Konservatism och ekonomi

Hur ser konservativa på ekonomi och vad är det som gör deras syn just konservativ?

Hur skiljer sig konservativ ekonomi från socialistisk, fascistisk/korporativ eller liberal ekonomi?

Den sanna konservatismen är mera pragmatisk och godkänner sociala välfärdsreformer. Som exempel kan vi ta Rudolf Kjellen och folkhemstanken så som den såg ut ännu under Per-Albin Hanssons tid. Konservatism ska inte förknippas med Angloamerikansk (Burkeansk) "konservatism" som egentligen är bara marknadsfundamentalistisk liberalism. Rimligtvis borde väl konservativa också kritisera fractional reserve banking.

Rimligen bör konservativ ekonomi vara fri från både liberala och socialistiska idéer. Vilket utesluter grandiosa planer som involverar globalistiskt tänkande. Som frihandel och det globala banksystemet. Men också kakfördelningstänkande mellan länder och inom landet bör ratas. En stor stat är helt utesluten eftersom det innebär döden för alla organiska strukturer. Däremot krävs en stark stat som kan tillvarata folkets kollektiva etniska intressen. Handelspolitiskt ska man inte rädas protektionism främst vad gäller jordbruket.

Korporativism behöver inte vara någon dum idé. Den går tillbaka till urgamla skrå-och gillestraditioner. Det är också ett effektivt sätt att bli kvitt såväl liberala banksters som marxistiska fackföreningar.

Utifrån min konservativa syn så skulle jag säga att den konservativa synen på ekonomi i grunden handlar om marknadsekonomi med begränsningar. Begränsningarna torde framför allt gälla att det finns naturliga monopol och samhällsviktiga intressen. Detsamma torde gälla internationell ekonomi, där principen är frihandel men med likartade begränsningar, t ex för att skydda egen rustningsindustri och livsmedelproduktion. Överhuvudtaget bör den konservativa idén om balans och moderation där flera intressen måste hantera, vara en god vägledning.

Marknadsekonomi framför planekonomi är så självklart det kan bli. Sen måste det finnas en idé om vad som gör staten legitim. Traditionellt har staten motiverats med beskydd, både mot inhemska och externa hot. Därtill bör en stat producera kollektiva varor som annars hade underproducerats på en privat marknad. Det viktiga är att staten är tillräckligt begränsad för att inte institutionalisera vanliga mänskliga egenskaper och göra människor fria från ansvar.

Eftersom välstånd fördelas extremt ojämnt tycker jag att grunden för skatteintaget bör vara en kraftigt progressiv skala som börjar på inkomster i det högre skiktet. Det måste vara meningsfullt för låg- och medelklassen att arbeta, jämte rikedomar som skapas på bostadsmarknaden och kapitalmarknader.

I Bhutan har man ju gjort något intressant, där har antagligen Världens mest konservativa regering sett med skepsism på ekonomisk tillväxt som ett sätt att säkerställa samhällets lycka.

Jag tror att en mer seriös ifrågasättande kring behovet av ekonomisk framgång måste genomsyra konservatismen. Det som särskiljer konservatismen med vänsterliberalismen och marxismen är ju att man INTE har materialistisk syn på livet.

Det betyder att saker som harmonisk förändringstakt, psykologisk och fysisk hälsa, miljön, goda konsumtionsvanor, arbetsvillkor, och traditioners överlevnad måste komma förre den ekonomiska frågan. Det borde det i alla fall, tyvärr så är det inte fallet. Ekonomi har av någon anledning blivit konservativas (tillsammans med liberaler) specialitet.

Priset vi sedan betalar för att ha gjort finanssektorn till enskild mest dominanta monstret som slukar alla andra sektorer får vi betala allt dyrare i och med att tiden går. Vilka vågar sig ens på en reform av banksektorn och användadet av fiatvalutor?

Naturligtvis borde doktrinen om ”evig ekonomisk tillväxt” skrotas av konservativa. Ekonomismen och konsumismen som utmärker såväl liberalism som socialism kan inte ingå i konservatismen. Här måste en alternativ vision formuleras som sätter andra värden högst. Långsiktig ekologisk uthållighet är en sådan.

