7 år med derealisation. Kommer jag nånsin bli av med åkomman?

2014 slog det till.
Jag satt framför datorn och det sa bara PANG och slog till från ingen jävla stans.

Och sedan dess har jag gått med det konstant.

I början var det ett helt jävla helvete men nu har jag lärt mig att leva med det. Tråkigt nog.

Det är jätte svårt att förklara för någon hur man upplever det. Folk kanske tror att jag är galen.

Omgivningen känns helt enkelt overklig.
Tillexempel som en känslomässig dimma.
Här är en perfekt bild på hur jag har det.

http://www.bilddump.se/bilder/202102...28.167.247.png

Och tänk er att gå runt sån 24/7
Vilket helvete!!!!!!!

Varför det slog bara till det vet jag inte?
Psykolog som jag träffat innan tror att det har med min trauma att göra som jag upplevt i barndomen. Att jag blivit misshandlad och våldtagen flera gånger tex.

Kommer detta nånsin gå över?
Jag tror helt ärligt inte det. Jag har levt med det i 7 år snart och det lär nog aldrig klinga av.

Jag har dock mycket huvudvärk. Nästan dagligen. Så jag käkar mycket Alvedon.

Först trodde jag det var något fysiskt när jag inte visste vad derealisation var för något. Men de har redan tittat på min hjärna (EEG) och hittade inget.

Jag har autism , ptsd , borderline som diagnoser. Kanske någon diagnos som utlöst detta? Vad vet jag?

Min läkare vill att jag ska testa cirpralex, alltså escitalopram som är antidepressiva. Och jag är skit rädd att det bara ska bli värre och inte bättre. Vet inte riktigt om jag vågar testa mig på det. Men det finns väl inget lyckopiller mot detta.

Någon mer som känner igen sig?
Har ni haft det?
Hur blir man bra?

Jag beklagar så djupt.

Du är inte ett offer.
Du ska bli bra.
Du ska leva ett fantastiskt liv.

Programmera in detta och skit i allt annat så ska du få se på ett och annat.

Vad är din egentliga problematik. Du bor på LSS.

Skulle man kunna säga att du mår inte så dåligt att du är beredd att testa medicin? Kan man då säga att du kanske inte mår så där jättedåligt, trots allt? Jag menar, att om man mår riktigt, riktigt dåligt tar man väl alla chanser man kan få? Desperation, typ? Någonting säger mig att du är kvinna, du vill bli hörd, bekräftad, och struken medhårs?

https://www.google.com/amp/s/acoachc...tion-dpdr/amp/

Föreslår Iktorivil.

Ge gärna en källa där det framgår att medicin skulle hjälpa mot derealisation.

Du blir av med det genom att meditera. Det du känner är din energikropp.
Jag råder dig att läsa i tråden om astralprojektion här på flashback. Du kan även bolla med mig om du fastnar.
Tanken är att du ska lära dig skilja mellan den fysiska 3D-kroppen och din 4D-energikropp. På så sätt kommer du ur det..

Om du visste hur många det är, som just har upplevt den där plötsliga - fullständigt överrumplande attacken, eller anfallet. Det kommer från ingenstans, och man är TOTALT maktlös. För dom flesta av oss rör det sig om en en-gång-i-livet-upplevelse, men i ditt fall tycks det upprepa sig.
Det var någon läkare som sade; En gång är ingen gång, men två gånger är en sjukdom. Mitt tips är att du googlar runt på folk som blivit bättre av SSRI medikament, så du inte omedelbart avfärdar pillrena som skräp.

Psykologi: allmänt --> Psykisk hälsa
/Moderator

Hur kan man ens få så många diagnoser?

Hur är dina föräldrar? Många frågor alltså.

Derealisation är ofta något som kommer när man är ung vuxen men det brukar försvinna av dig själv. Hade det själv ett tag när jag var strax över 20.

Men med så många diagnoser vet jag inte. Skulle testa de mediciner som doktorn rekommenderar. Jag menar, det kan väl knappast bli sämre?

Alla dina diagnoser kan ha utlöst det där, särskilt när du har dem i kombination. Snacka med en läkare. Utifrån vad jag har förstått är derealisation ofta en reaktion på långvarig ångest och inre stress. Ångestdämpande kan funka.

Iktorivil fungerade bra för mig.