31-årige Deniz Arda hittad död i skogen Tyresta-Åva Stockholm 2021-03-02

Frågan är väl om någon någonsin hade blivit psykiskt instabil om vårt psyke varit så transparant?

Hur en självmordskandidat tänker just före "hoppet" är väl väldigt varierande men känslan att inte kunna uppfylla de förväntningar som ställs och därigenom känna sig som en belastning för omgivningen är väl en väldigt vanlig anledning. Skamkänslor. Att man är till en belastning för andra som skulle få det bättre utan mig tror jag är en av de allra vanligaste tankarna vilket i sin tur gör handlingen till, tvärtom vad många ger uttryck för, till det mest osjälviska agerande man kan föreställa sig. Man tar sitt eget liv för andras bästa.

Ensamhet, känna sig övergiven, verklig eller upplevd, är väl en annan anledning. Att känna sig helt utelämnad till sin egen förmåga att lösa en situation i ett skede i livet när man dessutom är påverkad av något i sin omgivning som t.ex. krav på att själv ta beslut eller göra val som ter sig omöjliga. Speciellt om det är en människa som är van att vara del av en grupp kan för många vara ett oöverstigligt hinder. Vidare en upplevd ensamhet och känslan att vara udda, att inte passa in, och inte kunna se ett slut på ensamheten och med den följande uppgivenheten kan vara nog så påfrestande.

Jag är en bit över sextio. Skulle gärna höra från någon annan som varit med ett tag, känner ni, har känt eller hört talas om någon enda person, oavsett typ av människa, som gått genom ett helt liv utan att ha haft åtminstone en period i sitt liv där de har ifrågasatt meningen med sitt eget liv?

Nej, tänkte väl det. Alla, vem dom än är, hamnar i svackor och jag upplever det som om högpresterande människor och människor med någon form av ledningsansvar har närmare till de stunderna där de ifrågasätter sig själva än de som helst bara följer med strömmen.

Stålmannen finns inte i verkligheten. Han är en tecknad fantasifigur.

P.S Välkommen till "Filosofiska rummet". D.S.

Och då är man immun mot livets alla prövningar menar du? D hade ett liv utanför sitt arbete också, precis som alla andra. Och nej, han tillhörde INTE SSG.

TACK för att du på ett så självklart och enkelt sätt ger ord till mina tankar. Fantastiskt läsning!

För femtioelfte gången. Han var inte det minsta högutbildad. Tvärtom. Han hade flera kortare kurser inom i stort sett samma område.
Hans betydelse för det svenska försvaret var tämligen ringa.

DA var fanjunkare. En respektabel men inte särskilt högt uppsatt militär.

DA var dessutom på "toppen" av sin karriär och kunde inte komma längre, såvida han inte vidareutbildat sig på militärhögskolan.

Så knappast en target för främmande makt, då det finns åtminstone hundratals högre uppsatta militärer i Sverige.

Dessutom, varför skulle polisen acceptera om främmande makt tog en duktig och kompetent militär av daga? De har ju avfärdat brott inom 1v efter fynd.

Sannolikt visste polisen långt innan fynd ungefär vad som hänt, därav det snabba och ytterst tydliga beskedet.


Karriären och omgivningens uppblåsta bild kan givetvis varit en del i att utfallet blev som det blev.

Tack, men mig behöver du inte bemöda dig om att upplysa om den saken. Jag föreslår att du även läser det citerade inlägget som jag svarade på. Allt gott!

Till er som påstår att man kan se om en person lider av psykisk ohälsa ,eller mår psykiskt dåligt : Ni har totalt fel.


Det syns absolut INTE kan jag berätta av egen personlig erfarenhet. Jag säger inte att Deniz nödvändigtvis led av psykisk ohälsa men man kan inte utesluta det eller bara utgå från det bara för att han inte såg ut att göra det.



En polare till mig tog självmord för några år sedan. Alla som kände honom visste att han mådde dåligt
men absolut INGEN kunde ana att han var självmordsbenägen. Han visade aldrig utåt sitt mående . Han höll uppe en fasad. INGEN kunde se utåt att han mådde dåligt. Det slutade med att han först skrev avskedsbrev på fejjan och sedan tog bilen till järnvägsspåret och hoppade framför tåget. Säg vad ni vill om psykisk ohälsa men påstå inte att det syns utåt alltid för det gör det inte.

Vet. Mitt inlägg var riktad mot den du svarade.

Uhh, hur ska du ha det? Om alla som kände din kompis visste att han mådde dåligt så kan man sluta sig till att jo, det syntes att han mådde dåligt.

Angående Deniz har väl inte en enda person gått ut och sagt att de visste att han mådde dåligt.

Det är därför helt olika saker: 1. Deniz: inte en jävel hade sagt att de visste att han mådde dåligt, sen tog han livet av sig en vacker dag. 2. Din kompis: alla som kände honom visste att han mådde dåligt, sen blev ni förvånade att han mådde så dåligt att han hoppade framför tåget

Läs mitt inlägg en gång till. Jag menar att psykisk ohälsa inte alltid syns utvändigt. Vad i mitt inlägg var oklart? Jag är helt övertygad om att min kompis hade kunnat leva idag om han fått den hjälp han behövt. Tolka mitt inlägg hur du vill men min bestämda uppfattning är att många inte förstår allvaret med psykisk ohälsa.

Jag har en fråga som berör förundersökningen rörande DA, vad har den för rubricering nu? Det var två förundersökningar som skulle slås ihop, en om människorov och den andra om, personen hittad som avliden.

Hoppas att det finns någon här som har kunskap och vill berätta om rättsregler kring förundersökningar. Utifrån föräldrarnas Facebook-inlägg förstår vi att de tror att deras son har bragts om livet, låt oss anta för stunden att de kommer att finna resultaten från förundersökningen otillfredsställande och slutsatsen otillförlitlig. Finns det någon instans de kan vända sig för stöd? Vad händer med sekretessen när förundersökningen läggs ned? Har föräldrarna rätt att ta del av samtliga dokument i en nedlagd förundersökning?

Hans kompis kanske förmedlade att han mådde dåligt, men men inte att han tänkte på självmord.

Deniz har ju uppenbarligen inte alls mått bra, men det syns inte utanpå och om han inte har berättat det för någon så har ingen kunnat veta det.