Altruism kräver uppoffringar

Jag har märkt att många som kallar sig altruistiska vill vara det utan att göra några personliga uppoffringar. Man säger sig värna om miljön men ändå tar man bilen istället för att cykla de där kilometrarna till Ica. Man vill att Sverige ska ta emot flyktingar, men man vill själv helst inte ta emot flyktingar i sitt hem. Utan någon annan ska stå för fiolerna och ordna bostad åt dem.

Män klagar över att kvinnor blivit så kräsna nu när de har lika mycket om att säga till om som män. Men att fler män får klara sig utan kvinnor kanske får vara värt uppoffringen för att uppnå jämställdhet? Sen att låta flyktingar gå före i bostadskön och att de får gratis tandvård handlar ju om att hjälpa människor som inte fötts under samma priviligierade välfärdssystem som vi svenskar har. Nej altruism handlar nog i slutändan om att några i slutändan måste dra ner sina brallor, böja sig framåt å lägga upp bajan i vädret och finna sig i att bli lite metaforisk rövknullade för det goda ändamålets skull.

Altruism har en kostnad som få är villiga att betala. Det bästa är om man, som du säger, kan framstå som uppoffrande utan att egentligen vara det - då får man godhetspoäng utan att betala kostnaden. Detta är ett klassiskt problem såväl i samhället som i den biologiska världen. Att vara altruistisk kan vara värdefullt om uppoffringen återbördas, men utan bindande avtal kan man inte vara säker. Ett samarbete som är gynsamt för involverade parter måste bygga på förtroende, dvs. på att avvikelser inte förekommer. Samarbete av detta slag är svårt att få tillstånd och upphör när en part blir utnyttjad av en annan. Inte ens parasiten kan utnyttja sin värd hur långt som helst.

Altruism är väsensskilt från egoism så länge vi låtsas att resurserna är oändliga i det första sysyemet men inte i det andra.

Arbetar vi med ändliga resurser i båda blir problemen snarlika.

Vad händer när Kalle och Anna vill ta samma resurs i anspråk för att hjälpa två olika hjälpbehövande?

Den del av begreppet altruism som intresserat filosofer, biologer, ekonomer, m.fl. har inget med ändliga och icke-ändliga system att göra. Altruism anses föreligga när en agent av något slag frivilligt tar på sig en kostnad. I biologin har detta klassiskt ansetts strida mot antagandet om att individer maximerar fitness. Inom ekonomi har altruism ansetts strida mot antagandet om rationalitet. The "gene's eye view" av teorin om naturligt urval löste på många sätt problemet med altruism inom biologin och inom ekonomi/rationell teori har spelteori och andra verktyg kastat ljus över problemet.

Det finns en utförlig och bra artikel på Wikipedia om altruism för den som vill veta mer: https://en.wikipedia.org/wiki/Altruism

Jag menade ändliga och icke-ändliga resurser i det jag skrev ovanför. Om resurser obegränsade så borde varje handling vara kostnadsfri och då existerar ingen altruism, som jag ser det. Att Kalle och Anna med begränsade resurser vill ta samma resurs i anspråk för en viss handling är som jag ser inget annat än en intressekonflikt oavsett om handlingen när den utförs är altruistisk eller ej.

Det är godhetssignalering. Inte altruism.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Godhetssignalering

Det där handlar om intressen mellan olika grupper, och att vissa gynnas på bekostnad av andra.
Altruism handlar mer om att ställa upp för sitt team och lita på att teamet ställer upp för dig.
Som den svenska tilliten t ex, som var en del av den svenska kulturen innan svensken fick lära sig att det inte finns någon svensk kultur. Idag är svensken ett splittrat folk, bestående av diverse konkurrerande grupper. Förutsättningarna för ett sunt altruistiskt beteende är borta, och istället öppnas möjligheten för nya bisarra användningsområden för denna annars sunda sociala mekanism.
Det verkar vara det du observerat.

Ja, jag håller med om att du måste offra för att vara en bra man

Det beror väl på hur man ser det och hur man idéntifierar sig själv. Du säger man ska cykla ist för bilåkning tex. Man kan se det som en bra grej att man får träning och där med inte offrar något utan frivilligt ändrar sitt liv till det bättre (träning osv)

Altruism kräver transaktioner snarare än uppoffringar skulle jag säga.
Ett system baserat på uppoffringar skulle knappast kunna bli stabilt nog för att överleva.

Helt riktigt också enligt mitt synsätt!

Altruism som inte är win-win-baserad benämns bättre självskadebeteenden.

You scratch my back I scratch yours. Uppoffringar som återbördas kan i förlängningen gynna båda parter. Ett bra exempel är det så kallade Fångens dilemma i upprepad form. Uppoffringen i Fångens dilemma består i risken att att bli utnyttjad och inte återbördad, men under vissa omständigheter kan samarbete komma till stånd som båda tjänar på trots att man oavsett vad motparten gör alltid själv har mest att vinna på att inte uppoffra sig i varje upprepad interaktion. Boken Evolution of Cooperation av Robert Axelrod behandlar ämnet strålande.

https://en.wikipedia.org/wiki/Prisoner%27s_dilemma

Det går att visa att samarbete är en så kallad Evolutionärt Stabil State (ESS) från rimliga och tämligen svaga antaganden i ett upprepat Fångens dilemma.

ESS: https://en.wikipedia.org/wiki/Evolut...y_stable_state