomäktenskapliga barnet var känt, och det barnet MEDVETET avstått sin laglottsrätt vid faderns död, så att änkan skulle få sitta i orubbat bo. I så fall skulle han (det utomäktenskapliga barnet) ha tio år på sig efter änkans död, att kräva ut sitt arv.

Jag tror att vi kommer att få se många tragedier nu, när så många nyfikna eller välmenande människor lägger ut sitt DNA fullt öppet på de där släktforskningssajterna. Rätt som det är dyker det upp en halvbror eller halvsyster som ingen har haft en aning om, och folk måste gå från gård och grund för att lösa ut vederbörande. Det är inte KLOKT att det ska vara så! Åtminstone, tycker jag, borde denne persons arv automatiskt vara begränsat till hälften, d.v.s. laglotten... Det drabbar ju oskyldiga människor, menar jag.

Ja jag säger väl inte emot dig även om jag inte tror att det finns allt för många situationer med helt okända barn. Det förutsätter ju att mamman aldrig har kontaktat pappan och inte heller har berättat det för barnet (alternativt att inte heller barnet har kontaktat pappan). Det finns säkert fall men skulle tro att det är väldigt ovanligt, än mer ovanligt bör det även vara att situationen uppdagas efter pappans död och att barnet ändå väljer att kräva ut sin rätt.

I NJA 1997 s 645 (där situationen var den omvända) var hovrätten inne på liknande resonemang, man ansåg att endast hälften av arvet skulle återbetalas. Man hänvisade till NJA 1948 s 244 som handlade om ett adoptivbarn som felaktigt fick ta del av arv p.g.a. att alla inblandade hade missuppfattat arvsreglerna, man trodde att ett adopterat barn hade samma rätt som ett biologiskt att ta del av arv efter adoptivsläkten.

HD kom fram till att arvskiftet ej var bindande och uttalade:

Skillnaden mellan det scenario som du tar upp är ju dock att det okända barnet ej har varit del av arvskiftet, jag ser därför ingen möjlighet att jämka rätten till arv eller återbetalningen då det (även om det inte uttalas klart i rättsfallet) måste ske på avtalsrättslig grund. Finns inget avtal så kan det inte jämkas utan annan rättslig grund.

OK, tack. Det finns dock människor som oroar sig för detta nu, just med tanke på att det blivit så lätt att hitta okända biologiska släktingar genom släktforskningssajterna, dit folk frivilligt skickar sitt DNA. Här är en sådan fråga - och det finns fler liknande på Lawline:

https://lawline.se/answers/har-ett-o...yskon-arvsratt

FRÅGA
Om jag gör ett dna-test text på Ancestry el ngn annan släktforskar-sida, vad händer då om jag hittar ett halvsyskon till mig från en gemensam redan avliden förälder?Gör det ngn skillnad för bouppteckningen som avslutades för 6 månader sedan?


Som en passus - detta med att adoptivbarn inte har arvsrätt efter adoptivsläkten, är väl ändrat nu? Jag vet fall, där farmödrar/mormödrar försökt (i livet) skänka värdefulla släktklenoder till sina biologiska barnbarn, och hoppas att ingen ska komma ihåg sakerna och försöka återkräva dem (eller värdet av dem), när arvet ska fördelas. För att de inte ska tillfalla adoptivbarn och därmed gå förlorade för släkten. DET kan man också tycka olika om, såklart. Men jag förstår dom i alla fall.