Konservatism och ekonomi

Jag tror väldigt få tycker att all tillväxt villkorslöst är bra. Då hade väl Sverige legaliserat knark, bordeller, med mera.

Men jag lever hellre i ett hög-BNP-land som Sverige än ett låg-BNP-land som Kongo.

Forskning som skulle kunna bota cancer har uteslutande förutsättningar att utföras i hög-BNP-länder. Vilka pengar ska ett fattigt land kunna investera i sådan forskning?

Jo, men jag förordar inte fattigdom som någonslags ideal att leva efter. Fattigdom kan vara lika mycket en rot till ett samhälles korruption som rikedom kan vara.

Jag bara ifrågasätter iden att se tillväxt som något positivt utan att ens se i detalj vad som ligger till grund för denna tillväxt.

Tillväxt kan rentav till stora delar vara en bubbla av dåliga investeringar, som vi sett i USA under Reagans och Clintons storhetstid och även i Grekland och Spanien för en sådär 15-20 år sedan.

Kinas tillväxt kan möjligen till stora delar vara fylld av sådana bubblor, även ifall jag tror att statens misslyckade infrastrukturbubblor bara hör till en liten del av Kinas framgång, men att en halv miljon kineser varje år dör av att landets luft är så förorenad kan vara indikation på att den absurda tillväxten de haft senaste 30 åren kanske inte har varit en okomplicerad framgångssaga.

Även om jag inte håller med om allt som sagts så finns redan mycket god intuition i tråden när det gäller kontrasten mellan liberalism och konservatism, och även rimlig kritik av liberalismens konsekvenser. Jag vill komplettera med en tydligare historisk och teoretisk förankring:

Konservatismen innefattar en syn på hur ekonomi förhåller sig till kultur, geografi och samhälle - snarare än ett systembygge i sig. Det finns förstås monetära system och ekonomiska arrangemang som harmoniserar bättre med konservativa principer, men konservatismen ser ekonomin som djupt inbäddad i en bredare social och historisk kontext - till skillnad från liberalismen, som tenderar att behandla ekonomin som ett isolerat system, styrt av egna autonoma lagar, ungefär som fysikens eller mekanikens naturlagar, skilt från övriga samhällsförhållandena. Liberaler ser ekonomi som något universellt, abstrakt och "naturligt", medan konservatismen ser ekonomi som något historiskt förankrat, kulturellt bundet och samhälleligt betingat.

Den liberala tendensen att isolera ekonomin från sin sociala och historiska kontext förstärktes successivt från klassiska liberaler till nyklassiska ekonomer, och fullbordades i nyliberalismens dogmatiska marknadsdyrkan från sent 1900-tal.

Liberalismen tenderar också att se ekonomin som summan av individers rationella egenintresse, medan konservatismen betraktar ekonomin som en funktion av gemenskapens ordning och plikt, där enskilda aktörer är inbäddade i en större helhet.

Konservativt ekonomiskt tänkande är inte ett enhetligt system utan varierar beroende på nationella traditioner och historiska omständigheter. För att lyfta fram den centrala kontinentaleuropeiska traditionen kan dess kärna sammanfattas i följande principer:

- Betoning på stabilitet och social sammanhållning framför kortsiktig effektivitet
- Respekt för historiskt framvuxna ekonomiska institutioner och relationer
- Erkännande av nationens och gemenskapens roll som meningsfull ekonomisk enhet
- Balans mellan marknadskrafter och samhällsintressen
- Långsiktighet och generationsöverskridande perspektiv

Som du kan se är detta ljusår ifrån dagens neoliberala "casinoekonomi" präglad av hyperglobalisering, fiatvalutor, evig tillväxt, skuldberg, kortsiktiga incitament, individualism och materialism.

Det kontinentaleuropeiska konservativa ekonomiska tänkandet har starka rötter i tyskt ekonomiskt tänkande. Här kan nämnas Friedrich List som en tidig pionjär, följd av Historische Schule der Nationalökonomie, med sin äldre (Roscher, Hildebrand, Knies) och yngre fas (Schmoller, Wagner, Brentano), som betonade historiska, nationella och institutionella faktorer över abstrakta marknadsteorier. Senare vidareutvecklades vissa idéer av tänkare som Werner Sombart, som i sin ungdom var inspirerad av vänsteridéer, men som senare utvecklade en kulturhistorisk analys av kapitalismens utveckling som i många avseenden kom att ligga nära konservativa perspektiv på samhälle och ekonomi.

Även den katolska socialläran, med dess betoning på subsidiaritet och solidaritet, samt organiska statsuppfattningar där ekonomin ses som en del av samhällsstrukturen, förtjänar att nämnas i sammanhanget.

Hur som helst kan den klassiska kontinentaleuropeiska konservativa ekonomiska traditionen erbjuda en av få verkliga källor till inspiration för framtida ekonomiska modeller, när den amerikanskt dominerade, skulddrivna, dollariserade och nyliberala världsordningen snabbt blottar sina inbyggda motsättningar.

Samtidigt som traditionen ger vägledning kräver framtiden ett mått av nytänkande, inte minst i ljuset av den teknologiska transformation vi genomgår, vilket gör utmaningarna mer komplexa än tidigare.

Ändå finns en tradition att bygga vidare på. Den kontinentaleuropeiska konservativa ekonomiska ådran lever visserligen kvar, om än i urvattnad form - en urvattning som började långt tidigare men som accelererade kraftigt efter nyliberalismens segertåg sedan 1980-talet. Embryot till en mer stabil och samhällsrotad ekonomi finns dock fortfarande där för den som vill återknyta. Inom ekonomisk historia har det konservativa perspektivet överlevt betydligt bättre än inom nationalekonomin, eftersom ekonomisk utveckling där studeras som en historisk, institutionell och samhällsbunden process snarare än som ett abstrakt system av modeller. Tydliga rester av ett mer strategiskt, samhällsorienterat ekonomiskt tänkande kan också fortfarande skönjas i exempelvis fransk och tysk industripolitik.