Jag blir upprörd när folk tar bort mig som vän på Facebook

Hur många kommer på ens begravning? Det är väl dom som tror dom ska eller vet dom ska ärva.
Var en gång bortrest, blev lite hastigt, och glömde ta bort posten. Brevlådan var full efter 14 dagar men ingen som ens bemödat sig kolla fast min bil stod på samma plats bredvid brevlådan. Hade ju kunnat ligga död eller allvarligt skadad/sjuk.
Har slutat uppdatera min facebook men ingen hör av sig telefonledes ens.
Det säger ju allt om ens värde.

Nog många som har det som du tyvärr. Förfärligt.

Bättre slänga käft med er här
Alltid nån som har tid eller så får man några trollkommentarer

Tillhör de som tar bort vänner. För cirka ett halvår sedan rensade jag bort över 150 personer. Personer som jag haft väldigt lite kontakt med eller inte haft någon kontakt med alls (vänners vänner som frågat.)

Jag är idag mycket mer selektiv med vilka jag blir vän med. Ett skäl till det är att ens flöde fylls av så mycket ointressant samt att jag inte ser något värde i att vara "vän" med någon som jag egentligen inte är vän med.

Jag kanske har hårdare krav på en vän men jag har hellre färre och bra/nära vänner än många "bekantskaper" som FB egentligen handlar om.

Till er som har problem med att ni tas bort, undrar jag varför det är så viktigt för er? De kommentarer jag läst hittills i denna tråd visar att ni inte är ett dugg intresserade av "vänner" utan mer av en "siffra" att visa upp. Det är antalet som gäller och då är frågan vad ni tillför som "vän" med någon? Skulle tro att många av er måste jobba med känslan av "rejection". Det är där jag tror skon klämmer för många av er.

Frågan är väl snarare varför en vuxen människa har facebook

När jag skaffade facebook nån gång 2007 (?) då det var nytt så kände jag inga svenskar som hade det utan det blev att hålla ihop med folk och typ dela sitt fotoalbum/skicka vykort till folk jag kände i USA och Australien.
Hade tidigare ICQ som messenger och "pratade" med folk runt klotet men ingen jag kände hade det heller då.
Jag har blivit mera vuxen sen 07, tror jag, det är för fasingen nästan 15 år sen!!
Det var inga barn som hade facebook då.

Senast var det en brud jag hade stött lite på. Spela roll.

av mina 100 vänner ringer ingen mig. Men jag ringer heller inte en enda av dem.

Den brud jag gillar lägger jag inte till och hon har inte lagt till mig. Det betyder faktiskt ingenting negativt.

Frågan är väl snarare varför du fortsätter använda Facebook? Själv så raderade jag mitt konto för över 8 år sedan. Det bästa jag gjort på länge!

Generellt så är bekanta och spökvänner inte mkt att hålla i handen när det blåser snålt.

Funkar bra att skugg-avfölja tycker jag. Då hajar muppen aldrig vad som hänt och jag slipper se någon mer uppdatering.

Gjort så med äldre släktingar som helt saknar netikett, samt bekanta som ska trycka sin politiska åsikt på allt och alla.

Precis så.
De kan vara sådana som sett programmet om vad sociala medier gör i ens hjärna och de inser att de skapat ett beroende.

Det kan vara sådana som med jämna mellanrum tar bort vänner de inte har i sin närmsta vänkrets.

Det kan vara av vilken anledning som helst, och även om det skulle vara personligt så har det ändå inte med Ts att göra, bara den andres historia.

Facebook är ett gissel. Bara ta bort skiten. Instagram är ok i syftet "Jag vill se vältränade kvinnor puta med baken i leggings" men bortom det helt onödigt.

Bara lägg ner skiten i övrigt så blir du lyckligare (jag lovar)