Hur hanterar ni röda personligheter?

Delar man in mänskligheten i fyra grupper, varav en röd, är det 25 procent vi pratar om. Självklart och lågstadiematematik, men det blir desto mer komplext att "hata" och "undvika dessa som pesten". Sen kan man vara det i olika grad, träna då på de mildare casen.

DISC färgerna är väl jättekul
Jag tycker de funkar och är användbara som diskussionsunderlag.
Görs testet rätt skall det knappast gå att fejka färger. Svaret blir inkonsekvent/underkänt.
Själv är jag röd/blå.
Lite kämpigt inombords...
Jag kan sitta och pilla med saker tabeller, presentationer, men jag kan även avsluta mitt arbete. Det är ju bra. Jag närs av konflikter. Mo-ha-ha. Bara jag får fram min vilja på ena eller andra sättet. Oftast andra. Jag vet ju att jag har rätt. En nörd med horn. That's me.
Hatar du mig? OK. Det gör mig bara starkare. Typ.
Tänk efter hur du skall hantera röda! Reta dig inte. Det har du inget för.

Men din dumma jävel, klart ett land som är ledande i många sektioner måste visa framfötterna.. Men ifall USA är rött, så är Kina rödare än kommunism. ( Och skulle vara, ifall de hypotetiskt skulle vara starkare än USA, vilket iofs nog aldrig kommer ske.)

Jag gillar inte etiketter. Jag har såklart läst alla "omgiven av..." böckerna. Jag tycker det är intressant i ett kontext av att kunna förbättra sin förmåga att kommunicera med och interagera med varandra. Kunskap om hur andra människor tänker och fungerar, och hur du själv tänker och fungerar - är bara till hjälp.

Jag brukade ha svårt med renodlat röda människor - själv har jag en märklig blandning av rött och gult och lite blått. Men jag har lärt mig att de röda tänker rakt och enkelt och ser lösningen och vill inte krångla till det på vägen dithän. Jag har också lärt mig att det inte finns några känslor inblandade i det - utan det som andra utifrån kan uppfatta som ilska, burdust beteende, otrevligt, "köra över" mentalitet, i själva verket är frustration från deras sida över oss som ibland irrar runt lite på omvägar innan vi når vårt mål.

En renodlat röd människa vill prata klarspråk och vill att du är påläst och kunnig. Inget tjafs. Och med tiden tycker jag det är bra. Jag har lärt mig samarbeta väldigt fint med överlägsna hjärtkirurger i kritiska situationer som mycket väl kan skrika och gorma, och bli upprörda om inte allt sköts till deras önskemål. För jag tar det inte personligt. Efteråt i fikarummet över frukostkaffet är allt ok igen.

Med livserfarenhet har jag också lärt mig att omfamna min egen röda sida och låta den komma fram då och då.

Jag hanterar dem genom att inte sätta för stor vikt vid dessa förbannade indelningar av människor. Kanske är personen du kategoriserat som röd egentligen orange? Och om den är röd är den scharlakansröd eller bordeaux?
Blir så fruktansvärt arg på dessa indelningar av människor, kvinnor som skriver att de är INJI eller vad de nu är på dejtingsidor som att det ska förklara hur fantastiska de är (nu var det många år sedan jag besökte en men jag antar att de fortfarande håller på).
I min senaste ledarskapskurs fick vi lära oss om ledarskapsstilar, och det fanns bara fem tydligen. Man kunde vara Tiger, Pingvin och några andra djur, fan så arg jag blev.

Din röda antagonist kanske egentligen är gul men har fruktansvärda hemorrojder som påverkar humöret. Sluta dela in folk i onaturliga kategorier och behandla dem som individer.