Vore vs vorde

Nyss hemkommen från ett kandidatuppsats seminarie där en diskussion uppkom om ordet "vorde". Enligt min mening är det synonymt med "vore" bara en äldre stavning. Andra hade aldrig ens sett ordet tidigare.

Någon flashbackare som har någon aning om ordens betydelse?

Vore=vara enlight ne.se

vorde fanns inte (edit. då det GIVETVIS var imperfekt)

Vorde är väl imperfekt konjunktiv av varda ('bli') medan vore är imperfekt konjunktiv av vara?

Om du menar, att han skulle bli olycklig, därför att jag vorde gammal före honom, så säger jag fy åt så lumpen klokskap. (Rydbergs Vapensmeden)

Jag tycker, att jag skulle älska dig dubbelt, om du vore gammal och grå (Gustaf af Geijerstams Boken om Lille-Bror)

Ja efter att ha googlat lite också så verkar det som om ni har rätt. Det enda stödet jag kunde finna till att det är en äldre stavning var:

"Ja, ther Sveriges chrona icke ville ther till bevillia, så vorde Frankerijke ställandes till hele verldennes dom, om icke han hade giort sitt ytterste till den gemene saken, och Sveriges chrone för ett så ringa ting schull den förlåtet, och vorde ther med heele alliancen uphäffven." ( J A Salvius till Axel Oxenstierna 27 febr. 1641)

Tolkar jag det fel ifall jag anser att de i detta fall använder vorde såsom imperfekt konjunktiv av vara?

För din och min skull hoppas jag att du kom hem från ett seminarium, närmare bestämt ett samskrivet kandidatuppsatsseminarium.

Verbet varda (=bli) är infinitivet som ligger bakom perfekt participet vorden, liksom förstås imperfektum vart (=blev).

Bibeln, 1917 års upplaga: Och Gud sade: "Varde ljus"; och det vart ljus. Formen varde är imperativ av varda.

Tyvärr har inte SAOB kommit till V ännu, men NEO säger:

varda verb vart, pres. varder, pret. part. vorden
• (nästan enbart pret. och äv. där provins.) bli: hon vart rädd; det vart bra med julgranen vid fönstret
KONSTR.: ~ PRED
HIST.: sedan runspråklig tid; fornsv. värþa, varþa 'bli; måste; komma att; råka ut'; gemens. germ. ord med grundbet. 'vända, vrida', besl. med lat. vertere 'vända, vrida'; jfr antvarda, utvärtes, vulen

Att konvertera är att varda omvänd.

I dialekter säger man xvis: Hon vart grön av avund.

Formen vorde torde(!) vara konjunktiv: Vad skönt om sommaren vorde solig. (=bleve solig)

Även där är vorde en form av varda i betydelsen bliva:
.. och bleve därmed hela alliansen upphävd.
... och skulle därmed hela alliansen bli upphävd.

Det var snabba och mycket bra svar, tack för det!

Vorden är väl perfekt particip som sällan eller aldrig används som annat än verb? Han är vorden människa eller Vorden människa kom han till jorden, men ej gärna En vorden människa. Jfr med t.ex. nymålad, som eg. formellt sett är perf. part. av verbet nymåla , men väl får sägas ha övergått till adjektiv (särkilt som verbet nymåla troligen aldrig används i andra former): Ett nymålat plank, men knappast Jaså, här står du och nymålar.

För din och min skull hoppas jag att du menar exempelvis...

ÅA:s språkliga frågelåda:

I vilka delar av landet använder man egentligen imperfektformen ”vart” (Det vart inte så bra dehäringa”)?

Jag vet att bekanta i Stockholm säger vart i stället för blev. Jag uppfattar det som provinsiellt stockholmskt, men det kanske används även i andra delar av norra Sverige?

här händer det att folk säger vart istället för blev

Minsann!

Undrar var gränsen går? Östergötland? Jag har aldrig hört en smålänning eller skåning säga ”vart”.