Varför kan man dömas för förtal även om det man säger är sant?

Varför? Anledningen är att de styrande inte vill ha ett samhälle där man offentligt kastar skit på varandra. Det handlar om ett slags renlighets-/snygghetskrav på samhället. Att kasta dynga på varandra är i allmänhet inget konstruktivt. Men det finns förstås tillfällen då det är befogat att oyfta fram andras klandervärda leverne eller brottslighet och då finns det undantagsregler som gör det möjligt att sprida uppgifterna om de är sanna. Så uppfattar jag det.

Jag skrev "de styrande" och menar då förstås de som stiftar vår lagar och som är demokratiskt valda.

PS
I många andra länder är det OK att förtala andra om det man påstår är sant. De har inte samma idé om politiker som befolkningens ordningsmän.

Många anser att det är dags mjuka upp förtalslagen om det kan motiveras av att man vill förhindra ytterligare brott genom att man som privatperson tillåts publicera domar och varna andra. Om det handlar om individer som visat sig vara farliga eller seriebrottslingar.

,

Jag skulle säga att de flesta andra länder ändå har vissa begränsningar här. I t ex Storbritannien är grundregeln att det inte kan ses som förtal om det som påstods var "factually true" - men detta gäller inte de flesta avtjänade domar, inte heller avsuttna fängelsestraff osv. Att hänga ut en person som har suttit på kåken eller gjort samhällstjänst osv är i stort sett olagligt i UK, i alla fall om det inte är en starkt offentlig person, en "kändfis" (och då har det ju ofta ändå stått i tidningarna med namn osv), enligt Rehabilitation of Offenders Act 1974. Tanken är förstås att personer som tidigare varit straffade inte ska behöva leva med skammens märke i pannan resten av livet utan kunna återgå till en normal tillvaro. Men det här gör det också olahligt att hänga ut ex sexbrottslingar - "han bor i ditt kvarter!" - så det är naturligtvis en kontroversiell lag.

Det finns också fall i England där domstolar har lagt en injunction, ett direkt förbud för media och andra att hänga ut en person med ett problematiskt förflutet eller som har fått ny/skyddad identitet. Ett exempel är den s k Agent Stakeknife, Freddie Scapaticci, som var chef för IRA:s "nutter squad", deras kontraspionmage och försvar mot "tjallare"i Nordirland under hela 80-talet -. men samtidigt fungerade som mullvad åt den brittiska arméns underrättelsetjänst i Nordirland, FRU! Detta är en fantastisk historia om, en kylig och farlig man som förvisso måste ha haft ballar av stål, och som vid flera tillfällen testade gränserna för vad han kunde göra. Under 90-talet flyttade britterna ut honom till England och han fick en ny identitet, men runt 2005 kom historien ändå ut i några brittiska tidningar. MI5 skyddade honom och såg till att en domstol etablerade ett förbud för journalister att koppla ihop storyn om Stakeknife med hans verkliga namn eller ens försöka intervjua honom, ioch sedan fick han i storet sett vara i fred fram till sin död våren 2023 (han levde på äldre dar i det idylliska Guildford utanför London).

När Scapaticci dött upphörde denna injunction, och nu kunde BBC m fl gå ut med dokumentärfilmer och annat där man berättade mer om historien - mycket av detta hade säkert legat förberett medan man väntade på att han skulle gå hädan. Det är nästan säkert att han beskyddades inte bara av domstolens yppandeförbud utan också av den brittiska regeringen.

"Stakeknife: The Spy That Got Away with Murder" (underbar och förfärande dokumentär från BBC våren 2023):_ https://www.youtube.com/watch?v=AsCW9t_WA_M

Jodå, det finns förstås nyanser. Jag ville bara peka på det centrala d.v.s. att den svenska rättsordningen är mer stikt mot förtal än många andra.

Mmm. I England blev utpressning förresten inte ett brott förrän mot slutet av 1960-talet, 'och detta sammanföll med avkriminaliseringen av homosexualitet. Det här pekar på en inte särskilt trevlig attityd att "skvaller kan vara finemang, det gör att vanligt folk håller uppsikt över varandra och dessutom kanske underrättar polisen" (eller prästen, läkare eller andra befattningshavare).

Utpressning kan ju också röra sig om sådant som inte är egentliga brott, men som man ändå inte vill att andra ska behöva känna till, t ex trassliga affärer inom familjen eller liknande - ett slags hot om förtal i närmiljön.

Jag undrar hur många förtalsbrott som begåtts mot Anna Book.

Ja, verkligen.

Jag minns någon som berättade att lokalbefolkningen på Fårö undvek att berätta för journalister och utsocknes var diverse medieskygga kändisar bodde, eller t o m gav felaktiga anvisningar. De visste mycket väl var t ex Ingmar Bergman höll till, men höll tyst om det. En polare till mig som var uppe på ön runt 2003 hade faktiskt lyckats ta reda på var den stora Bergmanska egendomen låg; den var omgiven av skog och vette ut mot en strandvik - men när han och några vänner tog en tur in i skogen och stötte på ett stängsel så stod det förstås inte "Bergman" på skylten utan bara "Privat område".

Lagen är ju anpassad så att personer i offentlig ställning, som t.ex. Eliason, får tåla sådan rapportering, medan privatpersoner har ett större skydd. anledningen är väl att motverka pöbelvälde med ryktesspridning där folk använder "sanningen" om andra för att ta ut personliga vendettor etc.

Gammalt inlägg jag svarar på, men det är fan sant. Varför är det OK för expressen, eller Aftonbladet eller andra tidningar att EXTREMT tydligt fötala någon bara för att de är nyheter. Med extermt menar jag att de når ut till så många och borde vara ännu mer olagligt än om en privatperson skriver ett inlägg på Facebook om någon.

Det jävliga är ju att även om tidningen fälls så drabbar det väl värst den ansvarige utgivaren av tidningen och en verkar ändå inte få samma hårda straff som om jag som privatperson påstått samma saker. Expressen kan ha rätt och jag kan ha rätt, men jag straffas hårdast som privatperson. En enskild journalist straffas väl inte alls utan den som straffas en aning är väl ansvarig utgivare?