Är jag känslokall som inte gråter m.m?

Hej nyligen har en släktings fru gått bort och begravts efter en hemsk och lång sjukdom i njurarna.

Från det hon blev sjuk till begravningen har jag inte gråtit en enda tår även om jag bitvis varit på plats.
Har däremot varit trevlig och ett stöd för änkemannen?

Det enda som möjligtvis var respektlöst att jag fortsatte supa medans hennes njurar blev sämre och sämre.

lyssnade inte på en släkting som sa att jag kan få det också särskilt när jag häller i mig stora mängder sprit. Hade helt enkelt (drabbar inte mig tanken) såsom tex rökare brukar ha.

En annan (äldre släkting) sa nåt som gjorde mig förbannad nämligen orkar/ ska bunjacken gå på begravningen. Så nästa gång hon och jag träffades hälsade jag inte ens bara blängde

Kvällen efter råkade hon ut för inbrott och jag bara flinade och drog kommentarerna när jag fick reda på det framför två andra släktingar.

Nu blir det att öppna handväskan (självrisken för försäkringen)

synd att hon inte fick se att det blänkte till i mörkret.

Är jag känslokall som inte gråter på begravning m.m

samt kan dra sådana kommentarer om en äldre släkting som blivit mycket skärrad av inbrott för att den sagt nåt jag blivit sur över?

Är likadan. Jag lever inte längre, är bara vandrande död, känner inte mycket av något. Inkapabel till att skratta, gråta eller liknande, bara total likgiltighet. Det mest tragiska är väl att jag aldrig riktigt kommer att dö då jag aldrig riktigt levde.

Jag går inte ens på begravningar, så redan där är du bättre än mig.

Tittar man på hur världen ser ut. Eller tittar på vad användare på Flashback skriver stup i kvarten så är du rätt normal.

När jag känner att det är nåt fel på mig. Så känns det genast bättre efter att jag har besökt Flashback.

Jag tror snarare att du är omogen än känslokall. Du blir så ledsen över att en släkting ifrågasätter om du har ork att komma till begravningen pga ditt supande att istället för att bli ledsen så börjar du bete dig som en horunge. Hade du varit känslokall hade hennes kommentarer inte triggat ditt barnsliga beteende.

Håller med.

Alla har väl olika sätt att hantera olika situationer. Tycker du låter på gränsen till småskumm men inte allvarligt

Blev inte ledsen utan förbannad på släktingen som ifrågasatte om jag orkade för mig var det 100% att jag ville det

Hållit uppe med supandet i ungefär 3 månader nu.

Det finns normer och förväntningar. (Som man)
Jag fäller tårar om nån jag älskar går bort. Har med empati att göra.
Samtidigt så måste man inte göra nånting. Man är den man är. Skådespeleri är falskt, är man ärlig och visar sitt sanna jag så ligger man långt före många andra.

Och det ännu mer tragiska är att det var enklare och mindre läskigt att dö än att leva.

Det låter som att du är stolt över att inte relatera till andras känslor. Man måste inte bli ledsen själv för att man förstår varför någon annan är ledsen. Eller ens hålla med.

Har du svårt att relatera till andra? Att förstå varför de reagerar och känner som de gör, även om du tycker att deras reaktion är fel?