Sakframställning i tingsrätt - trafikbrott

Hej,

Jag står åtalad för ett trafikbrott som jag vid plats förnekat, och därmed blivit kallad till tingsrättsförhandling. Jag har begärt offentlig försvarare men min begäran fick avslag, jag ska alltså föra min egen talan.

Brottet är av mild karaktär och det spelar egentligen ingen roll om jag blir dömd eller inte, men eftersom polisen både där och då samt i efterföljande förundersökningsprotokoll har flera fel i sak som bland annat gatunamn och namn på personer - som jag mycket enkelt kan bevisa - så har jag valt att gå vidare med det hela.

Frågan är:
Får jag som tilltalad också hålla en sakframställning och dra hela min version, visa på bevis och annat? Min tanke är ju att jag får det, men hur ligger det till? Det här är den enda punkten jag inte känner att jag riktigt har koll på.

mvh
BKA

Ja, naturligtvis. Du får göra en sakframställan, korsförhöra vittnen, åberopa teknisk bevisning och plädera (sammanfattande slutargument). Helt enkelt "berätta varför åklagarens beskrivning inte stämmer". Du kommer dock att få en sk "förklaringsbörda" för sådant som talar mot dig.

Retar du inte upp rättens ordförande lär han (hen?) styra upp förhandlingen och till och med hjälpa dig ur de värsta fallgroparna.

Det finns dock ett talesätt: "Den som för sin egen talan i rätten har en dåre som klient och en idiot som ombud".

"Den som för sin egen talan i rätten har en dåre som klient och en idiot som ombud"
Det där stämmer antagligen alltför väl!

Tack för ditt svar, det låter fint.
Förklaringsbörda, alltså att jag måste kunna förklara allt som åklagaren sätter emot mig? Nytt begrepp för mig.

berätta gärna efter hur det gick!

Det ska jag göra!

Litet tillspetsat:

När åklagaren berättar för domarna vad du gjort, så kan du inte bara rakt av säga att "så var det inte". Du får en förklaringsbörda, dvs du får ge din version av vad som hänt och det skall vara en förklaring, en sammanhållen (och helst sanningsenlig!) berättelse, som tar fasta på att du inte varit oaktsam, inte begått brott eller vad du nu siktas för.

I praktiken kommer åklagaren att påstå att du begått brott, och sedan styrka detta med vittnesmål, utredningsmaterieal, mätdata och vad som nu finns i den vägen. Det är där du får sätta in stöten, med förklaringar till "varför ser det ut på det sättet". Du behöver inte bevisa att du är oskyldig, det räcker med att visa att det kan finnas rimligt tvivel på att du begått brott.

Tack, då var det precis som jag trodde.

Om jag inte hade haft så mycket kött på benen som jag faktiskt har, så hade jag aldrig dragit det hela vidare så här. Jag har goda förhoppningar, och lovar att återkomma med utfall!

Ett tips är att skicka din bevisning till tingsrätten i god tid före huvudförhandlingen om du kan. Det är alltid bra om tingsrätten är förberedd på vad som ska gås igenom på förhandlingen. Du kommer få bättre stöd från tingsrätten, s.k. processledning, om du inte kommer med överraskningen på förhandlingen, som man nog inte avsatt någon längre tid för eftersom det är ett enklare trafikmål.

OM du har åkt dit på något som innefattar att polisen har varit där och stoppat dig spelar ju gatunamnet ingen roll då deras GPS-position kommer att avslöja dig i rätten.

Men ja, du får leka ombud för dig själv i rättssalen så länge du håller dig städad. För småmål som inte utgör grövre brottslighet behövs inga advokater, de är bara ivägen ändå.

Bevisningen skall ju givetvis komma på huvudförhandlingen i avklädande syfte på åklagarens vägnar. Det finns inget bättre än att sitta framför den politiska underrätten och fråga hur åklagaren har kommit fram till sin slutsats samtidigt som att man själv slänger iväg fysisk bevisning på att åklagarens slutsats inte kan stämma. Finns inget härligare i hastighetsöverträdelser än att fråga åklagaren och vittnande poliskonstapel hur det kommer sig att konstapeln har rapporterat låt säga 80 på 70-väg när färdskrivaren sedan har registrerat 69 på 70 väg. Eller när konstapeln vittnar om att man har kört i 95 med en bil som bara kan gå i 80.

Jobbade men en som torskade för fortskörning på motorväg. Polisen föreslog för att han skulle erkänna på plats att han skriver ner överträdelsen till bara 10-20Km för fort så inte lappen skulle ryka.
När han fick lappen sa han han ändrat sig och herr blå fick mycket förargad gå vidare med ärendet.
I rätten blev det tydligen verkligen intressant när Polisen vill hävda att hastigheten var 40Km för hög medan man skrivit något helt anana på böteslappen. Han hade uppenbarligen väldigt svårt att förklara för rätten hur detta var möjligt.

Låt mig då bara påpeka att det är BETYDLIGT trevligare att slippa sitta i rätten, ifall man kan övertyga i förväg om att bevisläget inte är sådär glasklart jättebra. Alternativet att hoppas att nämnden skall tro på den anklagade, i stället för vad två rutinerade poliser har att berätta är inte lika bra. (Men det blir bättre pojkrumsbok, om man säger så)

Många tror att felaktiga sakuppgifter alltid är diskvalificerande, till exempel fel regnr eller en felaktig platsangivelse i böteslappen, men chansen man har i det läget är att använda detta i tid, så att åklagaren lägger ner. Är det så att man i rätten, med vittnesmål emot sig, skall hävda att en siffra blivit fel i regnumret eller att det var Kungsgatan, inte Drottningatan där man stoppades så kommer rätten att notera, korrigera och hellre lyssna på poliserna, som känner igen den åtalde, berättar vad som hände och förklarar varför det kan ha blivit fel i rapporten.