En ungkarl är en ogift man? Kan vi ha begreppsanalyser?

Att en ungkarl är en ogift man är något som vi oftast förstår som något som vi inte behöver undersöka. Allt som krävs är en analys av begreppet "ungkarl". Till skillnad från påståendet "Ungkarlar är inte måna om hemmet", som ju är något vi får undersöka (kanske genom enkäter). Det slår oss på ett direkt sätt att dessa två påståenden är väldigt olika. Det känns uppenbart vilket som är analytiskt och vilket som är syntetiskt.

Om vi vet någonting om ogifta män, så vet vi också vad en ungkarl är. Vi vet sanningsvillkoren för ungkarlar enbart genom att veta vad orden betyder. Det är alltså en ren tankeövning. Ogifta män innehålles i begreppet ungkarlar. Vi behöver inga empiriska data.

Men om det bara är frågan om en analys, att det bara är synonymer, vad har vi då lärt oss? Vi föreställer oss ofta kunskap som något som lägger till något nytt. Har vi gjort det här, med en analys?

Och vad betyder det egentligen att ogift och man innehålles i ungkarl? Om vi säger att de är synonymer, så kanske vi undrar vad en synonym är. Och om vi har svaret på det, så undrar vi vad det är. Och så vidare.

Är det kanske bara en fråga om tradition att vi säger att ungkarlar är ogifta män? Om vi glömmer den traditionen om säg 100 år, så kanske vi får undersöka den saken med hjälp av empiri. Vi har vid det laget ingen lingvistisk kompetens att undersöka analytiskt vad ungkarlar är.

För att korta ned det. Är begreppsanalyser värdefulla?

Det finns en intressant genusanalys i detta ord. Jag upplever att ordet ofta används positivt, som i meningen "Han är ungkarl, kör sportbilar och inreder sin man cave, hö hö". Medans för kvinnor finns inget motsvarande begrepp som vanligen används på ett så positivt sätt. Ungmö? Aldrig hört nån säga det om en ogift kvinna.
Tydligen är det så skamligt i patriarkatet med ogifta kvinnor att det inte ens existerar ett vanligt förekommande ord för exakt samma sak men syftandes på en kvinna i stället för en man?
DET är skamligt. Att vi ibland pratar som att årtalet var 1820 och inte 2020.
Feminismen och genusvetarna behövs. Tro inget annat.

Det du tar upp är skillnaden på kunskap a priori och kunskap a posteriori.
Kant menar att det finns vissa kunskaper som är oss inneboende (a priori) vilket begreppstolkningar kan vara. Han menade att moralen var en sådan kunskap.
Sen finns det kunskap man behöver bekräfta (a posteriori) som inte går att bekräfta i sig självt.
Exempel:
A priori. Alla unkarlar är ogifta. Det är sant utan att man behöver undersöka det då det per definition stämmer.
A posteriori. Alla unkarlar dricker öl. Det är inget som kan antas i begreppet ungkarl. Det behöver undersökas för att kunna stämma.

Begreppsanalayser kan således vara värdefulla för att, om inte annat, komma fram till kunskapens "form". Om det du analyserar visar sig vara a posteriori eller priori spelar roll för synen på begreppet. Och i förlängningen begreppets användning och "vikt". Moral exempelvis.

Jo jag är medveten om detta, men det har skett en del utveckling av analytisk/syntetiskt och apriori/aposterori sedan Kant. Exempelvis Quines Two Dogmas of Empiricism.

För vad betyder det att något innehålls i ett begrepp? Quine undrar detta i den artikeln jag listade ovan. Det urartar bara i en "varför då då?" när man ska förklara vad analytiskt är. Man kan kalla det för per definition, eller synonym, osv, utan att bilden klarnar av det. Problemet med analys uppstår till och med när vi försöker analysera vad analys är.

Det är för en del inte alls klart just vad skillnaden är mellan analytiskt och syntetiskt.

