En ungkarl är en ogift man? Kan vi ha begreppsanalyser?

Att en ungkarl är en ogift man är något som vi oftast förstår som något som vi inte behöver undersöka. Allt som krävs är en analys av begreppet "ungkarl". Till skillnad från påståendet "Ungkarlar är inte måna om hemmet", som ju är något vi får undersöka (kanske genom enkäter). Det slår oss på ett direkt sätt att dessa två påståenden är väldigt olika. Det känns uppenbart vilket som är analytiskt och vilket som är syntetiskt.

Om vi vet någonting om ogifta män, så vet vi också vad en ungkarl är. Vi vet sanningsvillkoren för ungkarlar enbart genom att veta vad orden betyder. Det är alltså en ren tankeövning. Ogifta män innehålles i begreppet ungkarlar. Vi behöver inga empiriska data.

Men om det bara är frågan om en analys, att det bara är synonymer, vad har vi då lärt oss? Vi föreställer oss ofta kunskap som något som lägger till något nytt. Har vi gjort det här, med en analys?

Och vad betyder det egentligen att ogift och man innehålles i ungkarl? Om vi säger att de är synonymer, så kanske vi undrar vad en synonym är. Och om vi har svaret på det, så undrar vi vad det är. Och så vidare.

Är det kanske bara en fråga om tradition att vi säger att ungkarlar är ogifta män? Om vi glömmer den traditionen om säg 100 år, så kanske vi får undersöka den saken med hjälp av empiri. Vi har vid det laget ingen lingvistisk kompetens att undersöka analytiskt vad ungkarlar är.

För att korta ned det. Är begreppsanalyser värdefulla?

Det finns en intressant genusanalys i detta ord. Jag upplever att ordet ofta används positivt, som i meningen "Han är ungkarl, kör sportbilar och inreder sin man cave, hö hö". Medans för kvinnor finns inget motsvarande begrepp som vanligen används på ett så positivt sätt. Ungmö? Aldrig hört nån säga det om en ogift kvinna.
Tydligen är det så skamligt i patriarkatet med ogifta kvinnor att det inte ens existerar ett vanligt förekommande ord för exakt samma sak men syftandes på en kvinna i stället för en man?
DET är skamligt. Att vi ibland pratar som att årtalet var 1820 och inte 2020.
Feminismen och genusvetarna behövs. Tro inget annat.

Jag tror begreppsanalyser är värdefulla när det finns något att analysera. Min tolkning har alltid varit:

Ungkarl: Aldrig gift.
Ogift: Alla ungkarlar samt de som varit gifta men är skilda.
Skild: Alla som varit gifta men genomgått skiljsmässa.
Gift: Någon som ingått äktenskap och fortsätter att stanna i det.

Finns det något problem med den tolkningen?

Det är väl där den lingvistiska kompetensen kommer in. Den kan ju förändras genom åren

Ja, att den "lingvistiska kompetensen" kan "förändras genom åren" betvivlar jag inte men det saknar betydelse enligt mig, för jag menar att ordet ungkarl är definierat av människor i ett sammanhang som en negation till äktenskap eller för att uttrycka mig med Wittgensteins ord som ett språkspel. Vad som för mig är betydligt svårare att besvara ifråga om syntetiskt och analytiskt är matematiken. Är heltalen att förstå som syntetiskt eller analytiskt? Att 2+1=3 utan att vi behöver undersöka saken. För Wittgenstein är även matematiken ett språkspel som definieras av sina egna regler och när man läser Euklides så är det ett reptrick han tar till, när axiom som inte förklaras används som utgångspunkt.



Nej, för om någonting ändras "genom analys" så är det per definition att betrakta som syntetiskt. Att tre är större än två behöver liksom inte analyseras och inte ens genom att man "måste resonera sig fram och kolla massa olika källor för att fram definitioner. Filologi".



Jag anser att den inte kan förflyttas, utan är något konstant.



Det må vara hänt men matematiska sanningar är desamma oavsett vilka "kognitiva processer, och vad vi fyller hjärnan med är väldigt olika i kulturer, historiskt och geografiskt" eller hur.