Befäl som säger "Svar Ja"

Lutar väl åt att vara ett översittar beteende? Du ställde frågan. Du får ; Svar Ja, som ex. Ingen osäkerhet bakom svaret utan påvisande att man vet svaret genom att säga, Svar Ja alt Svar Nej. Gäller ju såklart de som står i beroendeställning då.

Bara en tanke, behöver inte stämma. Men kolla hur många gånger en sådan person ställer existensiella frågor. Det gör dom inte öppet då dom inte vill utge sig för att vara osäker, i deras ögon en "osäker individ".

Hade en arbetskollega som höll på sådär. Ett riktigt jävla as var han och han erkände inte att han hade fel, då va han tyst helt enkelt. O fel hade han i mycket. Sådana personer är rädda för det okända helt enkelt så de gör sig själva till att vara robotliknande med fokus på ett visst mål. Arbetskollegan kunde dock säga; jag vet inte. Men det syntes att han skämdes och att det sved och han blev tyst upprörd över att ha fått en fråga han inte kunde svaren på. Irriterad med andra ord.

Livet i det militära är speciellt och det blir såklart en jargong som sprider sig. Den ”vandrar” sedan från befäl till värnpliktiga, från kull till kull och från regemente till regemente - på vägen försvinner det ursprungliga syftet och övergår till ren jargong.

Den ursprungliga anledningen var (som jag fick det förklarat för mig) att man inte ska missa meddelandet i en stressig situation över radio. Det är lätt hänt att man exempelvis börjar prata samtidigt som man trycker på sändknappen på radion, framförallt om man är stressad. Använder man då väldigt korta meddelande som ”ja” och börjar prata en halv sekund för tidigt är svaret lätt försvunnet i etern vilket kan vara förödande om man har otur, alternativ bara leder till väldigt irriterande och tidskrävande önskemål om att man ska ”repetera”...

Att sen använda samma utryck i helt normala lägen, eller ännu värre - i det civila är såklart jävligt töntigt.

Många utan någon som helst koppling till militären plockade nog upp det i Nile City dessutom...

Allt handlar om tydlighet under stress. Som man övar kommer man kriga. Samma anledning man använder bokstaveringsalfabetet, ingen information ska kunna missförstås.






Alla yrkesgrupper har sitt fikonspråk. Jag gillar militärens.





Jag hoppas resten av samhället återgår till detta. Inför titlar och kräv tydlighet. Inget jävla likgiltigt "mmm..." när man ställer en fråga eller ger en order. Ja doktorn. Genast doktorn. Förlåt doktorn.




Luktar "Code Red".




Snack. Min favorit är "längre steg och oftare". Underbar. Kör den på barnen ibland.

Dagens unga gör lumpen och ifrågasätter allt som har fungerat i åtskilliga generationer tidigare. Kan ni inte bara göra som ni blir tillsagda? Vänta att utvärdera det tills när ni är klara, inte under tiden, och har helheten. Undrar ni något så fråga den det berör direkt när ni undrar.

Det handlar bara om tydlighet.

Om det blåser som fan, eller över en radiolänk, så tillför "svar" en extra tydlighet, som en etikett före "ja" eller "nej"

Det är någon militärmentalitet som gör det. Vissa inom myndigheten lägger sig till med ett onormalt och stolpigt språk för att det låter mer militärt uppfattar jag det som. Vissa pratar så även utanför jobbet. Det har inget med tydlighet eller liknande att göra.

Något som alltid roar mig är personer som säger "jag heter (grad) (namn)". Ännu aldrig sett någon som har Kapten som namn på körkortet.

Det har en praktisk anledning: I vissa situationer är det viktigt att uttrycka sig tydligt, t.ex. vid radiokommunikation där ljudkvalitén inte alltid är den bästa.
I engelsktalande länder är det vanligt förekommande att "yes" och "no" ersätts med "affirmative" och "negative" av samma anledning.

Man anger riktning för kommande information.

"Tre streck till höger om trädet.."

"Kontakt 200 meter klockan 11, fyra stycken."

Så att säga svar ja. Är helt korrekt om man är en krigare.

Det bästa är en släkting till mig som på bröllop fick frågan om han tager bruden att gifta som äkta maka.

SVAR JA

Nu kan det ju ha att göra med att mitt förnamn använder jag privat bland vänner och familj. Ingen värnpliktig behöver använda annat än grad när de tilltalar mig och vid behov kan efternamn nyttjas. Om jag ringer ett annat kompani/bataljon och frågar efter Jens Eriksson är det troligare att jag når fram om jag säger Lt Eriksson. Framför allt om jag pratar med en soldat eller värnpliktig som kanske inte ens vet förnamn på sin kompanichef.

Klart dock att det blir jobbigt för er malajer att presentera er.

"Kontakt 200 meter klockan 11, fyra stycken."

var väl lite otydligt.
Man borde väl skrika

"Information: Kontakt 200 meter klockan 11, fyra stycken."

Om det inte är ett svar på en fråga, så att det framgår tydligt,
om man nu måste tala om att ett svar på en fråga är ett svar på en fråga.
Men det är ju fortfarande lite otydligt vem informationen riktar sig till.

"Information till menig Korv Bajs: Kontakt 200 meter klockan 11, fyra stycken."

Fast det hade ju fortfarande varit lite otydligt vem informationen kommer från.

"Information från Fänrik Hansen till menig Korv Bajs: Kontakt 200 meter klockan 11, fyra stycken."

Hade varit bättre.

Är det inte så enkelt som att man gör meningen "lite längre" för att det ska gå fram?

Typ att det inledande ordet "svar" får lyssnaren uppmärksam så att inte "ja" som bara tar en bråkdels sekund att säga drunknar i brus eller tappas bort.

Precis, ungefär som Giv akt. Ett ord för att ”varna” för nästa. Sedan kan det ju vara en idiotförklaring av TS, dum fråga får övertydligt svar.