Finanssektorns utbredning från 80-talet och framåt samt att ekonomisk tillväxt brutit sin koppling till ökade reallöner är olyckligt.

Mäter man hur många timmar hushållen måste arbeta för att ha råd med bostad är det uppenbart att välståndet gått ner.

Dock bör vi fortfarande ha tillväxt men den bör komma fler till del. Sverige har tredje högsta klyftorna i världen när det kommer till fördelning av kapital. Samt att vi beskattar arbete betydligt högre än kapital.

Att nöja sig med låg nivå och bli ett fattigt land kommer bara leda till att man blir överkörd av rikare länder. Se exempelvis hur Kinas makt växt i takt med deras BNP.

Ekonomisk konservatism är en av de stora grenarna av konservatismen. Ett ämne för stort för ett kort svar.

För övrigt är korportivism inget som är utmärkande Fascistiskt. Tänkare från konservatismen till närmast socialister har alla förespråkat den.

Visst, makt är makt, man kan inte bara gömma sig från Världen i jakt efter lycka och harmoni, givetvis.

Jag tror bara inte på det religiösa tänkandet där man värderar ekonomisk tillväxt över allt annat. Konsumentsamhällets ständiga tillväxt, där du skapar ständig inflation på begär som driver folk att konsumerara skit som ger människor arbeten för att producera skit ger bara en olycklig spiral nedåt. Folk sparar då inte så mycket pengar och investerar väldigt lite, saker de kunde investera som ägare i företag som producerar intressanta framtidsteknologier.

Skulle likna det som Premier Leagues tillväxt som världsmakten inom fotboll, de får in miljardärer som kommer in och köper klubbar och köper en massa spelare från utlandet i jakt efter snabba resultat. De bygger stadium som heter Emirates Stadium och Etihad Stadium. Snart byter de väl namn på klubbarna också. Inga bra engelska talanger dyker upp och det finns inte mycket långsiktig tänkande. Känslan av identitet går då förlorad, och plötsligt sitter du där, och ifrågasätter varför de ens sitter på en "Emirates Stadium" och hejar på en gäng legosoldater från utlandet som köpts för enorma summor av din uzbekiske mångmiljardärägare som söker tvätta pengar genom klubben.

Du kan köpa Världen och förlora din själ någonstans på vägen upp heltenkelt, är det värt det?

Det finns trade-offs. Å andra sidan, varför skulle folk vilja investera pengar i företag med häftig framtidsteknologi om det ej fanns tillväxt? Främsta incitamentet till att investera är trots allt att man har en förväntan/förhoppning om avkastning på sitt investerade kapital.

Problemet med "tillväxt" är att det inte säger mycket om vilken slags tillväxt det handlar om.

Att vi kan konsumera allt mer och producera varor allt mer effektivt låter ju bra, men ifall vi tillslut bara konsumerar saker som får oss att känna oss tomma, tjocka, övermätta av livet, beroende av teknologi, så kan man ifrågasätta hela processen.

Är det bra att vi äter 50 gånger mer socker per capita än människan gjorde i sin naturliga miljö? Är det bra för människors sexuella hälsa att porrindustrin svällt upp igenom internet? Är sociala medier och spelindustrins tillväxt något som ger bra förutsättningar för människor att interagera naturligt och därmed känna sig lyckligare? Ifall Thailand fått ekonomisk tillväxt genom att få in en massa kåta turister som köper deras kvinnor är det då bra med sådan ekonomisk tillväxt? Ska bhutaneserna också få sina kvinnor att spärra ut benen? Besöker man random museum i Europa eller exempelvis Gaudis Sagrada familia så är det proppfullt med kineser som fotar och förstör upplevelsen helt, men det är säkert underbart för tillväxten.

Jag köper bara saker från tradera när jag behöver något, det är givetvis inte bra för tillväxten men det är bra för mig. Jag syr hål jag får på mina jeans, återigen inte bra för tillväxten, men bra för min del (och möjligen bra för planeten).

Ifall jag investerar i något bolag som visar lovande resultat i bekämpning av cancer så är det däremot något som antagligen kan lova gott för både mig själv och mänskligheten i stort.

Finns givetvis bra ekonomisk tillväxt, men regeln är inte att tillväxt alltid är bra.