Befäl som säger "Svar Ja"

Vore det bättre om ungdomarna svarade.
A men tjena
Ah
Ah typ så
Eh
Meh
?
Svar nej. Tydlighet är att föredra här.
Och eftersom Svar slutar på r tvingas du artikulera Ja, det bli stor skillnad då på "ah" och Svar: Ja.
Du kan också se det jämförbart med att någon säger: lyssna nu, när de har något viktigt att säga.
Ordet svar spänner öronen så att nästa ord ja eller nej uppfattas tydligt.

Sen om detta språkbruk tas med in på ett kontor, då är det att gå till överdrift.

Om man konsekvent är övertydlig kan även de mest korkade begripa. Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk, vilket är extra sant i det militära.

LV6 ligger inte i Göteborg utan det ligger i Halmstad för att förtydliga lite

C-MEDDELANDE - C-MEDDELANDE
Fram till 1994 låg Lv6 på Kviberg i Göteborg.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Luftvärnsregementet
KLART SLUT

Tack för förtydligandet. Själv, när jag ringer till en annan enhet, så ringer jag direkt till personen i fråga på dennes nummer, eller via växeln. Det var längesedan vi hade en kompanitelefon som någon stackars soldat satt och svarade i annat än under övning eller motsvarande. När dock så väl sker så brukar jag fråga efter befattningar eller anropssignaler. Att fråga efter löjtnant Andersson är ungefär lika mycket en chansning som att fråga efter ett förnamn. Men det är ju min personliga preferens såklart.

I övrigt så har jag under mina 20+ tjänstgöringsår hört flertalet presentera sig, även bland kollegor och inte enkom till rekryter, i formen av grad, förnamn, efternamn. Men vad vet en malaj, eller hur?

Det låg i Göteborg innan det flyttade till Halmstad.

Tack för klargörandet, det var mer än jag visste!

Ja söker man någon är det ju enklast att ringa växeln och direkt. Men pratar man med värnpliktiga om de ex vara på en CFU brukar de stå som frågetecken om man pratar om deras lärare med annat än grad. Lt Andersson bärgare med skägg funkar oftast bättre som beskrivning än Anders Eriksson från xxxx.

Jag tycker inte det är konstigt att svara med grad och efternamn och förstår inte riktigt vad problemet är om de presenterar sig med det. Framför allt om det ska vara i en mer offentlig miljö typ någon stackars furir eller korpral som ska ha förbandets instagram, och kanske vill göra sig lite anonyma.

Mina egna underställda vet säkert mitt förnamn men jag tror inte och ser inte behovet att andra som jag har någon vecka vet det. Min grad namn och befattning räcker.

Något som stör mig mer i isåfall är majorer/övlt som gärna vill berätta vilka 6 nedlagda regementet och 3 BA missioner de varit på om de ska hålla ett 2 timmars föreläsning.

Man ska hinna fånga åhörarens uppmärksamhet innan svaret kommer (tala först om att du tänker säga något och säg det sedan) . Över radio är det inte ovanligt att första stavelsen försvinner (avsändaren måste hinna trycka knappen i botten och brusspärr etc i mottagaren måste öppna, det är inte som en telefon som sänder hela tiden) och då är det bra att undvika enstaviga svar.

haha, du är ju mongo du måste skämta.
Hela processen bygger på att kunna ta emot en order, återge den ordagrant, uppfatta vem som frågar, vad det gäller.
ALLA som anmäler sig till ett högre befäl måste anhålla om nummer, efternamn samt en fråga.
Ibland fick man svaret beviljas inte, men oftast gick det bra.

Mitt under skytteträning, kunde det bli Kapten , Johansson anhåller om att gå på toaletten

Så är det. Har vandrat ut i det civila och blivit ett stilgrepp (men var nog ett stilgrepp militärt utanför radiokommunikation dessförinnan).

Jag har faktiskt hört liknande uttryck i ett annat sammanhang vid två olika tillfällen, föreningslivet.

Vid årsstämma har ordförande ställt en fråga liknande detta:
Ordförande: "kan vi ge styrelsen fullständig ansvarsfrihet för det gångna året?"
Närvarande medlemmar: "ja" *i nått sånär takt*
Ordförande: "svaret är ja" *bank med klubban*

Liknande scenario har jag alltså upplevt i två olika föreningar med vitt skilda styrelser och medlemmar. Jag tror ingen av dessa är/har varit officer. Den ena personen vet jag helt säkert. Däremot har de säkert varit värnpliktiga.

Visst, det låter kanske lite märkligt men som flera redan har påpekat blir det helt omöjligt att missförstå. Man får dessutom ytterligare tid på sig att förbereda sig i för det faktiska svaret samt att medlemmarna i detta fallet får ett kvitto på att ordföranden uppfattat rätt och har möjlighet att invända.

Det är väl ännu värre i amerikanska filmer där soldaterna vrålar "SIR!! YES, SIR!!!" Skitjobbigt att höra.