Har ni fått ärva pengar av era föräldrar?

Ja, har ni fått ärva pengar av era föräldrar?
Eller vet ni med er att ni kommer att göra det om dem har besparningar?

Ni som fått, hur mkt har ni ärvt?
Ni som inte fått eller vet att ni inte kommer få känner ni er svikna?
Har föräldrar ett ansvar att ha besparningarna till sina barn och låta dem ärva?

Jag förstår föräldrar som vill leva livet med dem pengarna de kämpat för men å andra sidan så kan jag tänka mig att det känns jävligt surt att inte få ärva något när samhället är som den är och att bostad, bil osv är så jävla dyrt.

Vet inte om mina föräldrar har pengar eller inte. Men tror dom betalat av huset iaf. Har dock 4st syskon, så ifall vi ärver huset delas det på fem. Kanske är värt 1.5-2 mille.
Om mina föräldrar har pengar hoppas jag att dom lever upp dessa (hög tid nu isf då dom snart är 75 båda två).
Men tror inte det finns några pengar. Jag har alltid velat stå på egna ben, så mig spelar det ingen roll.. Förtjänar egentligen inte heller att ärva något

Hur tjänade dina föräldrar ihop sin förmögenhet?

Om dom själva ärvde den så är det snyggt att låta minst lika mycket fortsatt gå i arv, omräknat i dagens penningvärde.

Om dom själva har jobbat sig till pengarna så måste du fråga dig själv vad som hindrar dig från att tjäna ihop egna stålar...?


Problemet med att luta sig tillbaka och invänta ett arv från föräldrarna är att minst halva livet hinner gå ifrån dig innan du kan lägga vantarna på degen. Du är liksom medelålders innan dom kolar.


Mitt råd är att hoppa in i ekorrhjulet och börja spara från lönen.
Arvet kanske kommer så småningom. Eller inte.

Inom 10 år kommer mina föräldrar ärva typ 7-10 miljoner kronor iallafall, men det går till dom, Hur mycket jag får av det vet jag inte än

Arvet efter pappa för min del var 1.8 miljoner,känner jag mig sviken nja lite grann grejer försvann
för skitpengar.

Farsgubben är en expert på att slösa bort pengar och på mors sida finns det inga pengar.
Hade kunnat ärva miljoner men kommer troligtvis ärva kanske 100 000 kr. På ett sätt har det varit bra, har alltid vetat att jag behöver stå på egna ben och hitta egen försörjning. Samtidigt är det inte kul att ha massor med miljoner i lån, lån som jag vet att framtida arv skulle kunna betala av.

Föräldrar har ett stort ansvar att uppfostra nästkommande generationer till god försörjning. Sedan hur man gör det, har inget med arv eller inte.

Nej, mina föräldrar lever fortfarande och det är jag glad för.
Om jag får ärva någonting vet jag inte man kan ju hoppas men samtidigt vill jag att mina föräldrar kan leva bra sina sista år, så jag räknar inte med någonting.
Dock har jag fått hjälpa dem lite senaste åren så jag vet att de är obelånade och har en slant att leva på, så troligen blir det en slant. Gissningsvis en tredjedel(har 2 syskon) av deras nuvarande bostad.
Men det viktigaste är att de mår bra och kan få ut något gott av sina senaste år, min ekonomi är inte baserat på något arv.

Förhoppningsvis är mina barn långt in i medelåldern med en stabil ekonomi när jag viker hädan, för om jag känner mig själv rätt kommer jag inte ha ett enda korvöre kvar när jag dör.

Min pappa dog när jag var 23, ärvde då 1,5 miljoner vilket såklart underlättade livet lite men i ett större perspektiv så betyder dom pengarna ingenting alls. Hade utan att blinka bytt alla pengar i världen mot att få ha min pappa i 30 år till.

Ärvde en hel del, och blev väldigt överraskad att det var så mycket när det väl hände, hade noll koll på att de var så välbeställda. Hade nått den åldern att jag ändå hade koll på privat ekonomin. Har nu mera ett deltidsjobb och kan pensionera mig i morgon och leva gott fram till ålderspensionen.

Ärvde några årslöner.
Har inte förbrukat en spänn av det utan allt bara växer till sig.
Kommer gå till nästa generation.
Nu gäller det att uppfostra nästa generation i hur man förvaltar pengar.
Det är jag rätt säker på att jag klarat bra så jag är inte orolig.
Det får inte bli enligt den klassiska formeln.
Första generationen förvärvar.
Andra generationen förvaltar.
Tredje generationen fördärvar.

Som svar på dina frågor så bryr jag mig inte om arv överhuvudtaget. Jag har så jag klarar mig ändå och har mycket över varje månad. Tycker det är bättre att dom använder upp pengarna och gör något roligt istället.

Varför skulle det kännas jävligt surt att inte få något arv? Har man det tänket så är man förbannat girig och inte unnar sina föräldrar att ha roligt medans dom lever.

Farsan har passerat snittåldern men är fortfarande pigg.
Där väntar ca: 8M.

Om jag lämnar in först får båda mina barn dela på ca: 10M,
med farsans pengar inräknade.

Sedan får vi se när och hur saker och ting sker...