"Beroendehjärna"

Hej
Ni som har en beroendehjärna som jag känner säkert till processen.
1. Man mår bra på lite.
2. Man tänker att lite varje dag är väl inga problem.
3. Man behöver lite mer för samma känsla.
4. Man testar att ha ett uppehåll på några dagar men inser ändå att man behöver lite mer för att få samma feeling.
5. Man kan knappt längre ha uppehåll och dessutom svårare och svårare att hålla sig till de gränser man tidigare satt upp.
6. Tillslut är inget annat speciellt intressant och det enda man tänker på under dagen är drogen man skall bruka senare.

Det enda som fungerat för mig är att switcha mellan olika droger. Röka, Koffein, Nikotin, Alkohol, Socker, Skitmat osv.

Frågan är, hur skulle ett liv se ut helt utan detta "tänk"? Någon som gått från detta till att vara helt drogfri? Vad gjorde ni då?

PS: Kanske det viktigaste av allt, varför mår "vi" så extremt bra på denna berusning? Något som jag uppfattar att många inte är i närheten av.

Jag brukar växla mellan denna livsstil och träning. Ena perioden äter jag nyttigt och sen nästa gör jag mer eller mindre vad jag känner för.

Gissade att träning skulle komma på tal. Har dock aldrig fått detta att funka. Känns helt enkelt inte meningsfullt eller givande trots att jag är en bra löpare och lätt för att utveckla muskler.

Har helt enkelt aldrig förstått grejen. Träning är ju jobbigt och vad ger det tillbaka mer än lite större kropp på sikt...

Det känns inte meningsfullt att bara äta onyttigt och dricka öl heller tillslut. Därav variationen Man kan inte se träning som något jobbigt, utan ett sätt att må bättre helt enkelt.

Edit: Såg din sista mening, träning är mycket psykiskt, inte bara att du ska få bättre kropp.

Många pratar om just träning som rehab.
Har helt klart fel inställning till detta då det aldrig funkat för mig.
Tips?

PS: Har aldrig mått bra av träning så som jag gör av en kaffe, snus, glas vin, osv
Då har jag ändå lyckats springa 1 mil på band en gång.

Testat att vara ensam och träna på brunt? För mig fungerar det sjukt bra. I övrigt så orkar jag inte träna då jag inte får samma känsla, kontroll eller energi.

Brukar inget idag direkt förutom cigg, men visst kan ta ett glas vin någon enstaka gång men inte värre än så.
Fick svårt att dricka alkohol efter en del hash rökande. Klarar även av att inte röka cb fast det var det första jag rökte, alltså innan cigg.

Går inte en halv dag utan att jag tänker att jag måste sluta med ciggen. O där har jag fastnat. Hatar cigg men det går inte sluta. I början var det som du skrev inget problem att ha uppehåll med ciggen men nu, fy fan.
Är allergisk mot alt nikotin metoder också.

Tror det bästa är att försöka stänga in sig under 2-3 veckor och bara gå ut för att slänga skräp och gå på promenader och försöka njut av luften helt enkelt.

Sök dig till behandling.

Det där är dock inte "beroendehjärnan", utan en tankefälla. Alla har potential att utveckla den tankefällan. Att bli fri från denna tankefälla är enkel: Du bryter mönster på elementär nivå.

Vi som har någon form av beroendeproblematik lyckas alltid övertala oss själva till att fortsätta med vår drog. Vill man bryta denna monolog är det en bra början att kartlägga alla ursäkter man har för att ta en dos, all förnekelse man lurar sig själv med och det som triggar en till att ta drogen. Och sedan dela det man har skrivit men någon som kan hjälpa en att nå nykterhet, tex en terapeut eller sponsor i 12-stegs program. Sen behöver du hitta något annat sätt att ta hand om det du tog hand om med berusningsmedel av olika slag. "Beroendehjärnan" blir man dock aldrig av med helt, men den kan hållas i schack med hjälp av diverse verktyg som man kan lära sig i beroendeterapi eller 12-stegs möten.

Tror också på idéen att stänga in sig utan stress och livskrav. Men det ska liksom vara praktiskt och ekonomiskt möjligt också...

Håller inte med. Känner snarare ett ständigt sökande av "något" i livet vilket drogerna dämpar.