Hur bra var AIK under 10-talet?

Om man kollar AIKs tabellplaceringar under 10-talet. 2010 är ju ett gigantiskt misslyckade. 2012 kommer man snöpligt 4. Detsamma 2019. Men resterande 7 åren kommer man ju ändå topp 3. 7 gånger fick man chansen att kvala till Europa. Enda laget som slår det är ju såklart MFF, som dominerar 10-talet. Hur nära var man att ta mer än 1 guld egentligen? och varför lyckades AIK aldrig ta fler sm-guld?

Självklart är ju MFF det givna svaret på frågan. AIK hade inte möjlighet att konkurrera mot MFF. Men 2011,2012,2016,2019 är det ju andra lag som tar guld ändå.

Vad är orsaken till AIK lyckades komma topp 3 så ofta? Och hade ett rätt så slagkraftigt lag? Större delen av 10-talet är ju Alm huvudtränare. Hur mycket cred ska han få? Eller skulle Alm fått kicken tidigare? Norling tar ju guld med ett dyr trupp, och med ett betydligt bättre spelarmaterial. Därefter börjar det skita sig. Och idag känns AIK lite på dekis (jämfört med andra topplagen, med betoning på lite). Man spelar i Europa-League och gör den största spelarförsäljningen i svensk fotboll. Vad hade man kunnat gjort bättre? Att komma in till Europa-League en gång på sju försök, är det dåligt?

Vilka spelare var viktiga för att kunna slåss där uppe? var det Nisse och Karlsson som är anledningen?

Det är ju mycket som är positivt för AIK under 10-talet, men ändå tar man bara 1 SM-guld. Kommer AIK hålla samma stabila tabellplaceringar detta årtiondet? Man började ju faktiskt 10-talet uselt.

Slänger in en till fråga till er Aik-supportrar: Ni var ett stabilt topplag under hela 10-talet, känns det snöpligt och lite surt att det "endast" renderade ut i ett sm-guld?

Svaret är väl detsamma som för de andra "storlagen", förutom MFF. Den enorma spelaromsättningen och att aldrig få möjligheten att under flera sammanhängande säsonger spela ihop ett slagkraftigt lag. När det kommer utländska bud på de bästa spelarna så måste klubbarna sälja eftersom buden är för bra för att nobba samt att spelarna kräver det för att utvecklas. Hade de andra "storlagen" ägt och drivit sina egna arenor, som MFF, så hade det här negativa hamsterhjulet kunnat begränsas. I Stockholm finns också problemet att det finns tre "storlag" även om AIK har sin verksamhet i Solna sedan 1930-talet och Hammarby alltid underpresterar. MFF är ensamma i Malmö och IFK var länge ensamma i Göteborg efter att ÖIS och GAIS gått ner sig.

Vad är orsaken till AIK lyckades komma topp 3 så ofta?

1. Försvarsspelet. AIK har haft en stabil defensiv under hela 10-talet. Ja till och med de placeringsmässigt usla 2020 och 2010 släpper man bara in 33 respektive 36 mål. Man ligger stabilt runt 30 insläppta varje säsong och ibland ännu färre. Per Karlsson och Nisse Johansson var med och skapade en kontinuitet och stabilitet i de bakre leden. Både Alm och Norling är defensivt skickliga tränare och har bidragit till att sätta ett bra försvarsspel. Man har även haft flera duktiga målvakter som Ivan Turina, Oscar Linnér osv.

2. Andra storstadslag har varit ojämna. Djurgården, Hammarby, Norrköping, IFK Göteborg var på dekis i början av 10-talet. Häcken var ett mittenlag. Elfsborg och Helsingborg var starka i början av 10-talet men rasade efter några år. Göteborg seglade upp i toppen 2013-15 men rasade snabbt tillbaka till mittenträsket. AIK har tillsammans med Malmö lyckats hålla en imponerande jämnhet och kontinuitet.

Varför lyckades AIK aldrig ta fler sm-guld?

Dels Malmös dominans men också att andra klubbar nått formtoppar med gyllene generationer. AIK var ett stabilt topplag under 10-talet men fick inte riktigt den där fullträffen som ett guldlag måste få (förutom 2018). Svårt att säga vad det beror på men Norrköping gör till exempel en supersäsong 2015 med en Kujovic som gör 21 mål. Lite samma med europaspelet att man inte riktigt når den där extra nivån och toppen som krävs i kvalmatcherna. Segern mot CSKA i EL-kvalet 2012 var dock imponerande. Kanske därför man bara komma 4:a det året, en ovan situation med både allsvenskan och gruppspel?

Hade Allsvenskan bara räknat omgång 11-30 så hade nog AIK vunnit majoriteten av gulden under 10-talet, då möjligtvis det största problemet var dom långsamma starterna där AIK allt som oftast hade en extrem uppförsbacke när en tredjedel av säsongen var spelad.

Annars så är det MFF och sålda spelare som påverkar.

AIK var jättebra, men verkade ständigt ha någon värdelös vårträning så det tog alltid fram till midsommar för spelarna att bli bra. Sen öste man på, men hade oftast tappat för mycket poäng under våren så man slutade 2a-3a.
Väldigt frustrerande som AIKare. Hade hellre sett ett guld, några skitår mellan och sen 2 guld på raken.
"Nästan guld" flera år på raken var fan pesten.

AIK har väl alltid varit tråkiga och defensiva de senaste 100 åren. De vann guld 98 med 25 mål på 26 matcher. Endast tre aikare har hunnit skytteligan genom tiderna trots att AIK är laget med flest säsonger i ligan. Deras identitet är således defensiv och tråkig.

2-0 borta mot CSKA Moskva efter 0-1 hemma 2012 är väl ändå en ganska så legendarisk bragd inom svensk fotboll?

Tror nog att köra över Shaktar Donetsk som Malmö gjorde i CL är mer imponerande.

Du får det låta lite som det är över? Allsvenskan är ändå hyfsat jämn, bortsett från Malmös ekonomiska dominans.

Alm gjorde mkt bra och utvecklade många spelare. Under hans period sålde AIK för 240 miljoner och köpte för 40 miljoner, enligt honom själv.

Att behöva "dränera" truppen varje år gör det svårt att nå absoluta toppen. Sedan när Isak säljs väljer man att "gå för det". Samtidigt byts Alm mot Norling. Timingen beror tydligen på Norling redan då hade fått ett skarp konkret erbjudande att ta över Norrköping. Samtidigt som Alm ansågs spela tråkigt och enformigt.

Guldet tas 2018 och man bestämmer att hålla i satsningen och gå för europapengarna 2019. Vilket missas, lite otur i lottning och ngn stolpträff, det är trots allt små marginaler som gör att man är långt ifrån.

2020 blir första året i nästa cykel, samtidigt som pandemin slår till. Ett generationskifte inleds.

En anledning till en stabilitet, är att man har haft hyfsad kontinuitet i sportchef/stab trots kraftig rotation/konflikter i styrelse mm.

Som Almkramare hade det varit intressant att se vad han hade kunnat nå med pengarna från att utvecklad Quaison och Isak.

Det är än mer intressant att se den röda tråden från Stuart Baxter. Under hans tid var både Alm, Stahre, Norling, Wesström, Grezlak i klubben.

Sämre än IFK Norrköping på 40-talet och IFK Göteborg på 90-talet iaf..

"Gnaget" var bättre under förra 10-talet, då det blev 3 st SM-guld (1911, 1914, 1916)..