Sedan tycker jag att det är intressant med analysens paradox också. För det borde ju vara så att inget nytt tillförs om det är ren analys. Ändå kan vi ofta säga att det tillförts något.

I framtiden ska jag nog starta en tråd om Kripkes Namning and necessity också, som tar upp nödvändighet och kontingent i samband med all denna röra.

Men allt det här är ju också en svingande basebollklubba mot den analytiska filosofins te-serviser på te-bjudningen.

Ja. Fast om kunskapen är a priori så tillför man ju inget nytt av analysen. Man kommer bara fram till att det är priori.

Det kluriga I den här tråden, för mig, är om det ska diskuteras på det metafysiska planet eller om det är en semantisk diskussion som krävs.

Vad exempelvis vatten är fick vi reda på aposteriori. Men det var alltid en nödvändighet (Kripke) att det var H20. När vi då ska definiera vatten så säger vi att det är H20. Så vi har ett analytiskt-aposteriori-nödvändigt.

Jag vet inte hur man ska se på det metafysiskt eller semantiskt. Det är ett ämne som komplicerats något enormt. Quines artikel är ungefär som Gettiers artikel* för epistemologin. Det finns ett före och ett efter.

*Minns inte vad den heter, men den attackerar den klassiska formuleringen av kunskap som sann berättigad tro.

fp

Jag börjar baklänges. Begreppsanalyser är värdefulla som en metod för att reda upp och skapa koherens i en tankestruktur, eller för att kritisera en osammanhängande tankestruktur. Däremot är koherens i sig ofta överskattat. Spänningar och motsättningar kan ha sitt värde.

Handlar inte ungkarlsexemplet om utbytbarhet enligt språkets regler. Dvs. ”ungkarl” är helt enkelt en kortform för ”ogift man” som i alla sammanhang är fullt utbytbar (och som väl inte heller kan användas på något annat sätt än just som kortform för ogift man). Medan många andra synonymer inte är fullt utbytbara i alla sammanhang.

”Ungkarl” är väl populärt som exempel i filosofiska sammanhang just för att det inte har så många konnotationer och därmed kan betraktas som närmast identiskt med ”ogift man”. Men helt identiskt är det väl inte? Finns där inte någon liten laddning i ”ungkarl” som saknas i ”ogift man”? En antydan om att mannen i fråga har varit ogift lite för länge? I ett litterärt verk tänker jag att det nog kan få betydelse vilket av orden man använder.

Ok. Men till att börja med är det inte exakt samma sak beroende på om det gäller en man eller kvinna. Uppenbarligen, eftersom det är just denna skillnad du tar upp som ett problem.
Har du någon idé om vad som orsakat denna skillnad?

Hur ställer du dig då till Rudolf Carnaps "Empiricism, Semantics, and Ontology" som talar om interna och externa distinktioner i ett "linguistic framework"?



Förklaras då inte ordet ungkarl internt inom ett visst språkligt sammanhang, då det definieras enligt reglerna för detta språkliga sammanhang.

Har inte läst det. Ska gissa att jag ändå fattar.

Det är väl där den lingvistiska kompetensen kommer in. Den kan ju förändras genom åren. Om hundra år är kanske mycket av vad vi anser kan förklaras genom analys inte längre möjligt. Det är ju ofta något jag har förstått att man stöter på inom historia - man måste resonera sig fram och kolla massa olika källor för att fram definitioner. Filologi?

Så kanske är skillnaden mellan syntetiskt och analytiskt inte knivskarp, men förflyttar sig hela tiden.

I slutändan är det beroende av kognitiva processer, och vad vi fyller hjärnan med är väldigt olika i kulturer, historiskt och geografiskt.

Är verkligen en trolovad ogift man ungkarl? Ordens betydelse följer inte av deras etymologiska ursprung utan av den aktuella tillämpningen inom ett visst kontext. Frekvensanalys fungerar nog bättre än definitioner. I grunden är jag tveksam till att talade språk alls definieras a priori. Till skillnad från formella språk som faktiskt gör det.